Fru talman! Låt mig först av allt konstatera att det
gläder mig att Lars Ångström har lämnat den radikal-
pacifistiska retoriken som tidigare präglat såväl hans
parti som honom själv.
Självklart skall Sverige ha en modern militärmakt
och moderna militära medel för att möta dagens och
morgondagens utmaningar. Att det omedelbara exis-
tentiella invasionshotet falnat innebär inte annat än att
försvaret måste anpassas till de nyare utmaningar, det
bredare hotspektrumet men också den gråzon mellan
krig och fred där vi behöver militära medel för att
värna våra säkerhetsintressen. Det kräver omtänkan-
de, om än inte i den riktning som Lars Ångström
pekar mot.
För det andra måste jag verkligen ställa en fråga.
Miljöpartiet har ju varit anhängare av den verksam-
hetsneutralitet som slogs fast av riksdagen såväl 1996
som 1998. Nu förstår jag att det i linje med Miljöpar-
tiets allmänna logik är fullständigt naturligt att rasera
militärmakten så fort som det någonsin är möjligt. En
okontrollerad process av den karaktär som riskerar att
blir resultatet av det beslut som riksdagen fattar i dag,
eller rättare sagt i morgon bitti, är självklart något
som Miljöpartiet kommer att stödja.
Min fråga är ändå: Vad är motivet till att ni från-
går det enhälliga riksdagsbeslut som fattades våren
1996 respektive våren 1998? Är det för glädjen att få
förstöra, eller för att ni har ändrat uppfattning?