Herr talman! Låt mig börja med att säga några ord
om kulturhuvudstadsåret, som både kulturministern
och Åke Gustavsson tidigare nämnde. Jag tycker
också att det är en väldigt bra satsning. Åke Gustavs-
son och kulturministern nämnde projektet Kultur i
hela landet. Låt mig i högsta grad instämma i det. Låt
mig även ha den sidomeningen att jag också tror och
hoppas att kulturhuvudstadsåret skall skapa större
förståelse för vad Stockholm som huvudstad kan
betyda för kulturutvecklingen i hela vårt land och att
den Stockholmsfientlighet som vi tyvärr märker från
alla partier skall minska ganska väsentligt.
Så över till några av de andra frågorna som kul-
turministern tog upp. Vi moderater skiljer ut oss,
säger hon. Ja, det gör vi kanske, framför allt när det
gäller - som var uppe förut - att sänka skatter och att
sänka bidrag. Det är ju inte så som socialdemokrater-
na ofta påstår att det är de högsta inkomsttagarna som
får mest nytta av skattesänkningar. Eftersom kommu-
nalskatten är så tung som den är, är det de som har de
lägre inkomsterna som bäst behöver det. Visst kan
man om man har höga inkomster få mycket pengar,
men man är inte så beroende av en skattesänkning
som just de som har de lägsta inkomsterna är beroen-
de av sin skattesänkning.
Jag nämnde de pengar som kommer från Framti-
dens kultur och från Kultur och näringsliv. De tycker
jag att kulturministern såg förbi ganska snabbt. Det är
i alla fall 215 miljoner, respektive 175-200 miljoner.
Hon jämställde dem med de 150 miljonerna från
staten till kulturhuvudstadsåret. Jag tycker inte att
dessa miljoner är sämre än de som kulturhuvudstad-
såret har fått. Jag är litet ledsen över den här inställ-
ningen, att pengar som kommer till kulturen den här
vägen inte är lika bra. Det ger inte samma kultur. Så
vitt jag kan förstå måste det bero på att de kanske
passerar och ges ut utan att politiska instanser har
någon möjlighet att bestämma. I stället är det de
människor som själva ger bort pengarna som får vara
med om att fördela dem.