Värderade talman! Jag vill inleda med att markera
min tacksamhet gentemot kulturutskottets kanslichef
sedan många år, Lennart Persson. Han har nu lämnat
sin tjänst för att som pensionär själv kunna avgöra
vilka kulturyttringar han vill ägna kraft och intresse åt
i fortsättningen. I dag följer Lennart Persson kultur-
debatten för sista gången som ansvarig för betänkan-
dets innehåll.
Ett utskotts kansli har avgörande betydelse för hur
våra beslut formuleras men också för vilket underlag
de bygger på.
Tack, Lennart Persson, för att du ständigt haft
ambitionen att ge korrekthet, saklighet, kunnighet,
tjänstvillighet och effektivitet åt kulturutskottets
kansliverksamhet. Det har inte heller varit någon
nackdel att din humor finns tillgänglig omedelbart
under den formella och juridiskt pregnanta ämbets-
mannaytan.
Jag vill också önska din efterträdare som kansli-
chef i kulturutskottet, Lena Axelsson-Westlund, triv-
sel och framgång i den nya uppgiften. Ett enigt kul-
turutskott önskade se dig på den posten. Välkommen!
Värderade talman! Vi som har åtagit oss ansvar
för den s.k. kulturpolitiken har säkert en egen ambi-
tion med vår uppgift. Även om vi är överens om de
nationella kulturpolitiska målen, som riksdagen antog
år 1996, kan det skilja något i hur vårt synsätt påver-
kar våra politiska förslag och ställningstaganden.
Folkpartiet verkar för ett samhälle där den kultu-
rella och moraliska traditionen präglas av tilltro till
den enskilda människans möjligheter. Visst kan vi
konstatera att det vi kallar kultur har ett egenvärde,
men den för mig viktigaste orsaken till att vi slår vakt
om goda resurser för kulturell verksamhet är att de
ger upplevelser som lyfter tillvaron för oss människor.
Kulturpolitikens uppgift är att stärka förutsätt-
ningarna för humanismens ideal att leva vidare och
utvecklas. Våra moraliska val kan aldrig göras i ett
tomrum. De förutsätter en bakgrund av erfarenheter,
tolkningsmönster och problemställningar som kultu-
ren gör levande.
Kulturarvet skall aldrig betraktas enbart som mu-
sealt. Det är varje generations möjlighet att - med
ansvar för kulturarv och traditioner - utveckla kultu-
ren efter varje tids förutsättning.
Ett exempel på vad jag menar med detta tar jag
från musikens värld. Samtidigt som vi utvecklar ny
musik där ljud och effekter bildas på elektronisk väg,
t.ex. i relativt billiga och fantastiskt mångsidiga synt-
hesizers, slutar vi inte att vårda och använda gamla
instrument. Mest tydligt är nog detta på klaverinstru-
mentens område. Trots att man nu kan konstruera
elektroniska s.k. instrument som härmar alla tiders
orglar och andra instrument fortsätter vi att vårda,
spela på, utbilda för och skriva musik för mekaniska
orglar i våra kyrkor och konsertlokaler.
Även om varje människa är unik förenas vi av vis-
sa gemensamma andliga och materiella behov. Vi har
alla rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Samti-
digt har vi ansvar för att dessa rättigheter omfattar
alla. Liberal individualism är därför oförenlig med en
egoism där man bara ser till sig själv. Folkpartiet
betraktar alla människor som jämlikar - men inte som
lika. Kraven på jämlikhet betyder inte att alla skall
leva likadant, utan att alla skall ha möjligheter att
utvecklas som självständiga människor. Även i den
utvecklingen erbjuder det som benämns kultur en
mångfald i vilken var och en av oss kan finna sin del.
Kulturpolitiken skall uppmuntra och underlätta den
individuella processen.
Grunden för idé- och normbildningen måste vara
en omfattande andlig frihet. Rätten att fritt skildra
verkligheten och fritt uttrycka åsikter, erfarenheter
och värderingar skall ha starkt grundlagsskydd. En-
dast då kan människor i fredliga former påverka och
låta sig påverkas av andra. Ett utbyte av tankar, idéer
och argument är grunden för varje samhälle som
präglas av växande.
En levande kultur förutsätter många fria kultur-
skapare. I dag är medier, organisationer, konstnärer
och forskare ofta direkt beroende av bidrag från den
gemensamma resursen - stat, landsting och kommun.
För att minska beroendet av den offentliga makten bör
kulturlivet i större utsträckning stimuleras genom
generella metoder som avdragsrätt för gåvor till kultu-
rella ändamål och gynnsamma skattevillkor för kul-
turskapare. Samtidigt är det viktigt för Folkpartiet att
stödja en politik där inte enbart individens egna eko-
nomiska förutsättningar avgör hans eller hennes möj-
ligheter att få del av det vi kallar kultur.
Värderade talman! Den socialdemokratiska rege-
ringens budgetförslag inom kulturområdet - som är
grund för debatt och beslut i dag - stöter inte på sär-
skilt stort motstånd från Folkpartiet. Vi är starkt kri-
tiska mot ett och annat förslag, och vi vill på vissa
områden göra en annan prioritering än vad regeringen
och kulturutskottets majoritet gör. Men i stort sett har
vi en försonlig inställning till regeringens syn på kul-
turpolitiken.
Jag vill något beröra Moderata samlingspartiets
kulturpolitik som den framstår enligt motioner och
reservationer i kulturutskottet.
Samarbetet i den s.k. borgerliga gruppen i kultur-
utskottet är mycket gott - samarbetet är förresten gott
i hela utskottet; vi har en trivsam atmosfär och med
ordförandens, vice ordförandens och kansliets hjälp
hanterar vi motsättningarna på ett generöst sätt - men
nu skulle jag säga något om moderaterna. Det vore
nämligen illa om de som iakttar denna debatt skulle
tro att Moderata samlingspartiets syn på kulturpoliti-
kens resurser stöds av övriga borgerliga partier.
Jag har stor respekt för Moderata samlingspartiets
arbete för att sänka skatter. Visst verkar även Folk-
partiet för att medborgarna skall få lägre skatt. En
viktig insats för en vettig skattepolitik gjordes i skat-
teöverenskommelsen mellan socialdemokrater och
folkpartister för några år sedan. Om regeringen kunde
leva upp till den överenskommelsen skulle mycket
vara vunnet.
Moderaterna måste naturligtvis visa vad deras
förslag om drastiskt sänkta skatter får för följder på
olika politiska områden. Då ser vi:
minus 11 miljoner till museer,
minus 10 miljoner till ickestatliga kulturlokaler,
minus 25 miljoner till Riksutställningar,
minus 25 miljoner till forsknings- och utveck-
lingsinsatser inom kulturområdet,
minus 275 miljoner till folkbildningen,
minus 6 miljoner till Ungdomsstyrelsen,
minus 56 miljoner till ungdomsverksamhet,
minus 40 miljoner till allmänna samlingslokaler,
minus 28 miljoner till litteraturstöd,
minus 10 miljoner till konstnärlig gestaltning av
den gemensamma miljön,
minus 20 miljoner till Riksantikvarieämbetet,
minus 15 miljoner till Statens kulturråd,
minus 50 miljoner till allmän kulturverksamhet,
Minus 129 miljoner till Riksteatern, Dramaten,
Operan, Dansens Hus och Rikskonserter.
Det är klart att det skulle märkas i svenskt kultur-
liv om Moderata samlingspartiets kulturpolitik skulle
förverkligas. Ni framför ett förslag om en kulturfond
till vilken allmänheten skulle kunna skänka pengar
och som genom att staten tillskjuter lika mycket skulle
kunna tillföra resurser till kulturlivet. Det är en god
tanke, men tyvärr tror jag inte att vi kan bygga
svenskt kulturliv på gåvor eller på att det i dödsan-
nonserna står: I stället för blommor, tänk på statens
kulturfond.
Observera att jag gärna samarbetar med modera-
terna i kulturutskottet och att jag tror att våra partier
skulle kunna ingå i en regering. Det är dock otänkbart
att ett sådant samarbete skulle kunna resultera i den
utarmning av svenskt kulturliv som Moderata sam-
lingspartiets besparingsförslag skulle innebära.
Jag tror inte heller att moderata kulturpolitiker
egentligen visar sin ambition med vad som markeras i
det här betänkandet. Det skulle förvåna mig om mo-
deraterna i den här kulturdebatten framför något el-
digt försvar för alla besparingar.
Därför uppfattar jag Moderata samlingspartiets
agerande i det här sammanhanget som något falskt. Ni
vill framstå för svenska folket som de lägsta skatter-
nas försvarare. Därmed måste ni markera att de eko-
nomiska beräkningarna går ihop. Samtidigt vet ni att
ni aldrig skulle kunna få majoritet t.ex. för sådan
utarmning av kulturpolitiken som era förslag skulle
innebära. Ni räknar med att om ni bara får rösterna
från människor som gärna ser att skatten minskar kan
ni sedan skylla på oss andra om det inte går att leva
upp till löftena.
Värderade talman! För mig är det viktigt att här
göra denna markering. I det goda samarbetet med
moderaterna i kulturutskottet är det en oerhörd skill-
nad mellan den personliga vänskapen och möjligheten
till en samsyn byggd på värderingar enligt moderat
modell efter innehållet i dagens kulturbetänkande.