Fru talman! Jag blir bekymrad över Folkpartiets hållning i den här debatten. Till att börja med har framför allt Kalle Larsson men också jag ställt frågan vad den kommande majoriteten kommer att föra för politik. Vi får inget svar. Det innebär att oklarheten kring regeringens politik på migrationsområdet kommer att kvarstå. Jag undrar vem som gagnas av den hållningen. Jag tror absolut inte att de människor som söker skydd och trygghet i Sverige gör det. Om inte Tobias Billström i ett kommande anförande klargör vad som är regeringens politik får vi naturligtvis ställa ett antal frågor här i kammaren för att få klargjort var vi kommer att landa någonstans i den fortsatta debatten.
När det gäller arbetskraftsinvandringsfrågan vill jag påpeka vad jag har försökt att säga tidigare. Jag satt med i utredningen som en av flera ledamöter från vårt parti. Jag har lyssnat till fackliga organisationer, till arbetsgivarorganisationer och till intressenterna på området, så jag vet var vi står och vilka behov vi har framför oss. Även för några månader sedan sade vi att vi ser de här behoven framför oss. Men för bara några timmar sedan var företrädare för regeringen här och pratade om de 1,5 miljoner som är arbetslösa eller i utanförskap i samhället.
Vi kan inte skicka båda dessa signaler samtidigt. Vi måste vara medvetna om vad det är för typ av debatt vi för. Må så vara att det tillhör retoriken att använda argumentet med de 1,5 miljoner människorna i utanförskap så länge som möjligt. Men nu är det inte längre trovärdigt, och ni har själva talat om att siffran är felaktig. Den kommer att få justeras, bland annat av det skälet att den ska kunna användas i diskussionen om behovet av arbetskraftsinvandring i framtiden.