Fru talman! I Försvarsbeslut 96 lades det fast att
Sveriges militära alliansfrihet förutsätter en betryg-
gande försvarsförmåga. Genom att vidmakthålla en
trovärdig grund för totalförsvarets långsiktiga styrka
och anpassningsbarhet ger vi vårt bidrag till säker-
hetspolitisk stabilitet i det nordeuropeiska området.
Vi kristdemokrater vill upprätthålla ett effektivt total-
försvar som skyddar vårt territorium från kränkningar
i fredstid och som förhindrar väpnat angrepp eller
frihetskränkande påtryckningar från främmande
makt.
I Försvarsberedningens säkerhetspolitiska delrap-
port från februari i år anges "att det är nödvändigt att
ha beredskap också för att dagens gynnsamma säker-
hetspolitiska läge i framtiden kan komma att försäm-
ras". Vi måste därför fortsatt ha en stabil försvars-
grund för att kunna möta närtida hot mot vårt land
men också för att kunna bygga ut det vid omvärlds-
förändringar. Även om den positiva bedömning av
det säkerhetspolitiska läget som gjordes inför för-
svarsbeslutet fortfarande gäller, kvarstår en grundläg-
gande osäkerhet och svårförutsägbarhet om utveck-
lingen på längre sikt.
Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda
hotbild. Flera olika säkerhetsstrukturer har tillkommit
i Europa med inriktning på ökat samarbete. Vi måste
därför finna de bästa lösningarna för att behålla vår
fred och frihet och för att kunna möta morgondagens
utmaningar utan gårdagens låsningar.
Det militära försvarets verksamhet, planering och
utveckling måste även i fortsättningen präglas av att
uppgiften att försvara landet mot väpnade angrepp är
det yttersta motivet för det militära försvarets exis-
tens. Denna uppgift har en dominerande påverkan på
totalförsvarets utformning och verksamhet.
Nuvarande försvarspolitik har skapat en obalans
mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets
uppgifter och resurser som på sikt inte ger långsiktig
styrka i en svårförutsägbar framtid.
Fru talman! Säkerhetspolitik, i vilken försvarspo-
litiken ingår som ett fundament, är en allvarlig sak.
Det måste vara balans mellan uppgifter och ekonomi
och en stabil grund som kan växlas upp i händelse av
kriser. Försvarsbeslut 96 är kanske ett praktexempel
på en inbyggd obalans mellan mål och medel. I våras
saknades pengar, vilket ledde till reduceringar i för-
bandsverksamheten samt minskad och senarelagd
materielanskaffning. I höst har det visat sig att det
enligt Försvarsmakten utifrån budgetpropositionen
saknas ytterligare ca 7 miljarder kronor för återstoden
av försvarsbeslutsperioden. Det är således ett ansen-
ligt glapp mellan uppgifter och anslag.
Det är närmast genant att bedriva en försvarspoli-
tik på detta sätt. Kristdemokraterna varnade redan i
våras för att anpassnings- och återtagningsdoktrinen
från Försvarsbeslut 96 sattes ur spel och att ett nytt
försvarsbeslut snarast borde utarbetas i stället för att
lappa och laga. När regeringen nu ger Försvarsmak-
ten nya ekonomiska spelregler konstaterar jag att
Försvarsbeslut 96 har kraschlandat. ÖB:s kon-
sekvensförslag utifrån budgetpropositionen som kom
den 13 november förpassade Försvarsbeslut 96 i
gravens djup. De största förlorarna är Försvarsmak-
tens förmåga och dess personal samt försvarsindust-
rins personal. Detta leder till att den förda försvars-
politikens trovärdighet allvarligt skadas, liksom
tilltron till vår förmåga att spela en aktiv roll för sä-
kerheten i framför allt vår del av världen.
Dagens beslut är djupt olyckligt och i strid med
rådande försvarsbeslut. Regeringens sätt att sköta den
här frågan har varit ett sorgligt spel. Ett enigt för-
svarsutskott betonade 1996 att övergången till det nya
ekonomisystemet skulle vara verksamhetsneutralt och
ske "på ett sådant sätt att Försvarsmaktens köpkraft
förblir oförändrad". Jag har inte uppfattat att något
parti har ifrågasatt kravet på verksamhetsneutralitet.
Dagens beslut går stick i stäv med denna inriktning
och strider mot villkoret i omläggningsbeslutet om
bibehållen verksamhet i Försvarsmakten.
Jag beklagar att det nu är de försvarsfientliga par-
tierna som har vetorätt när det gäller Sveriges för-
svarspolitik. Socialdemokraterna har under hösten
visat ett vankelmod som överträffat det mesta. Det
har varit svårt för försvarsutskottet att få besked om
vilken politik som varit regeringens. Försvarspoliti-
ken är för viktig för att hanteras på ett sådant sätt.
Fru talman! Svensk säkerhetspolitik bygger på en
hög materiell försörjningsgrad, och riksdagen betona-
de i Försvarsbeslut 96 att säkerställandet av Försvar-
smaktens långsiktiga materielförsörjning utgör en
viktig del av försvarspolitiken. Den svenska för-
svarsindustrins unika förmåga att leverera kvalifice-
rade högteknologiska system har ett stort försvars-
och säkerhetspolitiskt värde.
Konsekvenserna för den svenska försvarsindustrin
kommer att bli förödande. Det kommer att innebära
stora problem för det internationella samarbetet på
det försvarsindustriella området. Hur har regeringen
kunnat sända dessa signaler till utländska samar-
betspartner? Svensk försvarsindustri och försvarspo-
litik har inte råd med dessa ständiga ekonomiska kast,
vilka skadar pågående utvecklingsverksamhet och
produktion.
I arbetet med att omstrukturera försvarsindustrin
måste vår försvarsindustri förbli internationellt at-
traktiv som samarbetspartner. Försvarsindustrin får
även ökad betydelse för det civila samhället, eftersom
dess spetsteknologier ger spridningseffekter vid ut-
veckling av civila produkter. Kristdemokraterna är
inte beredda att på detta sätt medverka till den kapi-
talförstöring som dagens beslut innebär.
Fru talman! Kristdemokraterna har i en reserva-
tion utvecklat synen på hur övergången till det nya
ekonomisystemet bör lösas. Ansvaret vilar tungt på
regeringen att visa att den menar allvar med verk-
samhetsneutraliteten. Sju partier har tidigare varit
överens om denna lösning, som innebär att regeringen
skyndsamt granskar och gör avstämning av anslags-
förordningens effekter.
De åtgärder som vi förordat innebär att vissa leve-
ransförpliktelser som försvarsindustrin fullgör - tidi-
gare betalda och avräknade mot statsbudgetens anslag
- inte på nytt behöver avräknas mot statsbudgeten.
Någon anslagshöjning erfordras inte för att kompen-
sera för den köpkraftsreduktion som annars skulle
kunna uppstå. Åtgärderna skulle skapa rådrum för att
under år 1999 stämma av de köpkraftsförändringar
som uppstår vid övergången till full tillämpning av
anslagsförordningen.
Vi avvisar ökade krediter som metod för att hante-
ra den nu aktuella situationen. Dels kommer en stor
skuld att rullas ett antal år framåt i tiden, dels förelig-
ger en risk att statsbudgetens utgiftstak kommer att
överskridas. Anslagskrediter är enligt vår mening till
för att klara tillfälliga variationer i medelsbehovet
mellan budgetår. Finns det obalanser mellan verk-
samhet och ekonomi bör dessa i stället rättas till.
Med regeringens synsätt kommer det att dröja sex
år från reformens införande till avstämningen av hur
övergången till full tillämpning av anslagsförordning-
en påverkat Försvarsmaktens köpkraft. Därmed dras
slutsatser först år 2002 om huruvida denna budget-
tekniska omläggning varit verksamhetsmässigt neu-
tral, dvs. enligt de förutsättningar som riksdagen
uppställde som villkor. Vi ifrågasätter om det är
praktiskt möjligt att följa upp och rätt värdera allt
som skett under de sex åren. Varför vill regeringen
vänta till år 2002?
Vi anser sålunda att man inte kan vänta till år
2002 med att göra denna granskning och avstämning
av omläggningens effekter på Försvarsmaktens köp-
kraft. Majoritetens förslag innebär ingen lösning på
det verkliga problemet utan är enbart ett sätt att skjuta
det framför sig. Jag yrkar bifall till reservation 1.
Fru talman! Arbetet inför ett nytt försvarsbeslut
måste nu stramas upp, konkretiseras och ske med hög
prioritet. Våren 1999 skall riksdagen bereda den sä-
kerhetspolitiska kontrollstationen. Försvarsmaktens
uppgifter och verksamhetsinriktning skall då övervä-
gas i ett flerårigt perspektiv. Att vid detta tillfälle ha
stora osäkerheter om de ekonomiska förutsättningar-
na är inte tillfredsställande. I stället måste då läggas
en stabil ekonomisk grund för Försvarsmaktens ut-
veckling. Arbetet inför ett nytt försvarsbeslut måste
vila på fast mark, annars går det inte att planera lång-
siktigt!
De ryckigheter som kännetecknar den förda för-
svarspolitiken kan allvarligt skada vår säkerhetspoli-
tiska trovärdighet. Den säkerhetspolitiska kontroll-
stationen 1999 måste därför bli ett avstamp för ett
nytt försvarsbeslut innebärande en modern försvar-
smakt med största möjliga handlingsfrihet inför
framtida hot, satsning på förbandsverksamhet och
hög personell och materiell kvalitet.
Fru talman! En viktig förutsättning för kontinuer-
lig förnyelse av den materiel som krävs för att upp-
rätthålla en hög försvarsförmåga är att anslagen an-
passas till de verkliga kostnadsförändringarna. Tek-
nikfaktorn som ingick i 1992 års försvarsbeslut är av
avgörande betydelse för att kunna fortsätta utveck-
lingen mot ett modernt och allsidigt försvar. Vi menar
att teknikfaktorn alltjämt i enlighet med 1996 års
försvarsbeslut skall utgöra den planeringsgrund som
ska gälla för Försvarsmaktens materielanskaffning.
Regeringen har enligt vår mening undanhållit
riksdagen information om att man i samband med
vårpropositionen 1998 räknat om förslagen till ramar
för utgiftsområde 6, Totalförsvar, och tagit bort den
s.k. teknikfaktorn. Sålunda har regeringen i ytterliga-
re ett avseende vad gäller försvarets planeringsförut-
sättningar ändrat på de grundläggande spelreglerna.
Det är enligt vår mening inte acceptabelt.
Den omprövning av teknikfaktorn som i enlighet
med riksdagsbeslut skall ske 1999 borde inte ha före-
gripits genom ett borttagande av denna kompensa-
tion. Om teknikfaktorn skall behållas, tas bort, för-
stärkas eller minskas bör beslutas av riksdagen.
Fru talman! Försvarets förmåga till anpassning är
en avgörande och central fråga för svensk försvars-
politik. Grundorganisationen skall utgöra en bas för
tillväxt. Försvarsbeslut 96 betonade att anpassnings-
doktrinen kommer att vara i behov av ständig utveck-
ling, där regelbunden uppföljning och utvärdering är
viktiga ingångsvärden, samt att riksdagen årligen bör
följa upp beredskapsläget och överväga behovet av
förändrad inriktning.
De minskningar som genomförts av förbandsverk-
samheten har lett till brister när det gäller förmågan
till långsiktig anpassning till ett förändrat omvärld-
släge. Kristdemokraterna anser inte att den redovis-
ning av vår anpassningsförmåga som finns i proposi-
tionen svarar mot de krav som riksdagen ställt. Fort-
farande saknas betydelsefull information, t.ex. beträf-
fande krigsorganisationens utveckling och anpass-
ningsdoktrinens utformning och tillämpning. Efter-
som anpassningsdoktrinen är en av hörnstenarna i
försvarspolitiken, menar utskottet att det är ett högst
berättigat krav att regeringen informerar riksdagen
såväl om dess utformning och utveckling som om
dess tillämpning under det genomförda verksamhets-
året.
I programredovisningen anges åtskilliga brister
vad gäller krigsduglighet, brist på personal samt att
alltför få samövningstillfällen gör att personalens
kompetens sjunker. Detta är kanske Försvarsmaktens
enskilt största problem i dag. Varje år görs stora in-
vesteringar i utbildning av all personal. Eftersom vår
anpassningsförmåga i hög grad bygger på välutbilda-
de förband bör inte genomförd grundutbildning eller
den anställda personalens kompetens malas sönder
genom inställda övningar. Det är allvarligt om perso-
ner med spetskompetenser och de som varit dyrast att
utbilda flyr försvaret. Regeringen bör därför åter-
komma med en redovisning till riksdagen av vilka
åtgärder som kommer att vidtas såväl kort- som lång-
siktigt.
Fru talman! För att möjliggöra effektiva och
snabba svenska fredsfrämjande insatser krävs anpass-
ning till internationell standard vad gäller metoder
och materiel. Genom internationell samverkan inom
utbildning, övningar och materiell utrustning, s.k.
interoperabilitet, förbättras våra möjligheter till säkert
deltagande för våra civila och militära styrkor.
Vi får insyn i och möjligheter att påverka olika
säkerhetspolitiska forum samtidigt som svenska ar-
mé-, flyg- och marinstridskrafter erhåller viktiga
internationella erfarenheter.
Arbetet med att åtgärda de brister som redovisas
om interoperabiliteten måste intensifieras. Det fram-
står som ett klart svenskt intresse att förmågan till
samverkan kan utvecklas såväl genom teknisk an-
passning och samövningar som utbildningsmässigt.
Fru talman! När det gäller ekonomin har vi krist-
demokrater redovisat våra förslag för utgiftsområdet.
Vi har föreslagit en höjning av dagersättningen för
pliktpersonalen med 5 kr per dag. För detta ändamål
har vi i vårt budgetalternativ föreslagit att ramen för
Förbandsverksamhet och beredskap m.m. skall utökas
med 50 miljoner kronor för år 1999.
För att kunna möta ökade krav på gränskontroller
och uthålligt bedriva miljöskydd till sjöss anser vi att
Kustbevakningens resurser bör förstärkas. I vårt bud-
getförslag har vi utökat ramen för Kustbevakningen
med 45 miljoner kronor för år 1999.
Sammantaget innebär detta att kristdemokraterna i
sitt budgetförslag har utökat ramen för utgiftsområde
6 med 95 miljoner kronor för år 1999. Vårt förslag
har röstats ned av riksdagen, varför vi nöjer oss med
ett särskilt yttrande.
Fru talman! Jag står bakom samtliga de reserva-
tioner i vilka kristdemokraterna ingår, men för tids
vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.