Fru talman! Jag förstår givetvis att Socialdemokraterna och Göte Wahlström inte är nöjda med svaret som jag gav till Kalle Larsson. Det är inte heller min avsikt att just oppositionen ska vara så nöjd med de svar som jag ger. Min avsikt är ju att föra en liberal och borgerlig politik.
Det fanns en bred enighet om att skapa Utlänningsnämnden, som jag tror inrättades 1992 eller i alla fall under den borgerliga regeringen i början av 1990-talet. Så här i efterhand har de allra flesta av oss - förutom Socialdemokraterna som aldrig riktigt har varit inne på linjen att avskaffa Utlänningsnämnden även om man under galgen tvingades att göra det - varit ganska tydliga med att nämnden inte har fungerat så som det har varit önskvärt.
Om vi tittar på Sveriges demografiska situation och på vad näringslivet i Sverige har för behov ser vi att det i grund och botten är en god idé att öppna för en större laglig arbetskraftsinvandring till Sverige. Problemet är att fackföreningsrörelsen har surrat fast sig vid en mast och numera bakbinder även det socialdemokratiska partiet i en position som innebär att man till varje pris vill stoppa människor från andra länder från att komma hit och arbeta. Det är en djupt olycklig position, för den skapar också ökade spänningar. Man hotar med att arbetskraftsinvandring och människor som kommer hit och jobbar från andra länder skulle skapa splittring. Men jag tror att just den fackliga positionen och den socialdemokratiska politiken i sig skapar ett mer splittrat Sverige. I stället för att vi gemensamt kan komma överens om någonting går man ut och tapetserar hela Sverige med affischer med människor i bygghjälm som ska likna prostituerade, och man kallar folk för sociala turister. Det är mycket tråkigt.