Fru talman! Kära ledamöter i kulturutskottet, åhö-
rare och kulturminister! Jag börjar med att yrka bifall
till Miljöpartiets budgetreservation i dess helhet. Jag
gör det därför att jag inledningsvis vill fokusera på,
som vi i Miljöpartiet anser, det faktum att vi har råd
med Sveriges länsmusik för barnens och hela Musiks-
veriges skull. Det finns kanske ingenting som ger så
mycket tillbaka som en krona till musik. Varje krona
ger väldigt mycket tillbaka. Däremot anser vi att det
är direkt felaktigt att ge av skattebetalarnas pengar till
LO, TCO, SACO, LRF och Sveriges Fiskares Riks-
förbund för uppsökande verksamhet bland arbetslösa.
Vad är det här för galen kulturpolitik? Är inte social-
demokraterna och centerpartisterna rädda om sitt
rykte? Tänk om någon uppfattar detta som muta!
Vi talar om solidaritet och kärlek som överordna-
de samhälleliga värderingar. Medmänsklighet skall
utgöra en grund för handling. Hur kan det då komma
sig att endast ett fåtal människor tycks låta sig påver-
kas av detta i det praktiska livet? Kan kulturarbetaren
öka människans förståelse för sitt eget handlande, öka
hennes delaktighet och ansvar i samhällsbygget? Ja,
det tror vi. Vi i Miljöpartiet menar att inte hela män-
niskan har hunnit med i den alltmer accelererande och
snabba materiella utvecklingen. Andlighet och mystik
har rationaliserats bort på vägen. Urgammal kunskap
om människan och hennes sammanhang tillsammans
med naturen har fallit i glömska. Många söker i dag.
Man lockas än hit, än dit. Man upplever främlingskap
och utanförskap och bygger upp egna kulturella nor-
mer - vi och de.
Jag vill påstå att det människan gör i det yttre mot
moder jord också återspeglas i det hon gör alldeles
själv mot sitt inre; ett yttre kalhygge står för ett inre
kalhygge.
De största krigshoten i dag är de sociala skillna-
derna i världen, ekologisk utsugning och förstörelse. I
det kulturella dynamiska växelspelet mellan att värna,
vårda och visa vårt kulturarv finns också framtiden
med alla dess möjligheter. Sång, musik, drama, bild
och rumslig delaktighet, att se och att ge, har avgö-
rande betydelse för mänsklig tillväxt och för an-
svarstagande. Respekt för naturen är detsamma som
respekt för människan själv. Därför vill vi komplette-
ra ett av de kulturpolitiska målen med att visa på en
långsiktigt hållbar livsstil med minskat beroende av
myndigheter och snävt marknadstänkande. Med detta
yrkar jag bifall till reservation 1 avseende mom. 1.
Fru talman! När det lilla barnet skrattar kommer
själen till barnet, enligt gammal grekisk tro. I går
kväll på Dramaten sade Dario Fo att intelligensen
föds med skrattet. Jag som alltid har hävdat att det
skall vara kul att gå i skolan kände mig genast styrkt.
Kanske är skolan vår allra viktigaste kulturförmedla-
re. Det är där som vår framtid formas i det nya. Det
finns åtskilligt att göra - mer än som i dag görs. Det
handlar om att bjuda eleverna goda förebilder i konst
och drama och om att låta dem själva vara med och
gestalta.
Vårt första språk var kanske just mimteatern. Bar-
nets första steg kan, tycker jag, mest liknas vid dans.
Här menar jag att det är synnerligen viktigt att kultur i
skolan inte bara så att säga blir ett snuttifierat inslag,
utan självklart skall kulturen genomsyra allt arbete i
skolan. De båda hjärnhalvorna behöver få näring av
och ge näring till varandra varje dag. Här stöttar vi en
reservation som är gemensam för Moderaterna, Cen-
terpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Vi i Miljöpartiet har den bestämda uppfattningen
att investeringar i kulturell verksamhet inte är en
budgetbelastning utan en framtidsinvestering. Varje
samhälle som vill bevara eller locka till sig ekono-
miska aktiviteter behöver visa upp satsningar på kul-
turella insatser, på möjligheter för människor att nära
delta i kulturella aktiviteter. Trots det går endast en
blygsam summa, 4,7 miljarder kronor av de statliga
medlen, till kultur. Men vi får så mycket för varje
insatt krona. Detta kan icke betonas tillräckligt
mycket.
I realiteten behöver våra institutioner faktiskt göra
besparingar hela tiden fastän de har lyckats få sina
anslag på en något så när rimligt jämn nivå. Samma
belopp skall ju finansiera ökade hyreskostnader och
löner. Effektivisering är ett honnörsord. Den statliga
lönekompensationen ger bara minimalt tillbaka. Det
gör att ett lönepåslag innebär att färre får arbeta mera.
Det finns nämligen inte längre så mycket mer att spara
på än just människor. Några till får helt enkelt spar-
ken. Det här är genomgående i hela samhället. Det
dagsaktuella läget är mer ansvar, mer jobb, större
krav på föräldrar, mindre tid för barn osv., samtidigt
som en stor grupp människor ställts utanför samhäl-
lets gemenskap. Den ekvationen går inte ihop.
När vi forskar om äldre samhällen bedömer vi
dem efter deras sociala arrangemang, deras relationer,
de konstföremål som man omger sig med och den
arkitektur som människor har valt att bosätta sig i. Så
kommer också andra att bedöma oss. Ett samhälle kan
vara hur funktionellt och effektivt som helst, men utan
ett blomstrande kulturliv kan det knappast räknas som
livsbejakande eller ens framstående.
Fru talman! Det kanske inte är mera kulturpolitik
som just nu behövs, utan det kanske handlar om en
implementering av kultur i det dagliga livet. Vad vi
som politiker kan bistå med är att fördela de ekono-
miska resurserna så att de inte endast räcker till att
förvalta och bevara utan också till att skapa och växa.
En solidarisk kulturpolitik innebär att mer satsas på
dem som har mindre resurser eller som av andra orsa-
ker har svårt att ta del av kulturutbudet. Därför är det
också viktigt att biljettpriser hålls på en rimlig och låg
nivå. Alla skall ha råd att besöka teater, dans, konser-
ter och museer.
För att enkelt kunna överblicka vad det kostar att
förvalta nationellt intressanta byggnader, t.ex. Natio-
nalmuseum, vill vi separera kostnaderna från den
praktiska verksamheten till produktion av utställning-
ar. Utskottets ledamöter behöver få relationsförhål-
landena enkelt redovisade. Vi ställer oss också frå-
gande inför marknadshyressättning på s.k. nyttoloka-
ler.
Fru talman! Kultur är en viktig kunskapskälla som
kan hjälpa oss att öka vår förståelse för varandra och
den tid vi lever i. Vi vill hålla alla dörrar öppna för
samspel mellan äldre och yngre och ny svensk kultur.
Det är i mångfalden identiteten stärks.
Möte i musik och dans är kanske det allra innerli-
gaste sättet att närma sig okända kulturyttringar från
hela världen. Det känns i hela kroppen hur lika vi
egentligen är i all vår olikhet när vi hör på musik. Här
måste jag nämna det som jag kanske tycker är både
det mest fascinerande och det mest skrämmande: den
totala likriktning som pågår överallt. Samma typ av
program och nyheter matas ut över hela världen. Den
här likriktningen borde rimligen snart mötas av en
internationell motattack, kravet att få vara just den jag
är. Och vem är just jag? Det sökandet är redan på
gång inom vissa delar av samhället. I annan del av
samhället hårdnar livsbetingelserna alltmer. För att i
ett sådant klimat kunna stärka kulturell mångfald,
eliminera bristen på mänskliga kontakter och ge ut-
rymme för det okända att växa fram och förädla de
mötesplatser vi redan har - jag talar om staden som
livsrum - krävs ett omfattande samarbete, ett holis-
tiskt synsätt där många goda krafter får verka till-
sammans i frihet.
Vi behöver alla våra kulturutövare från konstnärer
till mediearbetare och hoppas på generella ekonomis-
ka insatser så att de får lön för sin möda. Dagens
system, där endast ett fåtal kulturarbetare ges möjlig-
het att leva på inkomster av sitt skapande, medan
övriga får mer betalt när de är arbetslösa än de har
chans att tjäna på eget arbete, är superkorkat. Det
systemet har ju kommit till i ett annat samhälle. Det
verkar otroligt trögt att få systemet tidsanpassat, men
vi ger inte upp utan ser med stor förväntan fram mot
regeringens förslag till förändringar.
Till sist kanske jag får uttrycka en förhoppning om
att vi snart får se även kulturnyheter varje dag i ett
lokalt svenskt perspektiv på samma sätt som vi ser
sportnyheter. Vet ni förresten att det är fler som går
på bio än på idrottsarrangemang? Ändå är det väldigt
få som går på bio. Jag undrar vad regeringen skall
föreslå för genialt för att komma till rätta med det.
Var skall vi se all ny film som produceras i Sverige i
dag? Kanske vi snart kan få se åtminstone någon
gammal film på någon av våra digitala kanaler. Det
verkar också som att det äntligen skall bli möjligt att
få tillgång till de övriga nordiska ländernas TV-
kanaler utan extra kostnader, eller? Jag tackar, fru
talman.