Herr talman! Om jag skulle säga någonting om Göte Wahlströms välkomnande av migrationsministern till den här debatten skulle jag möjligen kunna säga: Man blir glad av så lite ibland. Men Göte Wahlström har väl också en del annat att glädja sig åt. Han har själv gått igenom det under sitt anförande.
Den här debatten kommer att bli en värdemätare på var positionerna i svensk flyktingpolitik egentligen står för tillfället. Jag har också en del egna frågor att ställa, men jag tänkte börja med att säga någonting om vad vi vill.
Vi föreslår i den budgetmotion som Vänsterpartiet har avlämnat ett stort antal satsningar för en generösare eller snarare mer human och rättssäker flykting- och migrationspolitik. Vi satsar pengar på en flyktingamnesti - inte för att det kostar mycket men för att pengarna måste satsas kortsiktigt för att man sedan ska få möjlighet att ge människor en chans att komma in i det svenska samhället och bidra med de arbetsinsatser de kan.
Vi satsar pengar på asylsökandes och gömdas sjukvård. Inte bara FN utan också en rad andra instanser har ju kritiserat Sverige för att vi inte ger asylsökande och gömda den självklara mänskliga rättighet det innebär att faktiskt få vård när man är sjuk. Det finns fortfarande stora grupper kvar i det svenska samhället som är ställda vid sidan av rätten till vård. Det är inte rimligt i ett samhälle som vill kalla sig människovärdigt.
Vi satsar också pengar på rätten till eget boende, att ersättningen för det återinförs.
Vi satsar på höjd dagersättning. Ersättningen i dag är löjligt låg. Man kan möjligen köpa lite godis för pengarna men inte mycket mer. Och då tvingas man leva under förhållanden som också de är socialt pressande.
Vi vill förbättra kvaliteten hos Migrationsverket och hos de domstolar som numera glädjande nog har tagit över överprövningen av Migrationsverkets beslut.
Samtidigt vill vi också minska på saker. Vi är inte ett parti som bara satsar; vi sparar också. Vi sparar på förvaret. Vi behöver inte så många förvarsplatser som Sverige har i dag. Vi sparar på utvisningar och avvisningar. Det är inte rimligt att människor som behöver tre sjukvårdsbiträden, en läkare och tre poliser över huvud taget ska komma i fråga för avvisning från det här landet. Där finns det stora pengar att spara för den som också önskar en human flyktingpolitik.
Vi satsar alltså, och det gör vi därför att vi tror att politiken behöver förändras i grunden.
Vi är också kritiska - låt mig nämna det - till de migrationspolitiska mål som i dag gäller. Vi reder ut det där i ett särskilt yttrande. Vi är förstås kritiska till det oprecisa och klumpiga mål man nu vill införa från regeringens sida om ökad arbetskraftsinvandring. Vad betyder det? Regelverket är ju inte klart. I vissa fall är det visst väldigt angeläget att vänta på att reglerna kommer på riksdagens bord innan man säger någonting. Men i andra lägen går det bra att säga "det här ska öka" utan att vidare precisera på vilket sätt eller enligt vilka regelsystem.
Vi är också kritiska till den harmonisering som sker inom EU av flyktingpolitiken och migrationspolitiken. Det finns för mig inga kända exempel på att den harmoniseringen har inneburit en bättre politik för Sveriges del när det gäller mottagandet av asylsökande eller flyktingar. Om någon här i kammaren har ett sådant exempel - här blev det bättre därför att vi harmoniserade med EU - ska jag gärna senare i en replik tacka för den kunskapsinhämtningen.
Vad vill då de andra? Jag har nu berättat vad vi vill. Vad vill de andra? Det är lite oklart.
Socialdemokraterna vet ungefär vad de vill, samma sak som förut. De hoppas nu att de andra partierna, de borgerliga partierna, har anslutit sig till den linjen. Moderaterna är oklart, men i allt väsentligt verkar det vara samma politik som tidigare som gäller. Miljöpartiet vet vi var vi har. Det är ett parti som med stor styrka och kraftigt engagemang driver flyktingars rättigheter. Vi står på samma sida i snart sett varje fråga. Även om vi avviker något i reservationerna i dag, där vi har ett större antal, kan det mycket väl hända att vi i beslutsomgången ändå enas om flera av de förslagen.
Men vad vill de borgerliga partierna? Det ska dagens debatt utröna. Man kan väl säga att det än så länge verkar vara två olika linjer för hur man svarar. Det ena svaret, när vi kräver en bättre politik, är: Låt oss tala om något helt annat. Det andra svaret verkar vara: Det har jag aldrig sagt. Enligt de här två linjerna verkar argumentationen från de borgerliga partierna ha utvecklats. Låt mig ta några exempel.
Vi har en någorlunda nytillträdd migrationsminister från det parti som står för den hårda, restriktiva linjen tillsammans med Socialdemokraterna. Vad tycker egentligen Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna om detta? Vad har man för åsikter om att vi har en migrationsminister som låter en med goda argument fullständigt nedsablad utredare sitta kvar, som talar om trupper vid EU:s yttre gränser för att försvara sig mot de horder av asylsökande människor som söker sig undan förföljelse? Allt vi har än så länge är den stora tystnaden. Men i dag i kammarens debatt kommer ni att avkrävas svar.
Arbetskraftsinvandring - låt oss tala om något helt annat, brukar man ju säga. Låt oss inte prata om rätten till asyl, människors verkliga flyktingskäl, utan låt oss prata om hur folk ska få komma hit och arbeta i stället.
Låt mig, för att inte själv göra mig skyldig till det jag anklagar andra för, vara tydlig. Vänsterpartiet anser att en ökad arbetskraftsinvandring skulle kunna vara av godo. Men det ska vara samma regler, lika lön och samma villkor på arbetsmarknaden. Och det ska röra sig om permanenta tillstånd. Allt annat, ifrågasättandet av de skyddsnät som det har tagit många år för människor i det här landet att bygga upp, är att argumentera för lönedumpning. Men vad är det egentligen man här står för från de borgerliga partiernas sida?
Ta frågan om kvotflyktingar! Då menar jag inte att man pratar om något helt annat i den bemärkelsen ministern i en radiointervju nyligen gjorde, när han talade om kvotflyktingar fast det handlade om konventionsflyktingar. Sådant kan hända den bäste och uppenbarligen också migrationsministern. Vi menar väl snarare här den risk som det innebär att tala om kvotflyktingar och försöka låta som om det är sättet att kunna komma som flykting till det här landet. Vi har också en enligt internationell lag stadgad rätt att komma till Sverige, söka och åtnjuta skydd undan förföljelse.
Sedan har vi argumentationen enligt linjen "Det har jag aldrig sagt". Det är en intressant argumentationslinje rent retoriskt. Man utfäster saker vid ett tillfälle, och några månader senare säger man: Nej, det där har jag aldrig sagt. Eller också vägrar man kommentera frågan.
Låt mig ta ett par exempel på det här också. När det i mars månad i år avslöjades att man låter just kvotflyktingars integrationspotential, det vill säga hur väl de anpassar sig till Sverige, vara avgörande eller åtminstone påverka uttagandet av kvotflyktingar, som i dag är fallet, sade företrädare för de flesta partier: Så får det inte vara. Så kan vi inte ha det. Det är väl ändå inte tänkbart.
Nu står vi ensamma om att reservera oss på den punkten. Var det det ni hade som svar från de borgerliga partiernas sida? Det har vi aldrig sagt i tv, i Faktum, den där dagen i mars.
Flyktingamnesti är en annan sådan fråga. Bara några veckor före valet deltog jag själv i en debatt med flera företrädare för de borgerliga partierna - jag tänker inte namnge dem, fast de finns företrädda i kammaren - där de utlovade ett stöd för en generell flyktingamnesti. Nu då? Inte ett ljud, inte ett spår, inte en bokstav, vare sig i budgetpropositionen eller i åtminstone vällovande motioner från enskilda partier. Var står ni i dag när det gäller flyktingamnestin? Börja nu inte tala om arbetskraftsinvandring enligt linjen "Låt oss prata om något helt annat", utan säg vad ni tycker. Tala om var ni står!
Från sjukvården ska vi kanske ta det allra mest uppenbara exemplet. Företrädare för samtliga riksdagspartier, från Socialdemokraterna till Moderaterna och de tre borgerliga partierna, utlovade vid en debatt i Hammarkullen den 19 augusti att man fullt ut stod bakom de krav som då ställdes på att asylsökande, gömda och papperslösa, ska få rätt till samma sjukvård som andra som är bosatta i landet. Vad hände sedan då? Miljöpartiet reserverade sig. Vänsterpartiet reserverade sig till förmån för sådana förslag. Vad hade ni andra för svar? Kanske: Det har vi aldrig sagt. Om det var någon som sade det var det inte vi. Det måste ha varit någon annan. Eller?
Jag kanske ändå får ta tillfället i akt, herr talman, och säga att extra angeläget är det att få höra vad företrädaren för Centerpartiet i dag har att säga i den frågan. Han undertecknade själv en motion för rätten till sjukvård. Sedan finns det inget stöd för det i agerandet i utskottet eller på något annat sätt. Jag kan ha missförstått positionen. Det kan hända att Centerpartiet ansluter sig till den reservation som antingen Vänstern eller Miljöpartiet har avlämnat. Men än så länge har vi inte hört någonting om detta. Där kan man ändå inte säga "det har jag aldrig sagt", för det finns till och med skriftligt. Motionen är inlämnad och behandlad i utskottet.
Herr talman! Det här är den dag då det krävs en del svar, svar på vilka positioner som egentligen kommer att gälla. Ska vi ha en situation där Göte Wahlström kan stå i talarstolen och vara alldeles lycklig över att han nu har fått uppslutning bakom den politik som moderater och socialdemokrater under lång tid har fört. Min förhoppning är att vi inte ska behöva hamna där. Jag vet med ganska stor säkerhet att det finns företrädare för flera borgerliga partier som också är genuint kritiska till hur flyktingpolitiken i dag fungerar.
Det jag efterlyser, herr talman, är att man inte bara säger det i andra sammanhang för att sedan komma hit och säga: Det har jag aldrig sagt. Det är att man svarar på de frågor som faktiskt ställs om en bättre politik och att man inte svarar med: Låt oss tala om något helt annat.
I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).