Fru talman! Den svenska miljöpolitiken kan be-
skrivas vara i väntans tider. Vi går och väntar på att
regeringen ska göra konkreta förslag av de olika stat-
liga utredningar som under året presenterats. Det vi
ska ta ställning till i dag är alla de frågor som faller
utanför dessa väsentliga utredningar, och därför kan
dagens betänkande tyckas vara något fattigt på idéer
för att förbättra miljösituationen i Sverige.
Det finns dock ett antal mycket viktiga frågor i
detta betänkande som jag vill lyfta fram här i dag.
Inledningsvis gäller det de lokala investerings-
programmen, de s.k. kretsloppsmiljarderna. De har
kritiserats mycket. Inte minst Riksrevisionsverket,
RRV, har i en utvärdering av de statliga bidragen till
lokala investeringsprogram konstaterat att det finns
åtskilliga brister, när det gäller både hittills uppnådda
resultat och det sätt på vilket bidragen har administre-
rats.
I rapporten menar RRV bl.a.
- att de förväntade miljöeffekterna har grovt över-
skattats,
- att kommunerna tycks söka bidrag mest för att
möjligheten finns, snarare än för att lösa mil-
jöproblem,
- att programmen inte varit anpassade för nytän-
kande och innovationer samt
- att projektens beräknade sysselsättningseffekter
har överstigit det verkliga utfallet.
Det är en ganska tydlig och ganska stark kritik.
Vidare konstaterar man att någon bedömning av
om bidragen kan tänkas ha konkurrenssnedvridande
effekter inte har gjorts och att detta riskerar att störa
den marknadsdrivna miljöanpassningen samt att
Miljödepartementet kommer att behöva avsätta ytter-
ligare resurser för att kunna hantera programmen i
framtiden.
Moderaterna avvisade anslaget till de lokala in-
vesteringsprogrammen. Vi befarade att det skulle
innebära ökad byråkrati, snedvriden konkurrens, dyra
felinvesteringar och allmänt slöseri med skattemedel,
till en väldigt liten miljönytta. RRV:s rapport visar att
våra farhågor kring de lokala investeringsprogram-
men till stor del besannats. Vi anser att stödet till
lokala investeringsprogram ska avskaffas och att inga
mer bidrag ska beviljas då ansöknings- och uppfölj-
ningsrutiner har grundläggande brister.
På grund av detta vill jag härmed yrka bifall till
reservationen 1 under mom. 2. Givetvis står vi bakom
samtliga de reservationer som vi har i betänkandet,
men för att spara tid yrkar jag bifall endast till denna
reservation.
Allemansrätten, fru talman, är något som många
uppskattar. Men det finns problem som vi måste
hantera. Det finns exempel i Sverige där enskilda
näringsidkare missbrukar allemansrätten i syfte att
kringgå äganderätten. Det bedrivs kommersiell verk-
samhet på privat mark i dag utan att den som äger
marken får del av vinsten eller ibland utan dennes
medgivande eller vetskap. Vi har hört talas om raf-
ting, dvs. gummibåtsåkning i åar, och det finns ex-
empel på kommersiell svamp- och bärplockning m.m.
Detta problem måste vi komma åt. Äganderätten
och i detta fall det privata ägandet av mark är den
bästa drivkraften för att naturvärden ska skyddas. Det
finns oändligt många duktiga privata förvaltare av
mark vars rättigheter och skyldigheter i fråga om
marken borde ökas. I dag undergräver dessa bieffek-
ter av allemansrätten dessa markägares möjligheter
att vårda naturen. Det vore lämpligt att regeringen
återkommer till riksdagen med åtgärder som leder till
en stärkt äganderätt genom att de nämnda näringsid-
karna tvingas sluta avtal med markägaren.
En tredje fråga, fru talman, som är värd att kom-
menteras är det generella strandskyddet.
Det är nog svårt att undgå att se att Sverige har en
mycket lång kust och mängder med sjöar. Ändå han-
teras dessa vattendrag som om de vore en bristvara.
Det generella strandskyddet leder till att vi politiskt
betraktar alla sjöar och hela vår kust som skyddsvärd.
Man får inte bebygga i närheten om det inte finns
synnerliga skäl för att göra det. Miljömotivet för detta
är obefintligt.
Vi moderater vill vända på perspektivet. Att byg-
ga och bo strandnära bör vara generellt tillåtet, och
endast i undantagsfall ska dessa platser vara skyddade
- detta endast då stranden anses vara särskilt
skyddsvärd. Då kan vi få trovärdighet för miljöargu-
menten. Dessutom finns det en äganderättslig dimen-
sion av detta. Varför ska vi hindra dem som äger
mark i närheten av vatten att bo så att de får se just
vatten? Vatten är både rogivande och vackert, och det
känns ologiskt att man inte ska få betrakta det vackra
från sitt fönster.
Den fjärde frågan, fru talman, är handel med ut-
släppsrätter, och det är en fråga som jag anser vara
något misshandlad. Det är bra att det inom Rege-
ringskansliet arbetas med hur Sverige ska kunna driva
handel med utsläppsrätter inom koldioxidområdet på
Europanivå. Men detta räcker inte. Alltför många
talar om utsläppsrätter som ett sätt för stater att kunna
växla miljöinvesteringar med andra stater. Detta är
bra i sig.
Men när vi moderater talar om handel med ut-
släppsrätter talar vi om ett systemskifte inom miljö-
politiken. I stället för miljöskatter vill vi skapa ett
system där man inom ett område, en s.k. miljöbubbla,
ser till vad miljön tål. Därefter får aktörer, som före-
tag och andra, med marknadsprinciper hantera de
utsläppsrättigheter som finns inom området. Statens
uppgift är endast att följa upp att ingen bryter mot
sina gränsnivåer. Detta kan appliceras inte bara på
koldioxidutsläpp utan även på kväve, svavel, kolmo-
noxid och andra utsläpp både i vatten och i luft. Det
finns goda exempel att studera såväl i USA som i
Storbritannien. Det är bara att beklaga att regeringen
inte verkar ha förstått de stora miljövinster som man
kan uppnå genom att införa handel med utsläppsrätter
på riktigt i en bredare mening.
Detta, fru talman, är några av de förslag som vi
har och som vi tror leder till ett större ansvar för en-
skilda individer. Vi återkommer när regeringen väl
lägger några konkreta förslag i samband med den
proposition som jag nämnt. Skillnaden mellan oss och
vänsterblocket är tydlig även i denna fråga. Medan de
har en stor övertro på politiska lösningar med staten
som främsta aktör är vår övertygelse att vi måste
alltmer blanda in dem som är berörda - alla dem som
bor i vårt land. Varje gång enskilda individer tar ökat
ansvar för sin del av miljön är det oerhört mycket
viktigare än varje lag eller varje beslut som tas i Sve-
riges riksdag.