Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i försvarsutskottets betänkande nr 1 To-
talförsvarets budget för 1999 och avslag på samtliga
reservationer.
Det betänkande som läggs fram har givetvis före-
gåtts av en diskussion i utskottet. Den diskussionen
har väckt ett visst intresse även utanför denna mindre
krets.
Låg mig inleda med några ord om anslagsförord-
ningen som varit ett ledmotiv i diskussionen. Det
finns inte så mycket att tillägga efter det som redan
har sagts i dag, men låt mig ändå säga något helt kort.
Den innebär att förskott betalas med lån. Lånet be-
lastar anslaget när materiel levereras och inte som
tidigare när förskottet betalades ut.
När riksdagen beslutade om att anslagsförord-
ningen fr.o.m. 1996 skall gälla även försvaret, sade
man också att övergången till detta nya sätt och denna
nya tidpunkt att betala materiel skulle vara verksam-
hetsneutral. Själva omläggningen, budgettekniken, de
ekonomiadministrativa reglerna skulle inte få styra
verksamhetens innehåll. Så måste det också vara. Ett
nytt innehåll skall vara resultat av riksdagens beslut.
Regeringen konstaterar också i propositionen att
verksamhetsneutralitet är utgångspunkten för om-
läggningen, men menar att en så komplicerad och i
tiden utdragen procedur som materielinköp till för-
svaret inte kan stämmas av förrän om ytterligare
några år. För egen del finner jag en sådan slutsats
rimlig.
Så långt anslagsförordningen. Vare sig man tar
den till utgångspunkt för resonemanget eller inte,
kvarstår att det föreligger en brist på pengar i försva-
rets budget. Ett problem har varit att bestämma hur
stor bristen är och hur den skall avhjälpas. Det är
viktigt att notera att inget parti har varit berett att öka
på utskottets utgiftsram.
Många ansträngningar har gjorts för att finna lös-
ningar på Försvarsmaktens ekonomiska problem som
inte skall kosta pengar. Det går inte. Vare sig man
skjuter upp besluten, avskriver lån eller ger krediter
så kostar det. Det vet alla som någon gång har haft
skulder att hantera.
Det sätt att lösa de akuta problemen som rege-
ringen har presenterat i budgetpropositionen, och som
en majoritet av utskottet ställt sig bakom, är att med-
ge anslagskrediter upp till högst 10 % av anslaget.
Det kostar som mest 2 miljarder. Det lämnar också en
hel del problem att lösa i en nära framtid. Men detta
stämmer å andra sidan väl med att där, i den nära
framtiden, ligger också den säkerhetspolitiska kon-
trollstation som skall lägga grunden för lösningen.
Moderater och kristdemokrater föreslår i stället att
man skriver av försvarets skulder för 1998 och 1999.
Det kostar också i motsvarande grad i minskad avbe-
talning på statsskulden under kommande år. Det torde
ha en stark påverkan på trovärdigheten för svensk
ekonomi att återigen slå in på den vägen. Vi vet alla
vad det betyder.
Centerpartiet och Folkpartiet vill skjuta upp det
definitiva ställningstagandet fram till kontrollstatio-
nen. Det är en hållning man kan känna sympati för,
men jag vill påstå att man vinner både tid och säker-
het på att de ekonomiska ramarna för 1999 läggs fast
nu. Jag vill upprepa och understryka att inget parti
förklarat sig villigt att öka utgiftsramen.
Det är självfallet otillfredsställande att ingen med
säkerhet kan säga exakt hur stor försvarets brist på
pengar är och exakt vad den beror på. Men låt oss
medge att vi alla just i det avseendet befinner oss i
samma situation. Om vi då är i gott sällskap, vill jag
låta vara osagt. Låt oss tillstå att det finns en lång
historia bakom dagens situation. Låt oss se att det
beslutsunderlag som riksdagen i dag presenteras i
många avseenden är bättre än tidigare även om det
finns god grund för kritik fortfarande.
I en av de moderata reservationerna omnämns
1996 års försvarsbeslut i ordalag som får stå för re-
servanterna. Meningen som följer är det däremot
lättare att skriva under på, nämligen: "De ekonomiska
och säkerhetspolitiska förutsättningar som gällde vid
beslutet saknar i dag i stor utsträckning relevans."
Vad beträffar de ekonomiska förutsättningarna var
det ju så att efter 1996 års försvarsbeslut följde upp-
täckten av de svarta hålen i försvarsekonomin. De
ledde i sin tur till ett antal utskottsbetänkanden om
verksamhetsförändringar, ambitionssänkningar och
ändringar när det gällde Försvarsmaktens styrning.
Det är kanske riktigare att se försvarsbeslutet 1996
som startpunkten för konstruktiva steg mot en bättre
balans mellan ekonomi och verksamhet.
Vad gäller de säkerhetspolitiska förutsättningar
kan man väl, utan att föregripa kontrollstationen allt-
för mycket, säga att de åtminstone inte blivit sämre.
Är inte allt detta sammantaget åtminstone en del
av förklaringen till dagens ekonomiska svårigheter?
Mot denna bakgrund tycker jag att utskottet har
valt kloka skrivningar när man avvisar de olika mo-
tionskraven på ett nytt försvarsbeslut. I betänkandet
står: "Genom etappindelningen av det nu gällande
försvarsbeslutet och systemet med kontrollstationer
har redan steg tagits mot en flexiblare rytm i för-
svarsplaneringen än tidigare. Olika försvarspolitiska
beslut får konsekvenser i olika tidsmässiga perspek-
tiv. Enligt utskottets bedömning kommer ett antal
försvarspolitiskt viktiga beslut att - vid sidan av den
årliga budgetregleringen - fattas successivt under de
kommande åren. Försvarsplaneringen utvecklas enligt
utskottets mening mot att vara mindre bunden till
femårsperioder."
Det beslut som riksdagen inbjuds att fatta innebär
ett anslag på 44,1 miljarder kronor till utgiftsområde
6, totalförsvaret. 39,8 miljarder går till det militära
försvaret, och av dessa lite drygt 20 miljarder till
materielanslaget. Det är mycket pengar som motive-
ras av vår militära alliansfrihet och av en grundmurad
uppfattning att vårt land skall kunna försvaras.
För att vi även framöver skall kunna få en stark
folklig uppslutning kring ett starkt och modernt för-
svar är jag övertygad om att vi måste kunna visa på
kloka ekonomiska avvägningar gentemot andra poli-
tikområden, ett ansvarsfullt hanterande av totalför-
svarsplikten och en vilja och förmåga till omställning
och omstrukturering både vad gäller försvaret och
försvarsindustrin.
Därför är det så viktigt att alla parter tar de möj-
ligheter till fortsatt samarbete och samråd som ges,
trots att lösningarna på dagens ekonomiska problem
ser olika ut. I det arbetet får man nog tåla en och
annan hård debatt, men omdömen som kraschland-
ning och totalhaveri hör kanske inte hemma där. Det
gör definitivt inte heller det motstånd mot militärt
försvar och mot försvarsindustriellt samarbete med
andra länder som återfinns i reservation nr 14 från
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Fru talman! Med detta vill jag än en gång yrka bi-
fall till hemställan i betänkandet.
Låt mig för egen del tillägga att dessa två första
månader i det nya utskottet har varit intressanta och
lärorika långt utöver förväntan.
Jag vill också passa på tillfället att få uttrycka ett
varmt tack till utskottets kansli för arbetet med hös-
tens betänkande. Om vi - och då tänker jag på den
socialdemokratiska gruppen - satt er på hårda prov
när det gäller arbetsinsatser beror det inte så lite på
det intryck ni förmedlar av att ingenting är omöjligt.