Herr talman! Mikael Cederbratt sade att man från regeringens sida anslår 50 miljoner extra till Migrationsverket. 50 miljoner anslår man som ett engångsbelopp till Migrationsverket för att öka effektiviteten, men man har då inte tagit hänsyn till de siffror som jag angav i mitt anförande om ökad migrationsinströmning, ökat antal ensamkommande barn och så vidare. Vi från Socialdemokraterna anslår betydligt mer pengar, 167 miljoner mer, dock inte som engångssumma utan som en del i en process där vi ser att det behövs ytterligare medel.
Min frågeställning berörde egentligen diskussionen om arbetskraftsinvandring också. Först ska jag konstatera att det här måste ha varit en felsägning. Det är ju inte en proposition om arbetskraftsinvandring som vi diskuterar. Det är det som jag lyfte fram i mitt anförande, att regeringen trots att vi nu har lämnat en utredning om arbetskraftsinvandring som ska beredas på Regeringskansliet rycker loss delar ur den och lägger in i övriga propositioner. I det här läget är det fråga om att kunna ta en dellösning för att hantera situationen. Det är en situation där vi upplever att bara prat om arbetskraftsinvandring som ett mål i migrationspolitiken blir en felsyn när det gäller helheten. Jag tycker att det fanns skäl till att avvakta både den beredning, den remissrunda som ska vara och vad som ska komma sedan. Jag utgår från att det var en felsägning.
Min fråga gäller egentligen de erfarenheter vi hade av arbetskraftsinvandring vid de tillfällen som Mikael tidigare redogjorde för. Det konstaterades att det var positivt i många stycken, men det fanns också negativa effekter i form av att när verksamheter gick ned stod samhället där och skulle ta ett ansvar för hela den grupp som kom till Sverige med medföljande för att hitta lösningar och en bredd i det. Kan inte Mikael Cederbratt se den problematiken, att den också kan uppstå nu och att det finns ett värde i en bred förankring av arbetskraftsinvandringsfrågan?