Herr talman! Jag tänkte tala om kultursamhället
som väsentligt mycket större än just bara statens of-
fentliga utgifter. Jag tänkte tala om en mycket viktig
del i kultursamhället i modern tid - radio och televi-
sion.
Radio och television innebär för de allra flesta
människor det viktigaste och mest omfattande mötet
med kulturlivet och ger fördjupade kunskaper om hur
vårt samhälle fungerar. Det finns inga andra medier
som är så dominerande som just radion och televisio-
nen. Därför är det självklart att man också resonerar
om radio och TV i detta sammanhang.
För att man skall ha vidast möjliga frihet i kul-
tursamhället är det viktigt att man har vidast möjliga
frihet för radio och television. Det är ett av skälen till
att vi går emot den typ av markbunden digitalisering
vars konsekvens blir en begränsning av antalet möjli-
ga kanaler och medier för olika människor att nå ut
och en begränsning av publikens möjligheter att ta del
av vad som skapas.
Ett annat skäl till denna vår syn är public service-
televisionens och public service-radions roll i den nya
mediemiljön. Där har vi inte något monopol utan en
mångfald av kanaler som ger publiken underhållning,
nyheter och information på en bred skala. Vi menar
att det är centralt att public service-verksamheten
koncentrerar sig på vad som är unikt för den och som
andra inte bidrar med i det nya mediesamhället.
Detta är också ett av skälen, herr talman, till att vi
går emot förslaget om en höjd licensavgift. Sveriges
Television måste nu koncentrera sig på sina uppgifter
och på det som gör Sveriges Television speciellt. Det
skulle kunna innebära att public service-
verksamheten, om den förnyas och utvecklas, tar ett
mycket viktigt steg in i en ny tids kultursamhälle. Där
skulle en av de viktigaste injektionerna i det svenska
kultursamhället kunna vara att public service-
televisionen koncentrerade sig på att genomföra dra-
ma, att vara en kulturbärare i ordets bredaste bemär-
kelse.
Om vi såg public service-verksamheten som en av
våra viktigaste scener för kultur i en mycket vid be-
märkelse, skulle vi också upptäcka att hela det svens-
ka kultursamhället kunde förnyas på ett sätt som går
bortom de diskussioner som normalt förs när vi talar
om statens utgifter för kultursektorn. Vi skulle runt
omkring i hela landet kunna skapa förutsättningar för
att vidaresända olika produktioner och bevaka det
svenska samhället på ett sätt som vi inte kan göra i
dag.
Public service-televisionen skulle kunna genomfö-
ra dramatiseringar av en lång rad av det svenska kul-
turlivets olika verk. Men det innebär att man måste
koncentrera sig och inte göra allt det man gör i dag
och som andra kanaler kan göra lika bra eller bättre.
Man måste välja om man vill att public service-
televisionen skall kunna vara en sådan vitalisering av
det svenska kultursamhället.
För vår del stärks våra farhågor när vi nu ser att
public service-televisionen börjar användas som ett
politiskt verktyg för att tränga undan andra TV-
kanaler, för att förändra konkurrensvillkoren så att det
blir svårare för andra TV-kanaler att växa fram. Vi ser
också att de nya pengar man talar om - inte för ett år
som man tidigare sade utan för en treårsperiod - skall
användas till att Sveriges Television inte skall kon-
centrera sig på den unika uppgiften utan sprida den
och sända flera kanaler. I stället för dagens två kana-
ler skall vi ha ytterligare tre kanaler: sport, nyheter,
vidaresändning av utländska public service-program
och annan lokal verksamhet av olika slag.
Detta innebär att Sveriges Television blir mer
dominant, men det innebär inte att Sveriges Televi-
sion får en bättre möjlighet att vara den bärare av
kultur som den skulle kunna vara. En sådan utveck-
ling innebär i publikens perspektiv att man urholkar
public service-verksamhetens legitimitet. Om inte
public service-televisionen sänder program av den
arten, det djupet och den kvaliteten som publiken
känner igen, vet varifrån de kommer och vet att det är
tack vare den verksamheten som de kan se just dessa
program - så kommer legitimiteten att urholkas. Om
publiken i Sveriges Television kan se samma typ av
program som man kan se i andra kanaler, försvinner
långsiktigt motivationen att ha en särskild licensfi-
nansierad verksamhet. Det är den ena invändningen.
Om public service-televisionen används för att på
olika sätt motverka andra kanaler, så kan man om man
lyckas i praktiken också urholka den mångfald som
publiken själv önskar och skulle kunna välja mellan.
Om man hindrar nya kanaler att växa fram skadar man
i själva verket mångfalden. Det är en andra invänd-
ning mot detta förhållningssätt.
En tredje invändning, som jag tangerade förut,
herr talman, är att det inte är acceptabelt att en televi-
sion som till syvende och sist är kontrollerad av staten
används som ett politiskt verktyg för att komma åt
andra, privata TV-kanaler som man av olika, mer eller
mindre ideologiska skäl ogillar. Om man tar det steget
tvingar man fram en mer radikal och grundläggande
omprövning av om vi skall ha public service-
verksamhet i Sverige.
Jag tror vi skall ha det. Men man tvingar fram en
mer grundläggande debatt när det gäller om vi skall
ha public service-verksamhet, och även i nästa led hur
den i så fall skall se ut. Använder regeringen på ett
eller annat sätt public service-televisionen som ett
politiskt verktyg för sin mediepolitik skadas dess
trovärdighet och legitimitet.
Då måste man i ett nästa led diskutera hur en pub-
lic service-television i ett modernt mediesamhälle
skall se ut. För det första skall den inte se ut så att den
kan användas för att skada och urholka den mångfald
som publiken har rätt att kräva när en ny teknik ger
möjlighet till en mångfald av olika kanaler. För det
andra måste den vara något som direkt bidrar till
mediesamhället och inte försöker konkurrera ut andra.
Min mycket bestämda uppfattning är att public ser-
vice-verksamheten måste vara någonting som gör att
skatte- eller licensbetalarna vet att de är med och
betalar och bidrar till att vitalisera det svenska kul-
tursamhället.
Man kan fråga sig om det som public service-
verksamheten i dag gör är till fyllest. Först och främst
anser jag det vara oacceptabelt att den används som
ett politiskt verktyg. Men jag anser också att en väl
genomtänkt och utvecklad public service-verksamhet
skulle kunna innebära en vitalisering av hela det
svenska kulturlivet om man använde verksamhetens
resurser till detta, och inte till att försöka sända sam-
ma program som andra sänder.
Herr talman! Mot denna bakgrund har vi modera-
ter fört fram våra reservationer. Men det är också mot
denna bakgrund som jag säger: Går regeringen vidare
med att försöka använda public service-televisionen
till ett politiskt verktyg tvingar den också fram en
radikal omprövning av vad vi skall ha public service-
verksamheten i Sverige till.