Fru talman! Grunden för det här betänkandet är
som sagt regeringens skrivelse om en miljöorienterad
produktpolitik. Jag tycker att det är symptomatiskt för
den socialdemokratiska majoriteten att det är skrivel-
ser som man levererar till riksdagen, men ytterligt få
propositioner. Att i skrivelser berätta vad man even-
tuellt har gjort och eventuellt kommer att göra kallar
jag knappast för handlingskraft. Samtidigt vet vi, och
är säkert helt överens om, att det är handling som
behövs för att värna och skydda vår miljö.
Därtill kan sägas att dagens debatt är, och kommer
att bli, fragmenterad då det i detta betänkande är stora
stycken av rena avslag.
Jag tycker att det är litet synd eftersom det i be-
tänkandet borde finnas plats för att på ett seriöst sätt
diskutera viktiga frågor som förtjänar att debatteras
och diskuteras och, framför allt, fattas beslut kring.
Men så är icke fallet i detta fall.
För övrigt kan man konstatera att det inte bara är
dagens debatt som är fragmenterad. Regeringens
miljöpolitik i sig är ju det i stora stycken.
Bristen på sammanhållen strategi i det här sam-
manhanget är tydlig från regeringens sida. Man lever-
erar skrivelser, som sagt, och man petar litet här och
där. Det sammanhållna greppet saknas. Det måste bli
ändring på det här, fru talman, om man menar allvar
med talet om ett ekologiskt hållbart samhälle.
Fru talman! Både i skrivelsen och i betänkandet
har man missat en mycket avgörande grundpelare i
miljöarbetet, enligt min uppfattning. Vad jag avser är
funktionstänkandet. Funktionstänkandet är ett sätt att
verkligen ta ett helhetsgrepp på miljöpolitiken. Det
klarar regeringen inte av.
I skrivelsen efterlyser regeringen däremot helhets-
syn på miljöpolitiken. Trots detta uteblev funktions-
tänkandet i stort sett helt och hållet i den skrivelse vi
debatterar.
Två meningar om funktionsförsäljning var allt re-
geringen orkade med i en skrivelse som handlar om
ett område där funktion i allra högsta grad är det som
ska vara utgångspunkten.
Lika illa är det för övrigt i andra dokument från
regeringens sida.
Tyvärr måste jag också konstatera att inte heller
utskottet har klarat av att tänka i funktioner. Utskot-
tets avslag på Centerpartiets yrkande i denna del är
klent utformat, minst sagt, mycket klent utformat. Jag
vill med anledning härav yrka bifall till min reserva-
tion nr 2.
Fru talman! Att skapa ett ekologiskt, ekonomiskt
och uthålligt samhälle är en stor utmaning. Tyvärr
verkar det som om regeringens och samarbetspartier-
nas väg till kretsloppssamhället går genom de lokala
investeringsprogrammen. Det är en uppfattning som
jag och Centerpartiet inte delar. De lokala investe-
ringsprogrammen har liten miljönytta i relation till de
satsade medlen. Bland annat har ju detta påpekats av
Riksrevisionsverket som konstaterat att miljönyttan i
programmen många gånger har överskattats.
De lokala investeringsprogrammen verkar mest ha
använts av regeringen för arbetsmarknadspolitiska
syften. Att klä arbetsmarknadsprojekt i grön skrud
gynnar inte miljön.
Centerpartiets uppfattning är emellertid att in-
gångna avtal ska fullföljas, medan programmet i
övrigt bör avslutas. Medlen kan användas på ett för
miljön betydligt effektivare sätt. Ett betydligt bättre
sätt är att satsa de här pengarna på t.ex. miljöexport
som föreslås i den offentliga utredning som Miljöex-
portutredningen har tagit fram.
Där skulle vi med de här pengarna kunna säker-
ställa ett jämnt flöde av miljöanpassade företag, lös-
ningar och teknologier som i dag kommer fram, men
många gånger alltför sent och alltför sällan.
Fru talman! Så över till allemansrätten. Allemans-
rätten är en viktig resurs som vi ska och bör värna.
Jag tror att allemansrätten i mångt och mycket bidra-
git till att vi svenskar tillhör de mest miljömedvetna
människorna i världen. För att allemansrätten ska
värnas är det av största vikt att den inte missbrukas.
Missbruk riskerar att undergräva allemansrätten, och
det är just den utvecklingen vi inte vill se. Kommersi-
ell verksamhet sker i dag utan att fastighetsägare
behöver informeras eller rådfrågas. Enligt mitt för-
menande är detta inte någon riktig ordning. Det är
rimligt att lagstiftningen ändras så att kommersiellt
anordnade verksamheter på annans mark inte får ske
utan markägarens tillåtelse.
Det är en viktig åtgärd för att värna allemansrät-
ten, både på kort och lång sikt. Jag beklagar att ut-
skottsmajoriteten inte har insett detta.
Strandskyddet tillämpas i dag generellt i landet,
på ett mycket trubbigt sätt, tycker jag. Det kan inte
vara rimligt att regler som behövs för att skydda om-
råden där besökstrycket är hårt, som det är i Stock-
holms skärgård t.ex., utgör mall för hela landet. I
tätortsnära områden och områden med hårt be-
sökstryck är ett starkt och hårt strandskydd motiverat.
Samtidigt vet vi att det finns jätteområden i vårt land
där en uppluckring av strandskyddet är till fördel för
den befolkning som bor i området och ger möjligheter
till en positiv utveckling i den bygd som kan komma i
fråga utan att uppluckringen utgör ett hinder för t.ex.
det rörliga friluftslivet.
Lagstiftningen rörande strandskydd bör förändras
så att den ger möjlighet till lokal anpassning. Denna
anpassning bör kunna utövas av kommunerna i sam-
band med att man upprättar sina kommunala över-
siktsplaner, självklart efter samråd med centrala
myndigheter, som ju de här översiktsplanerna upp-
rättas i.
Att även Moderaterna vill förändra strandskyddet
välkomnar jag. Jag blir dock fundersam, fru talman,
kring den modell som Moderaterna vill använda.
Den står enligt mitt förmenande i motsats till det
kommunala självstyret, ett självstyre moderaterna i
retoriken men inte alltid i praktiken är bra på att
skydda. En förklaring av hur moderaterna tänker i
reservation 8 vore på sin plats.
I reservation 9 står vi i Centerpartiet bakom det
kommunala självstyret samtidigt som strandskyddets
generella karaktär förändras. Det är en bra ordning,
tycker jag. Jag vill därmed, fru talman, yrka bifall till
reservation 9.