Fru talman! Jag vill rikta ett tack till Lars Gustafsson för anförandet. Jag ska börja med att reda ut åtminstone två möjliga missförstånd i debatten.
Det första är att man här, eftersom det är ett budgetbetänkande, måste vara överens med regeringspartiet. Så är inte fallet. Det ska man vara så länge det rör anslagsframställningar. Man måste vara överens om siffrorna. Däremot finns det inget krav på att Kristdemokraterna ansluter sig till den moderata politiken i övrigt.
Det finns en stor frihet att för samtliga de reservationer som är avgivna ansluta sig till en annan linje som snarare ligger i linje med den som Lars Gustafsson säger sig företräda och som hans parti tidigare också har företrätt. Det finns stora möjligheter inför kammarens omröstning att ansluta sig till den linjen och även möjlighet att ånyo sätta upp sig på talarlistan och försöka argumentera för att flera partier ska göra så.
Det andra missförståndet tror jag gäller när någon här säger att splittringen mellan partierna inte behöver vara så stor. Bodil Ceballos sade tidigare att man har en förhoppning om att splittringen mellan regeringspartierna inte ska vara så stor som tidigare. Det är inte någon uppmaning till vare sig Lars Gustafsson eller någon annan företrädare för vare sig Centerpartiet, Kristdemokraterna eller Folkpartiet att ansluta sig till moderat politik. Det är en förhoppning om motsatsen - att ni ska åstadkomma en förändring av den moderata politiken.
Därför vill jag fråga: På vilka punkter anser Lars Gustafsson att den moderata flyktingpolitiken, den som regeringen nu företräder, behöver förändras? Kan det vara det att integrationspotential inte ska vara en urvalsmekanism för kvotflyktingar? Kan det vara detta att sjukvård ska vara en rättighet för alla och inte bara för dem som råkar bo i Göteborg och kan ta sig till Rosengrenska? Kan det vara frågan om att man måste lösa situationen också för de personer som befinner sig i Sverige och som är gömda men inte har ett arbete?