Fru talman! Vänsterpartiets utskottspunkter i den
statliga kulturpolitiken är att den skall skapa aktivitet
och delaktighet. Kulturen skall inte bara distribueras.
Kulturpolitiken skall ge barn och unga rätt att skapa
själva. Och kulturpolitiken skall aktivt se till att de
olika kulturer som finns i Sverige får utrymme och
möjlighet att berika och integreras med varandra.
Kulturpolitiken skall motverka den sociala snedför-
delningen och medverka till kulturellt deltagande.
Vi måste tillåta kulturen att få kosta, vilket innebär
att vi måste ta oss råd till en långsiktighet i kulturpo-
litiken. Vi måste ge främst våra barn möjligheter till
uttrycksmedel. Vi måste sätta yttrandefriheten och
demokratin i fokus. Detta krävs i ett samhälle där
mycket kultur förmedlas med hjälp av sofistikerad
teknik som är styrd av rent kommersiella intressen.
Kulturen kan inte bli självfinansierande. Det ligger
i dess natur. I dag lever kulturen i en paradox, där
marknaden både är dess moder och dess fiende. Nya
medier bidrar till kulturens spridning samtidigt som
den kan förgöras av just kommersiell masspridning i
världsomspännande kommunikationsnät.
Det är viktigt att mötet i kulturen lyfts fram, mötet
mellan människor i processen. Kultur är en mycket
viktig positiv drivkraft i hela samhällsbygget. Musik,
teater, konstarterna, bildningen och språket är delar i
vår kulturella identitet. Om vi har en stark kulturell
identitet är det också mycket lättare att möta andra
och att dela med oss till andra och att också ta emot.
Därför är kulturen en viktig demokratibärare. Den ger
oss verktyg att sätta gränser, bli kritiska, välja och
välja bort.
Ordet kultur kan betyda livsmönster - hur vi fak-
tiskt lever våra liv. I denna vida mening av ordet
kultur handlar i egentlig mening all politik om kultur.
Men det finns också de som vill begränsa kulturen till
de sköna konstarterna. För Vänsterpartiet är detta
oacceptabelt. Det är nog här som vårt och andra parti-
ers kultursyn skiljer sig mest åt.
Vår utgångspunkt med kulturpolitiken är indivi-
dens behov av att behärska sina uttrycksmedel, bli
kritiska tänkare och använda kulturen och dess ut-
trycksmedel för att berika sina liv - delaktighet, när-
het, tillgänglighet och sammanhang. Man kan säga att
kulturen skänker tanken flykt, ger röst åt hoppet och
kraft att förändra.
Trots detta och trots att det statliga målet kom
1974 har kulturlivet inte flyttat fram sina positioner
för arbetarklassen, medelklassen eller de unga i någon
större omfattning. 17 % av alla svenskar i Sverige har
utländsk bakgrund. Att svenskar inte bara är blåögda,
blonda och blågula utan också mörkhåriga och mång-
kulturella märks alldeles för litet i kulturlivet. Väns-
terpartiet menar att det behöver visas mer av den
invandrade kulturen på gallerier, teatrar och museer-
na. Det är därför viktigt att vi satsar ännu litet mer på
kultur.
Om vår utökade ram hade gått igenom hade vi sat-
sat på just detta. Vi hade satsat på kvinnomuseum,
arbetsplatsbibliotek, folkbildning, kulturskolor, fria
grupper, amatörkultur, barnkultur, kulturminnesvård,
m.m. Vår ram är 200 miljoner kronor större än rege-
ringens budgetförslag och 760 miljoner kronor större
än Moderaternas budgetförslag. Jag vill säga det så att
ni vet, eftersom jag tror att det många gånger låter
som om vi är väldigt ense i kulturdebatten. Men det
skiljer sig väldigt mycket åt i fråga om hur vi vill ge
pengar.
Vänsterpartiet vill också att den privatfinansierade
kultursektorn skall utredas. I vår reservation 7 skriver
vi att de privata kulturutgifterna är mycket stora och
att det är främst de offentliga utgifterna som hittills
har utretts. Vänsterpartiet anser att det behöver tyd-
liggöras hur sambandet mellan exempelvis folkbiblio-
teken och bokhandeln är och vilken betydelse mu-
sikskolorna och kulturskolorna har för musikbran-
schen och hur de privata kulturpengarna fördelas
mellan män och kvinnor. Detta är frågor som vi vill
ha svar på genom en utredning.
Eftersom vår kulturminister är här i dag ser jag
gärna att hon också kommer in på dessa frågor och att
hon talar om hur Socialdemokraterna ser just på kul-
turen som demokratibärare och som medel att utjämna
klass- och könsorättvisorna i samhället.
Jag vill ställa en fråga till kulturministern. Den
12 december håller Statens kulturråd möte om hur det
statliga stödet till de regionala kulturinstitutionerna
skall fördelas. Jag väntar med spänning på vad resul-
tatet blir.
Det regionala kulturstödet har ju diskuterats en hel
del. Jag undrar om kulturministern är beredd att aktivt
bidra till att statsteatrar av god kvalitet säkerställs i
hela landet.
Är kulturministern beredd att mot bakgrund av er-
farenheter av det reformerade bidragssystemet bättre
främja kontinuitet, ensembleteater och fasta anställ-
ningar för administrativ och teknisk personal och
också upprätta en rimligare balans mellan fast och
tillfälligt anställd personal på våra länsteatrar? Är
kulturministern lika säker som jag på att statsbidraget
inte, eller i väldigt liten omfattning, kommer att utgå
just till Göteborgs Stadsteater, som har debatterats
mycket under den senaste tiden? Är det inte just för
att fördela hit som kulturministern har undanhållit
26 miljoner kronor av budgeten?