Herr talman! På den sista punkten tror jag att det blev ett missförstånd, medvetet eller inte, i replikskiftet. Min fråga gällde inte hur vi ska garantera sjukvård och hjälp åt dem som befinner sig utanför, utan hur vi ska hantera deras vistelse i Sverige. Om man säger arbetskraftsinvandring för den som kan få arbete säger man samtidigt inte uppehållstillstånd åt dem som inte kan få arbete. Det var min konkreta fråga. Vad gör vi där? Nu ser jag att du har förstått frågan så jag kommer säkert att få ett svar.
Det är olika var man befinner sig på en politisk karta. Min förhoppning var att om man själv föreslår något är man också beredd att följa upp det. Med mina egna fördomar om såväl mitt eget som Fredrick Federleys politiska arv tänkte jag till och med att det var lättare för en person som bekänner sig som liberal att avvika och agera självständigt också i kammarens knapptryckning än vad det skulle vara för mig som ser ett kollektivt agerande som överordnat emellanåt.
Jag vill uppmana Fredrick Federley att fundera över om han inte ska stödja den egna motionen som gäller sjukvården.
Den sista frågan gällde integrationspotential. I dag använder man hur flyktingar bedöms kunna anpassa sig till Sverige som en variabel när man tar ut dem på flyktingkvoten, tvärtemot vad UNHCR anser ska vara giltigt. Frågan är: Vad avser Fredrick Federley att göra i det avseendet?
Jag vill helst inte se ytterligare ett svar i riktning mot: Det är säkert inte någon som är emot det. Jag tror att Tobias Billström håller med mig. Regeringen kommer att driva. Låt oss återkomma med förslag så småningom. Jag har inte backat. Jag kommer att fortsätta att driva detta.
De svaren får man ju gärna avlämna, men de är till väldigt lite förpliktande. Det finns konkreta förslag på kammarens bord som det går utmärkt att stödja. Varför inte ta den chansen nu?