Fru talman! Häromdagen ringde mig en miljöen-
gagerad person som pratade klimatfrågor och ville att
jag skulle motionera. Jag kunde då berätta att jag har
gjort det. Men när det visade sig att han hade syn-
punkter som faktiskt kunde resultera i ytterligare en
motion var jag tvungen att säga att jag inte kan mo-
tionera förrän nästa år. Möjligen kan jag göra det om
och när regeringen lägger fram sin proposition om
miljömålen vid årsskiftet.
Eftersom den propositionen kommer avfärdas nu
de flesta av de 250 motionsyrkandena i det betänkan-
de vi nu har att behandla. Det är kanske nödvändigt.
Men det är en ordning som inte är acceptabel. Vi i
den borgerliga vänstern har ett stort antal yrkanden
som vi kommer att upprepa när vi kommer att be-
handla miljömålen.
Jag vill nu kommentera, fru talman, några av de
socialliberala miljöhjärtefrågorna. I varje miljödebatt
sägs från i stort sett alla partier att klimatfrågan är
akut och kräver snara och radikala politiska beslut.
Som en viktig åtgärd ser vi beslutet om en minimini-
vå på koldioxidutsläpp inom EU. Våra utsläpp av
växthusgaser måste, enligt vår mening, minska med
4 % till 2010. För att nå dit krävs mer kunskap hos
både företag och enskilda människor. Rådgivning om
effektivare energianvändning och kampanjer för an-
vändning av bränslesnålare bilar och ändrade kör-
mönster måste genomföras. Trots att alla partier före-
språkar en europeisk miniminivå för koldioxidskatten
är Sverige tyvärr en bromskloss mot en sådan ut-
veckling. Skälet till det är ju att socialdemokrater och
moderater bildar en ohelig allians som inte vill låta
EU:s beslutsregler förändras så att beslut om mil-
jöskatter fattas med majoritet. Eftersom det i dag
krävs enighet kommer det medlemsland som har lägst
miljöambition att stoppa en rationell klimatpolitik.
Sverige måste göra till en huvuduppgift att ge EU
möjlighet att fatta beslut om miljöskatter med majo-
ritet. På det sättet skapas förutsättningar för en har-
monisering av miljöavgifter och energiskatter inom
EU. Det är ju bara genom ett ökat samarbete som vi
kan nå verkliga lösningar på våra gemensamma mil-
jöproblem.
Men en europeisk koldioxidavgift kommer inte att
vara nog för att klara utmaningen. Förebilden för EU
bör därför vara EMU-samarbetet. Unionen måste
skapa en gemensam valuta för växthusgaser - en
ekologisk euro i form av utsläppsrättigheter.
Kyotoprotokollet skapar möjligheter för länder att
klara sina åtaganden genom att handla med utsläpps-
rätter. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har
stora fördelar jämfört med administrativa regleringar,
men också jämfört med skatter och subventioner. För
det första leder de till det mål som har satts upp - ska
vi bara släppa ut 60 ton koldioxid kommer det inte att
finnas fler rättigheter att köpa. En skattehöjningsef-
fekt påverkas av faktorer som konjunktur och kon-
sumtionsmönster. För det andra innebär utsläppshan-
del att det är den som släpper ut växthusgaser som
betalar.
Sverige bör införa ett system för handel med ut-
släppsrätter så snart som möjligt. Det bör kunna infö-
ras 2003 eller 2004. Syftet bör vara att skapa en före-
bild för att införa ett "ekologiskt EMU", dvs. en eu-
ropeisk handel med utsläppsrätter beslutad på EU-
nivå.
En annan svår utmaning är att rädda Östersjön
från att bli ett dött hav. Det måste bli ett slut på ol-
jeutsläppen. Fartyg kan inte längre tillåtas lämna
hamn utan att ha rengjort sina tankar. Utsläppen från
industrier och jordbruk är i dag lika stora som för tio
år sedan.
Jordbrukspolitiken måste avregleras och kraftigt
förändras så att den tar större hänsyn till jordbrukets
roll i det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser
för djur, miljö och biologisk mångfald. Genom ökad
importkonkurrens kan livsmedelspriserna omedelbart
sänkas. Det tjänar konsumenterna på. En avreglerad
jordbrukspolitik innebär också minskade kostnader
för unionen som sådan. Det i sin tur innebär att med-
lemsländerna kan sänka sina avgifter till EU. Det här
är frågor som jag hoppas kommer att stå högst på
dagordningen under det svenska EU-
ordförandeskapet. Men förutom att regeringen måste
fortsätta att vara pådrivande skulle jag vilja se ett
större engagemang från högerpartierna för en sådan
förändring.
En av Sveriges största insatser för att sprida kun-
skaper inom detta område är att samordna Östersjöu-
niversitetet som är ett nätverk för drygt 160 universi-
tet och högskolor runt Östersjön. Genom kurser orga-
niserade av Östersjöuniversitetet har ett mycket stort
antal studenter inom t.ex. biologi, teknik, statsveten-
skap, ekonomi och lärarutbildningar fått kunskap om
frågor som rör Östersjöns miljö ur biologiskt, ekono-
miskt och politiskt perspektiv. Östersjöuniversitetet är
beroende av finansiellt stöd från andra källor än den
akademiska världen, och den största finansiären,
Sida, tänker upphöra med stödet av verksamheten.
Därför borde Sverige ta sitt utlovade ansvar för Ös-
tersjöns natur och miljö och fortsätta att administrera
Östersjöuniversitetet, även om det sker på annat sätt
än genom Sida.
Det som saknas är en långsiktig plan för bevaran-
det av den biologiska mångfalden i och kring Öster-
sjön.
Till det kommer att det organiserade Östersjö-
samarbetet måste effektiviseras. I dag handlar det för
mycket om formerna för samarbetet och för lite om
direkta åtgärder för att rädda Östersjön.
Slutligen, fru talman: En annan utmaning för oss i
den borgerliga vänstern är bevarandet av den biolo-
giska mångfalden. Ett av hoten mot den biologiska
mångfalden är försurningen. Både socialdemokrater-
na och högerpartierna är alltför inriktade på att lappa
och laga genom t.ex. kalkning. Inriktningen på att
använda ekonomiska styrmedel för att få en långsik-
tig lösning måste bli tydligare.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
reservationerna 16 och 26.