Fru talman! Först vill jag gratulera Tone Tings-
gård till ett klokt och balanserat inlägg i en svår pe-
dagogisk situation, om jag får uttrycka det så, och
dessutom instämma i hennes tack till utskottskansliet.
Det finns dock många problem kvar, trots detta
balanserade inlägg. Det förslag som utskottsmajori-
teten ligger fram för att lösa problemet är, som jag
tidigare redovisat, ingen lösning. Det har en mängd
brasklappar, t.ex. om behov uppstår, övergångsvis
pröva och beroende av utrymmet under utgiftstaket.
Jag skulle vilja fråga Tone Tingsgård om hon an-
ser att det finns någon som helst praktisk möjlighet
att utnyttja det här förslaget om anslagskredit.
Alldeles avsett om detta går eller inte är proble-
met som helhet att grunderna för den långsiktiga
materielförsörjningen helt röjs undan genom dagens
eller morgondagens riksdagsbeslut.
Det är alldeles riktigt som Tone Tingsgård påpe-
kar: Någon gång skall det betalas. Den grundläggande
anledningen till det är att Försvarsmakten en gång
betalat 14,6 miljarder till statskassan och att de bok-
fördes som ett plus där.
Självklart är att varje lösning som innebär en
kompensation innebär pengar tillbaka på något sätt.
Med det förslag om skuldavskrivning som vi till-
sammans med kristdemokraterna står bakom hade
detta hanterats på det enklaste och bästa sättet.
Min andra fråga till Tone Tingsgård är: Anser hon
att det är konstitutionellt acceptabelt att riksdagen
med öppna ögon här i dag fattar beslut om en inrikt-
ning av verksamheten inom försvaret och en investe-
ringsplan för 1999 till 2001 som uppenbarligen inte
kommer att kunna genomföras? Är det acceptabelt att
regeringen är tvungen att komma tillbaka till riksda-
gen med ändringar om det inte skall strida mot riks-
dagsbeslutet?