Herr talman! När man läser den utredning som
ligger bakom det digitala marknätet kan man se att
syftet är att skapa en förutsättning för en statlig kon-
troll av vilka som skall sända. Marita Ulvskog brukar
anklaga den som hävdar detta för lögn. Men jag före-
slår att hon tittar i den Jedingska utredningen som
ligger till grund för det som sedan blivit regeringens
politik. Där står just dessa ord.
Detta är helt logiskt. Som en röd tråd genom so-
cialdemokratisk mediepolitik har ju nämligen alltid,
under årtionden, löpt försvar av monopolet. Social-
demokraterna har fört en kamp mot att tillåta reklam-
finansierade radio- och TV-sändningar och en kamp
mot den frihet som skulle kunna finnas vid sidan av
public service-verksamheten. Det är faktiskt inte så
många år sedan som det var kriminellt att sända annan
radio och TV än den som Sveriges Radio och Sveri-
ges Television stod för.
På den tiden sade socialdemokrater till oss mode-
rater: Ni är ju ensamma! Och det är sant. Under en
mycket lång tid var det bara vi som bestämt var emot
monopolet. Det var bara vi som mycket bestämt häv-
dade att man skulle tillåta frihet i radioetern. Men det
innebär uppenbarligen inte att våra sakargument var
så dåliga. Därför kunde det vara värdefullt om Marita
Ulvskog bemötte mig i sak i stället för att tala om hur
många det är som inte tycker som Moderaterna.
Herr talman! När det gäller synen på Sveriges
Television kan man hävda att licenspengarna skall
användas på en mängd olika sätt. Det som jag pekade
på är att jag anser att om man har en public service-
verksamhet och särskilt insamlade licenspengar är det
rimligt att publiken vet att den får ett bidrag till kul-
turlivet och till mångfalden som den annars inte får.
Kulturministern menar att Sveriges Television ge-
nom att sända de program den är unik och ensam om
skulle få en liten publik. Detta får stå för henne. Jag
menar att det svenska kultursamhället har en bredare
publik än vad Marita Ulvskog uppenbarligen anser.