Fru talman! I några nummer har Kommun Aktuellt
under hösten gjort en kartläggning av vad som har
hänt inom kultursektorn runt om i kommunerna. Bak-
grunden är de problem som har diskuterats med stor
intensitet, inte minst i våra storstäder, vad gäller eko-
nomin. Journalisten konstaterar att landets kommuner
1995 satsade i genomsnitt 728 kr per invånare på
kulturen.
I fjol hade anslaget ökat till 746 kr. Hon skriver
vidare att även i regeringen har kulturen haft en gyn-
nad ställning; kulturbudgeten har ökat med 342 mil-
joner kronor, 11 %, under tre år. Om siffrorna stäm-
mer exakt vet jag inte, men vi är ändå överens om
tendensen. När hon skriver gör hon det litet grand i
form av ett rollspel. Hon skriver: En tvärsäker repor-
ter, som blir en osäker reporter, som blir en undersö-
kande reporter, som blir en förvånad reporter. Hon
avslutar med att skriva: Själv lägger jag alla anteck-
ningar och årsredovisningar i en mapp. Jag letade
efter nedskärningar. Jag hittade satsningar. Jag var
förvånad.
Det är väl så att de satsningar som har skett inte
har uppmärksammats särskilt mycket, medan däremot
de negativa förändringar som har skett har fått bras-
kande rubriker.
Det har varit ekonomiskt svåra år, och kulturen
har under dessa år klarat sig bra. Det betyder ju själv-
fallet inte att anslagen är tillräckliga. Man kan väl
fråga vilken kulturintresserad person som helst, med
något undantag, så kommer han att säga att vi har
större behov. Många känner kanske att behoven är
nästintill oändliga.
Fanny Rizell anknöt i sitt anförande till de sju
kulturpolitiska mål som riksdagen antog den
19 december förra året. Jag vill gärna understryka det
positiva i det faktum att det var under så pass bred
enighet som riksdagen antog dessa nationella mål. De
beskriver på ett bra sätt vad som skall vara huvudin-
riktningen i kulturpolitiken, och det är mål som jag
tror att det är viktigt att vi kulturpolitiker strävar efter
att hålla levande. De är ingenting som man kan dam-
ma av och använda i samband med högtidstal, utan de
måste vara en del av verksamheten i det dagliga arbe-
tet.
Jag vill peka på några angelägna områden inom
kulturpolitiken. Barns och ungdomars delaktighet
måste vara en röd tråd i kulturpolitiken. Det gäller
självfallet inte bara de statliga satsningarna och insat-
serna utan också kommunernas. Det gäller inte minst i
skolan, som några av talarna har varit inne på tidigare.
Jag vill gärna understryka att det är viktigt att den
kulturella verksamheten är en integrerad del av sko-
lans verksamhet. En del utredningar har också lagt
fram förslag på det här området.
En annan röd tråd som jag tror är viktig är att
kulturpolitiken skall sträva efter att stödja kultur i hela
landet. Det projekt som heter just Kultur i hela landet
visar att det finns ett vitalt kulturliv runt om i vårt
land. Kultursatsningarna måste kännetecknas av en
regional balans. Jag vill gärna framhäva att Kultur i
hela landet naturligtvis inte står i motsatsställning till
satsningar i storstäder. Att Stockholm nästa år är
Europas kulturhuvudstad är en stor händelse för hela
landet. Alla kulturintresserade borde kunna glädja sig
åt att kulturen på detta sätt under ett års tid hamnar i
en alldeles speciell situation.
Ett annat område som jag vill nämna är konstnä-
rernas villkor. Konstnärerna är motorn i ett lands
kulturliv. Vi har ökat insatserna. Regeringen kommer
under våren att presentera en konstnärspolitisk pro-
position.
Efter förslag från kulturutredningen kunde vi i för-
ra årets kulturpolitiska beslut fatta beslut om att ett
handlingsprogram för arkitektur och formgivning
skall tas fram. Det var verkligen på tiden. Till skillnad
från exempelvis Danmark och Norge saknar vi ett
sådant program. En proposition om detta väntas till
våren.
Anna-Greta Leijons nyligen presenterade bokut-
redning har nämnts här. Denna utredning tillsattes
bl.a. därför att barnbokens ställning har försvagats.
Utredningen kommer att ligga till grund för de förslag
som regeringen återkommer med under nästa år. Det
är självfallet angeläget att litteraturen och läsandet
stimuleras.
Efter alla de angelägna områden som jag har
nämnt skall jag avsluta med att nämna satsningen på
det industrihistoriska arvet. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för 1999 återkomma med förslag
till finansiering. Skälet till att jag tar upp detta är att
vi befinner oss i ett skifte som är påtagligt i det svens-
ka samhället i dag.
Bondesamhället är väldokumenterat. Det har
självfallet varit angeläget att så har skett, och det är
angeläget att detta arbete fortsätter. Men nu är det
dags att på allvar ta itu med och dokumentera arbetets
och industrisamhällets historia. Vårt samhälle föränd-
ras ju i snabb takt, och det är bråttom att bevara in-
dustriminnen och människors erfarenheter. Fortfaran-
de finns det många som kan berätta om denna vår
moderna historia. Ett imponerande arbete har redan
lagts ned. Runt om i vårt land kan man besöka spän-
nande och intressanta miljöer.
Detta arbete utförs till stor del av eldsjälar. Jag vill
gärna säga att utan eldsjälarnas energiska arbete hade
Sverige varit en fattig kulturnation. Inte minst är deras
insatser i arbetet med Kultur i hela landet avgörande
för framgången.
När det gäller just industrisamhällets historia är
det angeläget att vi kan öka satsningarna. En viktig
roll i detta sammanhang har naturligtvis Arbetets
museum i Norrköping.
Fru talman! Kulturen är en nödvändig del av väl-
färdssamhället. Den är viktig för vårt välbefinnande
och för att vi skall kunna utvecklas som individer.
Kulturens roll för att skapa kreativa miljöer, alltså
kulturen som drivkraft för en kommuns eller en regi-
ons utveckling, uppmärksammas alltmer. Kulturturis-
men blir allt viktigare. Men vi får ändå aldrig glömma
bort att ytterst måste alltid satsningar på kulturen
motiveras av kulturens egenvärde. Det är mot den
bakgrunden och att vi har klarat kulturen ganska
hyggligt under den ekonomiska krisen som vi i dag
har att ta ställning till betänkandet om kulturpolitiken.
Jag tycker att vi har ett bra utgångsläge för vårt ställ-
ningstagande.
Eftersom Lennart Persson, kulturutskottets kansli-
chef, i hög grad har varit ansvarig för framtagandet av
detta betänkande och på ett utomordentligt skickligt
sätt - skickligare än vi själva ibland - har formulerat
majoritetens respektive reservanternas ståndpunkter
vill jag på utskottets vägnar så här officiellt till proto-
kollet framföra ett tack från kulturutskottet för ett
utomordentligt gott arbete.
Samtidigt vill jag också vända mig till Lena Ax-
elsson-Westlund och önska henne lycka till i hennes
nuvarande tjänst som kanslichef för kulturutskottet i
Sveriges riksdag.