Herr talman! Jag tackar Fredrick Federley för hans anförande. Det finns delar i det som vi är överens om och delar som vi inte är överens om. Men jag har några frågor att ställa.
Jag tänkte inleda med den förhoppning som Fredrick Federley har när det gäller regeringen. Den kan vi vara oense om i en mängd avseenden.
Men problemet i detta fall är att det rör ganska grundläggande frågor, där det finns förslag om en annan inriktning och en annan väg. Jag kan nämna sjukvården, där Fredrick Federley själv har motionerat för att rätten till sådan ska bli mer allmän också för den som är asylsökande och gömd. Jag kan också nämna integrationspotentialen som i dag används av den svenska regeringen vid uttagande av kvotflyktingar. Jag kan nöja mig med dessa två exempel.
Är Fredrick Federleys besked till kammaren i dag att han egentligen tycker att dessa förslag är ganska bra men att han inte vill rösta för dem därför att han hoppas att regeringen själv kommer att komma med sådana förslag, eller vad är egentligen svaret? Varför agerar han inte för det han tycker? Jag trodde att det var en liberal inställning att man inte låter sig bindas av vare sig parti eller regeringspiskor utan att man faktiskt tar ställning till det som man står för och är beredd att agera för det. Så varför ansluter han sig inte till detta? Det är inte ens Vänsterpartiets reservation. Vi kan strunta i v:et. I ett fall har Fredrick Federley själv undertecknat motionen. Det är därför vår gemensamma politik som jag dessvärre nu ensam har fått företräda i utskottet. Men jag hoppas på en större uppslutning. Det är de två frågor som jag har.
Men jag har en fråga till. Jag har förstått beskedet om arbetskraftsinvandring. Vi kan gärna ta den diskussionen vid tillfälle. Men vad vill Fredrick Federley göra för de personer som i dag befinner sig i Sverige, som har misshandlats i asylsystemet, som fortfarande står utan uppehållstillstånd men som är så illa däran att de inte har eller kan få ett arbete?