Herr talman! Då välkomnar jag Miljöpartiet, eller vi välkomnar varandra till den gemensamma ståndpunkten att integrationspotential inte ska vara avgörande för kvotflyktinguttagande. Jag hoppas att flera partier som just nu lyssnar på det här replikskiftet funderar över den frågan. Jag tror nämligen att det för flera partier egentligen är rätt självklart att man inte ska låta det påverka vem som tas ut på flyktingkvoten, att det inte handlar om huruvida personen passar i Sverige eller inte. Det finns en reservation att läsa på det temat.
När det sedan gäller arbetskraftsinvandring ska det vara lika löner, samma villkor och permanenta tillstånd. Betyder det att Miljöpartiet motsätter sig den idé om arbetssökarvisum som finns i debatten just nu, att man under tre månader ska kunna komma och söka arbete fritt i Sverige? Om man inte har fått ett arbete eller om arbetet avslutas inom den här tremånadersperioden ska man få återvända till sitt hemland. Är det inte längre en linje som Miljöpartiet stöder? Eller har det kanske aldrig varit det - det kan vara mitt missförstånd?
Den andra frågan i samma ärende handlar om det som ibland brukar kallas spårbyte mellan systemen. En person kan ha kommit till Sverige och sökt asyl. Sedan ska personen, enligt den modell som jag har hört företrädare för Miljöpartiet förespråka, kunna söka som arbetskraftsinvandrad i stället. Det är behjärtansvärt om man har den övergripande målsättningen att så många som möjligt ska få stanna i landet, lite oberoende av hur så sker och med vilka regler så sker. Men ser inte Bodil Ceballos en risk med ett sådant system, att man i framtiden kommer att kunna säga att allt färre egentligen har flyktingskäl eller asylskäl? Man kan ju alltid få stanna som arbetskraftsinvandrad. Det är lite grann motsvarande det som humanitära skäl tidigare har inneburit. Vi har en bifallsfrekvens på bara någon enstaka procent när det gäller flyktingkonventionen. Men det är en lite större andel när det gäller det som tidigare hette humanitära skäl. Finns det inte en risk att samma utveckling sker här och att Sverige därför kommer att befinnas ta emot färre och färre och att det blir konjunkturen som ytterst avgör vilka som får möjlighet att komma hit?