Fru talman! Först kan jag inte riktigt instämma med hur det framställs här. Det är givetvis så i oppositionspolitikens glada dagar att man gärna vill framställa regeringen som splittrad fast den här regeringen är mycket enig i många frågor, men inte nödvändigtvis helt och hållet på det här området. Alliansen hade ingen gemensam politik före valet, exempelvis.
Man vill gärna slå in någon liten kil och berätta att Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet är partier som har blivit överkörda eller som inte är lika socialliberala eller folkrörelseanknutna som tidigare och så vidare. Det är ett klassiskt trick.
I en majoritetsregering som vi har nu i den borgerliga alliansen är det många frågor som kommer att stötas och blötas, förhandlas, samordnas och mycket annat. Det vi kan se i budgetpropositionen är att resultatet ändå ser ganska bra ut. Det ser mycket bra ut.
Det finns en intressant sak med arbetskraftsinvandring som inte har nämnts riktigt i debatten. Förhoppningen är att om flera människor kan komma hit lagligt innebär det också att man så att säga kan avlasta flyktingdörren in till Sverige. Det innebär att man kan få kortare väntetider och att flera människor kanske också kan få stanna, vilket är väldigt viktigt.
Vad gäller den gemensamma migrationspolitiken i Europa finns Dublinkonventionen, Frontex och mycket annat i anslutning till detta. I grunden menar vi från Folkpartiets sida att vi måste ha en gemensam migrationspolitik i Europa. Men vi är inte särskilt nöjda med innehållet.
Det är klart att man å ena sidan kan trycka på EU-kommissionen och parlamentet i den mån de har inflytande, och i vissa frågor har de det. Det kan man göra. Men i slutändan är det ändå, när det handlar om innehållet, trots allt upp till väljarna i EU-länderna.
Det handlar om vilka regeringar man väljer och likaså om att marginalisera intoleranta och främlingsfientliga partier. Det är då vi får politiker i parlamenten som också driver på utvecklingen.