Fru talman! Det finns en rad ganska viktiga frågor. Det handlar inte bara om sjukvård utan också om utbildning för asylsökande och om andra delar i den process som man går igenom när man väntar på besked om att förhoppningsvis få stanna i Sverige. Det finns goda skäl att återkomma till en del av dessa frågor. Det kommer även utredningar på området i vår.
Vad gäller frågan om integrationspotential är det bra att migrationsministern är närvarande i kammaren så att han kan svara på det. Det är bra att vi även har socialdemokrater närvarande så att de kan berätta hur de tänkte när de införde detta.
Jag representerar Folkpartiet i socialförsäkringsutskottet och kan mycket väl diskutera frågan, men det blir svårt att debattera något som riksdagen inte kommer att fatta beslut om. Kalle Larsson kanske tycker att man för nöjes skull ska föra debatt om lite av varje, oavsett om det är rätt forum eller inte. Det får i så fall stå för honom.
Så har vi frågan om amnesti. Sverige har en migrationspolitik som bygger på att man regelbundet tar emot människor. Den politiken innebär att man har en ordning där människor inte ska behöva amnesti. Det vet Kalle Larsson, och det vet jag. Det grundläggande problemet är inte avsaknaden av amnestier eller att man inte får amnesti vid ett visst tillfälle, utan det grundläggande problemet är att migrationspolitiken i Sverige, tillämpningen av den, är för restriktiv.
Visst kan vi ropa på amnestier och se det som en utväg, men i det långa loppet krävs en annan politik för att lösa det problem som vi står inför, nämligen att se till att tillämpningen fungerar på ett bättre sätt. Det stora engagemanget måste riktas in på uppföljning och förändring.