Fru talman! Utskottet har i sitt betänkande givit
regeringen både ris och ros. Och det är ju positivt
med rosor.
Jag är dock medveten om att redovisningarna i
flera avseenden är bristfälliga när det gäller t.ex.
förbandsverksamheten, hur en lägre krigsduglighet
påverkar försvarets förmåga, m.m.
Vi anser emellertid att vi har gått i rätt riktning
och att det har givits ökad insikt för oss själva och
även för riksdagen i dessa frågeställningar med årets
budgetproposition.
Jag har för avsikt att fortsätta dialogen med ut-
skottet i alla de här frågorna, och jag hoppas att vi
skall hitta former för att rätta till bristerna. Jag kom-
mer att arbeta med det.
Debatten om försvaret förs numera kanske mer
intensivt än på länge. Jag vill därför i mitt anförande i
dag ta upp och visa på att det är förändringens tid vi
befinner oss i. Det är att slå an en ton.
Jag vill också redovisa arbetet som är i full gång
med den stora omstruktureringen och ominriktningen
av totalförsvaret.
Dessutom vill jag än en gång ange bevekelse-
grunderna för det internationella samarbetet och rege-
ringens bestämda nej till att forma framtidens försvar
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Fru talman! Efter kalla krigets slut och Berlinmu-
rens fall har två försvarsbeslut fattats i vår riksdag,
1992 och 1996.
Båda dessa beslut har utgått från det radikalt för-
ändrade säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. I båda
besluten har man också tagit hänsyn till och intecknat
de s.k. vinsterna av den dramatiska avspänningen -
men bara delvis.
Det militära försvarets organisation har dragits
ned och materielbeställningarna inriktats mot ett mer
anpassningsbart och flexibelt försvar. Det försvar vi
har kvar är mindre och vassare men bygger trots detta
på uppgiften att kunna avvisa och bekämpa ett stor-
skaligt invasionshot.
Ett sådant invasionshot föreligger inte mot vårt
land under överskådlig framtid. Detta leder ound-
gängligen till omstruktureringar och förändringar. Det
har den parlamentariska Försvarsberedningen, som ju
har till uppgift att följa och analysera den säkerhets-
politiska utvecklingen och lämna underlag till rege-
ringens bedömning, kommit fram till i sitt delbetän-
kande i våras.
Därför är jag övertygad om att vi måste göra stora
förändringar i försvaret som också kan innebära att vi
satsar mindre pengar.
Det euroatlantiska samarbetet utvecklas och för-
djupas och omfattar i allt högre grad alla länder i
Europa, även Ryssland. Därmed skapas förbättrade
förutsättningar att hantera många av de lokala och
regionala konflikter som likväl kvarstår i delar av
Europa och vår närhet.
De gemensamma insatserna på Balkan fortsätter
och omfattar nu även Kosovo, men några snara lös-
ningar på problemen i regionen står inte att skönja.
Säkerhetssamarbetet främjar säkerheten i Europa och
därmed också Sverige. Det ställer anspråk på Sverige
att ta sin del av ansvaret och aktivt delta på olika sätt.
Hotet från hela eller delar av nationer kvarstår
dock. Nationer, enskilda aktörer eller grupper kan
tillfoga vårt land skada och förödelse. De kan utöva
nya och annorlunda hot mot Sverige. Risken för krig
mellan länder i Europa minskar, men komplicerade
hotbilder kan på nytt leda till att det militära säker-
hetstänkandet ställs i främsta rummet.
Jag har sagt det tidigare, men det tål att upprepas:
De som sätter sin tilltro till att den eviga freden in-
funnit sig riskerar att begå ett oförlåtligt och orepara-
belt misstag, för trots gynnsammare säkerhetspolitisk
utveckling behöver vi ett starkt totalförsvar. Vi skall
även i framtiden kunna hävda vår territoriella integ-
ritet. Vi skall kunna fortsätta att bygga på en kollektiv
säkerhet och därmed skapa förutsättningar för vår
alliansfria hållning.
Vi skall genom att öka vår förmåga att medverka i
internationella fredsfrämjande insatser bidra till den
säkerhet som vårt eget land är beroende av. Svenskt
försvar kan dock inte enbart bygga på viktiga inter-
nationella insatser. För att kunna utföra dessa upp-
gifter krävs god militär utbildning, högteknologisk
materiel, moderna ledningsstrukturer som måste ha
sin grund i ett starkt och modernt nationellt försvar.
Fru talman! Totalförsvarsbeslutet 1996 är i dag ett
beslut som i avgörande delar är inaktuellt. Vad anled-
ningen är kan givetvis diskuteras i all oändlighet. Jag
har inte för avsikt att fördjupa mig i detta utan kan
endast konstatera att 1996 års beslut inte fullt ut kun-
nat inteckna vinsterna av det gynnsamma säkerhets-
politiska läget.
Försvarsmaktens inplanerade verksamhet har inte
rymts inom de ekonomiska ramarna. Därför kommer
den förestående kontrollstationen att bli långt vidare
än vad som förutsågs i 1996 års beslut. Vad vi sedan
kallar beslutet är av mindre betydelse.
Vi har nu framför oss ett svårt men nödvändigt
arbete för att forma det svenska försvaret som vi vill
att det skall se ut när vi äntrar ett nytt årtusende. Det
arbetet pågår i Försvarsberedningen med alla riks-
dagspartier representerade.
Kontrollstationen är ett avgörande steg i arbetet.
Besluten vi fattar i den kommer att ligga till grund för
ett fortsatt energiskt utredningsarbete. Jag ser framför
mig att processen kommer att ske stegvis för att i
slutändan resultera i en ny inriktning av det svenska
försvaret. Låt oss kalla det för ett nytt försvarsbeslut.
Vi har sedan decennier tillbaka fattat femåriga
försvarsbeslut, men i en värld som ständigt är i för-
ändring politiskt och ekonomiskt verkar det rimligt
med en kortare beslutsperiod, som kompletteras med
alternativa målbilder på cirka tio års sikt.
Det är dags att fullt ut inteckna det kalla krigets
slut och det faktum att vi inte längre har ett inva-
sionshot hängande över oss. Men vi skall också ta
hänsyn till det faktum att ett väpnat angrepp kan
uppstå i andra former. Jag kan i dag se framför mig
att vi inom det militära försvaret måste utgå från en
kärna av förband, som utgör basen för att lösa de
försvarsuppgifter som vi anser vara prioriterade med
hänsyn till det säkerhetspolitiska läget. Det måste
innehålla kvalificerade förband, där vi kan upprätt-
hålla vår territoriella integritet och lösa våra interna-
tionella åtaganden.
Därutöver krävs det en organisation som i takt
med en militär utveckling i närområdet kan utvecklas
i ett medellångt perspektiv, cirka fem år.
Fru talman! Ett viktigt element i tillskapandet av
en ny ordning i hela försvaret är hur vi skall tillämpa
totalförsvarsplikten. Som kammaren är väl medveten
om arbetar nu en parlamentarisk pliktutredning med
ett stort antal frågeställningar på agendan. Min be-
stämda uppfattning är att vi i kontrollstationen måste
ta ställning till en principiell inriktning av bl.a. plik-
tens omfattning. Jag uppfattar att den inriktningen
delas av samtliga partier i Försvarsberedningen, om
än från olika utgångspunkter.
Det är viktigt att förtroendet för plikten stärks och
att en stabil grund skapas. För det krävs en långsiktig
inriktning och en bred parlamentarisk majoritet.
Fru talman! I den senaste tidens debatt kring an-
slagsförordningen är min uppfattning att övergången
skall vara verksamhetsmässigt och finansiellt neutral
för Försvarsmakten. Det är också inriktningen i rege-
ringens budgetproposition. Regeringens avsikt i pro-
positionen var att hantera de kommande årens effek-
ter av anslagsförordningen med hjälp av det ekono-
miadministrativa systemet. År 2002 skulle en utvär-
dering som slutligt kan hantera omläggningen göras.
Att denna metod inte accepterades av vår samar-
betspartner Centerpartiet och ett flertal andra hyser
jag respekt för. Jag står bakom regeringens budget-
proposition och det samarbete som regeringen har
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kring fem klart
deklarerade områden: ekonomi, sysselsättning, rättvi-
sa, jämställdhet och miljö.
Nu har försvarsutskottet lagt fram sitt betänkande,
och riksdagens beslut kommer. När det gäller den
närmaste tiden framöver har regeringen för avsikt att
införa ett tillfälligt beställningsstopp för anslaget A3,
detta utan att äventyra samarbetsprojekt m.m. Rege-
ringen kommer vidare, helt i enlighet med utskottets
intentioner, att ge Försvarsmakten i uppdrag att inom
den angivna ramen för anslaget A3 för 1999 prioritera
de mest angelägna kompetenser som erfordras för det
militära försvaret, aktuella samarbetsprojekt och
materielprojekt.
Vi har en ekonomiskt kärv situation, som kräver
en hårdhänt process och som måste leda fram till en
lista med materielprojekt som skall betraktas som
meningsfulla att fortsätta med. Den bedömningen
skall göras med inriktning på att vi skall släppa taget
om invasionsförsvaret. Att vi släpper det måste åter-
speglas i vilken sorts materiel vi anskaffar samt vo-
lymen av den.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag beröra det
parlamentariska läge som råder efter höstens val.
Valresultatet lade grund för en socialdemokratisk
minoritetsregering, som skall kunna arbeta med stöd
från såväl vänster som höger. Jag står till hundra
procent bakom regeringens samarbete med Vänster-
partiet och Miljöpartiet inom de fem områden som
handlar om ekonomi och rättvisa. Försvars- och sä-
kerhetspolitiken omfattas inte av regeringens uppgö-
relse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. På detta
område kvarstår regeringens avsikt att finna majoritet
med de icke-socialistiska partierna och att upprätt-
hålla och fatta blocköverskridande överenskommel-
ser.
Ett samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
på detta område skulle, som jag befarar, komma att
innebära en minskad realistisk och förnuftig föränd-
ringsvilja.
Jag har fört flera fruktgivande samtal med repre-
sentanter för de icke-socialistiska partierna i För-
svarsberedningen. Det är min avsikt och vilja att
dessa samtal skall fortsätta.
Med dessa ord, fru talman, vill jag tacka utskottet
för dess noggranna och viktiga arbete och framföra
min förhoppning att den fortsatta försvarsdebatten,
både i riksdagens kammare och utskott och utanför
riksdagen, även fortsatt blir konstruktiv.