Värderade talman! Jag skall här koncentrera mig
på några delar av betänkandets avsnitt om teater, dans
och musik.
Vi har - inte utan viss kritiskt färgad förvåning -
kunnat konstatera att en av våra nationalscener, Dra-
matiska teatern, haft stora ekonomiska problem. Ett
lån på 25 miljoner kronor hade upptagits av Drama-
tiska teatern för att rädda den akuta situationen.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att sta-
ten skulle överta lånet, och så skulle Dramatiska tea-
tern betala av det med några miljoner om året ett tag
framöver. Regeringen presenterade förslaget som en
lämplig form av ägartillskott till Dramatiska teatern.
Folkpartiet tycker att vi borde ge Dramatiska tea-
tern möjlighet till fortsatt framgångsrik konstnärlig
verksamhet utan betungande följder av åtgärder som
nuvarande styrelse och ledning inte kunnat påverka.
Därför var Folkpartiets förslag att riksdagen skulle
visa ägaransvar inför Dramatiska teatern genom att
överta det aktuella lånet på 25 miljoner kronor utan
återbetalningsskyldighet. Tyvärr gick det inte att få
majoritet för det förslaget.
Värderade talman! Ett annat förslag, som Folk-
partiet tyvärr inte kunde få majoritet för i kulturut-
skottet, gäller Marionetteatern i Stockholm. 1998 har
Marionetteatern funnits i 40 år. Den är föregångare
inom barnkulturen, men dess konst är lika fascineran-
de för vuxna som för barn. Den är Sveriges första
representant för scenkonstformen dockteater. Mario-
netteatern har vunnit stor uppskattning vid gästspel
över hela världen. Teatern svarar för yrkesutbildning i
sin genre, och den har skapat ett unikt museum för
stiliserad scenkonst - Marionettmuseet. Folkpartiet
har föreslagit att Marionetteatern skulle få sitt anslag
utökat med 1 miljon kronor, från 1 062 000 kronor till
2 062 000 för 1998 - en lämplig värdering av Mario-
netteaterns enastående verksamhet under 40 år. Ma-
joriteten i utskottet sade nej till det förslaget.
När det gäller Svenska Riksteatern kan vi konsta-
tera att den folkrörelsen inför 1998 års kongress skall
göra en total genomlysning av Riksteaterns lokala,
regionala och centrala verksamhet. I väntan på det har
Riksteatern inte blivit föremål för några sensationella
åtgärder i regeringens budgetproposition. Folkpartiet
är kritiskt till det förslag i propositionen som gäller
uppdraget till Riksteatern att planera och ansvara för
ett s.k. forum för världskultur vid Södra teatern i
Stockholm.
Vi anser att det vore bättre att placera detta forum
för världskultur vid det nya etnografiska museet i
Göteborg. Det finns enligt vår uppfattning väsentligt
större samhörighet mellan forum för världskultur och
ett museum för världskultur än mellan detta etnogra-
fiska museum och de två konstmuseerna Östasiatiska
museet och Medelhavsmuseet i Stockholm, som re-
geringen vill föra samman med etnografiska museet i
Göteborg.
Värderade talman! 1996 beslutade riksdagen att
det årliga stödet till länsmusiken skulle minska med
60 miljoner kronor fördelat på en tvåårsperiod. Rege-
ringen har konstaterat att det skulle bli ett för hårt slag
för svenskt musikliv. Därför föreslår regeringen nu att
stödet minskas med bara 50 miljoner kronor - 10
miljoner upp för länsmusiken, alltså.
Länsmusiken svarar för den största delen av det
professionella konsertutbudet i respektive region.
Redan nu har åtskilliga delar av denna viktiga kultur-
verksamhet stora ekonomiska problem. Storleken på
anslagen från staten och från de regionala huvudmän-
nen är sådan att det på många håll är närmast omöjligt
att uppehålla den kvalitet som man har lyckats uppnå.
Tyvärr har staten inte levt upp till vad landsting
och kommuner uppfattade som del i en överenskom-
melse när staten en gång överlämnade huvudmanna-
skapet för länsmusiken till dem. Lika illa kan man
säga att det är att de regionala politiska organen inte
känt tillräckligt ansvar som huvudmän.
Folkpartiet anser att de regionala huvudmännen
bör ges ytterligare tid för att justera sina ekonomiska
insatser i enlighet med av riksdagen uttalade riktlinjer
för stödet till länsmusiken. Att regeringen reducerar
den förutskickade minskningen av statsbidraget visar
att regeringen också noterar problemen för länsmusi-
ken. Vi hörde också hur kulturministern påpekade just
detta.
Folkpartiet har föreslagit att anslaget till länsmusi-
ken skulle öka med 26 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag, så att bidragsnivån för 1997
uppnås även för 1998. Då skulle huvudmännen få
ytterligare ett år på sig för att försöka visa ansvar för
sin länsmusikorganisation. De pengarna skulle också
räcka till separata insatser i Kalmar län och i Gävle-
borgs län.
Ett enigt kulturutskott har beslutat att en omför-
delning bör göras inom musikområdet så att stödet till
Stiftelsen Musik i Kronoberg ökas med 1½ miljoner
kronor, att Stiftelsen Musik för Örebro län också får
ytterligare 1½ miljoner kronor samt att stödet till
lokala musikarrangörer och fria grupper ökas med 2
miljoner kronor, bl.a. som stöd till arrangörer av
jazzmusik och till arrangörer som står för förnyelse av
verksamhet. Var och en av oss i kulturutskottet hade
säkert kunnat finna alternativ till placering av de om-
fördelade pengarna, men eftersom allt ökat stöd till
musikverksamhet runt om i landet är välkommet var
det bra att det gick att få enighet i kulturutskottet om
just detta.
Värderade talman! Tyvärr måste vi konstatera att
det är kris i musiklivet runt om i landet. Riksdagens
majoritet beslutar om minskning av stödet till
länsmusiken. I många kommuner kämpar kommunala
musikskolor med krav på besparingar som, om de
genomförs, kan få förödande konsekvenser för
svenskt musikliv.
De kommunala musikskolorna är grund för så gott
som all professionell musikverksamhet i Sverige. I
varenda orkester och på de flesta stolar vid orglar och
andra klaverinstrument runt om i landet sitter musiker
som har fått sin grund i en kommunal musikskola. Det
är allvarligt om den verksamheten försummas i fram-
tiden.
Alla partier i riksdagen utom Moderata samlings-
partiet har i motioner i år till riksdagen uttryckt sin
stora oro för vilka effekter de minskade kommunala
bidragen till musik- och kulturskolorna kan få. I en
motion undertecknad av miljöpartister, folkpartister,
vänsterpartister och kristdemokrater föreslås en över-
syn av frågan om hur vi skall kunna tillgodose barns
rätt att få grundutbildning i att spela ett instrument
oavsett var de bor i landet.
Värderade talman! I Falkenberg har ledningen för
Tullbroskolan föreslagit ämnet teoretisk slöjd. Man
kan skratta åt det och konstatera att det egentligen inte
är något nytt. När jag läser katalogen från Clas Ohl-
son i Insjön och tänker på allt jag skulle kunna göra
med verktyg och maskiner som bjuds ut på sidorna
ägnar jag mig åt teoretisk slöjd.
Det finns en allvarlig tendens i innovationen från
Falkenberg. Tänk om fler och fler skolor klarar poli-
tiskt beslutade ekonomiska nedskärningar genom att
införa teoretiska och billigare alternativ till konstnär-
ligt skapande. Det kan vara teoretisk musik, där man
tittar på omslag till grammofonskivor. Det kan vara
teoretisk teater, där man läser och ser på bilderna i
Riksteaterns program. Informationschefen sitter på
läktaren. Är skolorna en ny målgrupp? Vi kan också
tänka oss hur skolledare i panik föreslår teoretisk
idrott, där man ser på Sportspegeln i TV och berättar i
klassrummet nästa dag.
Värderade talman! Det är angeläget att vi som äg-
nar oss åt kulturpolitik i riksdagen ger stöd för våra
kamrater i den kommunala kulturpolitiken, så att vi
kan hålla kulturens fana så högt att svenskt kulturliv
inte utarmas ytterligare. Observera att jag använde
ordet "ytterligare". Det finns en risk för att framtidens
kultur inte får det stöd från det uppväxande släktet
som vår generation ger. Det är grunden för det som vi
fick vara med om som barn.