Herr talman! Teatrarna i hela landet har det svårt i
dag. Det räcker inte längre att spela för utsålda hus.
Budgeten går ändå inte ihop. Jag önskar mig en mer
omfattande dialog mellan politiker och kulturarbetare.
Jag menar att den dramatik som utspelas kring Stads-
teatern i Göteborg skulle kunna undvikas om de in-
blandade parterna samtalade med varandra. Jag menar
inte att förändringar inte måste göras, utan jag kritise-
rar bristen på dialog och tydlighet.
Miljöpartiet vill betona dialektiken mellan länste-
atrar och fria teatergrupper. De behöver båda varand-
ra. Vi ställer inte upp på regeringens förslag till in-
dragna procentuella medel för utbetalning om vissa
krav uppfylls. Vi kallar det helt enkelt för en bespa-
ring och en ökad centralstyrning.
Jag skall säga något om temporära och permanen-
ta nationella uppdrag. Principen med riktade tidsbe-
gränsade nationella uppdrag är bra, men tre år kunde
gott vara fem år. Det kan vara svårt att hinna skörda
på tre år, och det kan då lätt bli så att man förutsätter
ytterligare en treårsperiod. Vi ser inget hinder i att
nya temporära nationella uppdrag beviljas och inrättas
under pågående treårsperiod.
Tom Tits Experiment i Södertälje lyckas t.ex.
mycket pedagogiskt och konsekvent förena konst och
vetenskap med en naturvetenskaplig utgångspunkt. Ett
annat exempel är Textilmuseet i Borås. Den kompe-
tens man har om klädernas historiska betydelse och
stadens egen historiska betydelse vad gäller textil är
värd att lyfta fram, och detta är ett nationellt intresse.
Det är vi flera inom de olika partierna som tycker i
kulturutskottet.
Miljöpartiet ser inte heller något principiellt hin-
der för att ge ett permanent nationellt uppdrag. Ett
sådant uppdrag kan ges till Norrlands Musik- och
Dansteater, så att man kan utvecklas utan att hela
tiden behöva oroas för att pengarna inte skall räcka.
Glöm inte att Östersund ligger i mitten av Sverige och
att vårt statliga stöd per invånare till den mittersta och
norra delen av landet är procentuellt mindre per indi-
vid än stödet till den södra delen.
Så ett par ord om den samiska teatern. I Norge har
samerna ett nationellt teateruppdrag och erhåller 8
miljoner kronor om året från staten i stöd. Resultatet
har varit mycket positivt, och teatern har också kunnat
ge föreställningar i Sverige. I Sverige har regeringen
däremot en avvaktande inställning och utreder. Vi
tycker att den samiska teatern skall ha ekonomiskt
stöd under tiden som regeringen har den avvaktande
inställningen och utreder frågan, och vi har avsatt
pengar för detta i vår budget.
Jag vill betona att hela hanteringen av länsmusi-
ken framstår som cynisk. En verksamhet som efter en
omorganisation börjar hitta sin form och utvecklas får
lida för en okunnig kulturutredning, som baserade sitt
beslut på ett gammalt material. Under tiden har det
hänt så mycket. Eftersom jag själv satt med i kultur-
utredningen under det sista året vet jag vilken infor-
mation jag fick. Jag vet nu vad Kulturrådet har lyft
fram i sin aktuella redovisning om vad som har hänt
med Sveriges länsmusik. Länsmusiken är kanske den
som bäst uppfyller de kulturpolitiska målen i hela
landet. Jag vill bara påminna om de 7 000 skolkonser-
ter man hade förra året. Om man inte har en toppor-
kester i ett län kan man heller inte behålla sina kvali-
tativt högutbildade musiker. Då blir det också svårt
för den kommunala musikskolan och kulturskolan att
få kvalificerade lärare till sin utbildning, eftersom
dessa musiker ofta har flera jobb. Att vara kulturarbe-
tare innebär ju ofta också att vara mångsysslare.
Med det vill jag också säga ett par ord om musik-
och kulturskolan. En del kommuner lyckas satsa och
bibehålla sin kulturella verksamhet, men många
kommuner har inte orkat med att behålla kommunala
musikskolan och kulturskolan utan lägger ned. En del
kommuner har valt att koncentrera kulturskolan till ett
ställe, vilket gör att barn som bor en bit från skolan
har svårt att ta sig dit. Det blir helt enkelt för långt att
pendla. Egenavgifterna har också ökat mycket under
de senaste åren, och det finns faktiskt föräldrar som
inte har råd att låta sina barn prova att spela instru-
ment. Här har vi inte bara en egen motion från Miljö-
partiet utan också en flerpartimotion, där vi säger att
det skall vara en rättighet för varje barn, oavsett var
man bor i landet, att kunna pröva ett musikinstrument.
Vi har även i vår budget avsatt medel till Rikskon-
serter. Vi anser nämligen att det fortfarande finns
många hål att fylla inom Rikskonserter och att dess
budget skall ligga kvar på nuvarande nivå. När rege-
ringen hävdar att en liten anslagsökning för lokala
musikarrangörer skulle väga upp nedskärningarna på
länsmusiken och Rikskonserter tycker vi att det är helt
felaktigt. Vi tycker att konsekvenserna av en eventuell
nedskärning och omprioritering är oklara. De är inte
utredda. Vi menar att om vi skall göra omprioritering-
ar måste de självklart först föregås av en generell
utredning och kartläggning av hela Musiksverige. Vi
vet att detta också är ett starkt önskemål från musikli-
vet självt.
Nu riskerar det tyvärr att bli så att om en länsmu-
siker förlorar sitt arbete i länet måste han eller hon
söka sig till någon av de tre storstäderna Stockholm,
Göteborg eller Malmö. Det är omöjligt att få arbete
som frilansande musiker ute i landet. Vi har redan
80 % av de frilansande musikerna i de tre stora stä-
derna.
Jag vill också säga ett par ord om Dramaten, herr
talman. Dramaten har länge varit en av landets mest
framgångsrika scener; det vet vi alla. Den räknas inte
bara som ett av Europas ledande teaterhus utan har
också vunnit stor internationell uppmärksamhet. Någ-
ra av oss har också varit bakom kulisserna. Där finns
stora kulturskatter att hitta, bl.a. i form av en fantas-
tisk hantverksskicklighet.
Jag måste säga att Miljöpartiet ställer sig frågande
till propositionens skrivningar om att målet för Dra-
maten är att redovisa en årlig vinst på 5 miljoner. Vi
anser inte att det skall vara ett mål för en konstnärlig
verksamhet att gå med vinst, utan vi vill i stället ut-
trycka oss så att ett eventuellt överskott kan fonderas
och bli en buffert om Dramaten återigen hamnar i
ekonomiska bekymmer. Vi har redan i år avsatt ett par
miljoner som start för den bufferten.
Sedan vill jag säga några ord om Riksteatern, som
är i full gång med att förändra både sin organisation
och sin repertoar. Det går fort - en del tycker att det
går för fort, men vi kan se och läsa att man gör sitt
arbete med viss framgång. Vi tycker att det är rimligt
att Södra Teatern stannar kvar hos Riksteatern och att
Forum för världskultur kommer att utgöra en del av
dess verksamhet. Jag beklagar och tycker att det är
trist med själva den auktoritära utredningshantering
som har lett fram till den här propositionen. Det är
dock historia, så varför gräva ned sig i den?
Vi vill betona att i begreppet världskultur ligger
att det skall avvisa distinktioner mellan centrum och
periferi, majoritet och minoritet, svensk och invandra-
re. Därför vill vi att världskulturhuset skall ge möjlig-
het åt människor med olika kulturell bakgrund och
identitet att visa upp sig och kunna samverka. Vi
tycker också att forumet kan behöva olika arenor att
spela på. Vi vet att många kulturarbetare har kastat
längtansfulla blickar på Skeppsholmens kyrka, så vi
hoppas att den också skulle kunna bli en möjlig spel-
plan.