Herr talman! Jag tar bara upp några få punkter av
det som vi i och för sig kan ha åsikter om inom det
här avsnittet.
För mindre än en vecka sedan fick vi information
om allt som skall hända under kulturhuvudstadsåret.
Det var ett mycket digert program som kulturminister
Marita Ulvskog presenterade, med stor bredd och -
som vi hoppas - god kvalitet. Det vore synnerligen
sorgligt om en så välrenommerad kulturinstitution
som Marionetteatern skulle få sluta sina dagar just det
året, som dessutom är dess fyrtionde år. Som det
ser ut är inte utsikterna så lysande. Vår motion om att
rädda den har avslagits. Det är också fler som har
motionerat. Jag skulle vilja vädja till Kulturdeparte-
mentet och till kulturministern att göra något för den,
att rädda den.
Stockholms Spårvägsmäns Musikkår borde också
ha en stor uppgift att fylla under kulturhuvudstadsåret,
och inte bara då. Vi har i motion Kr306 anfört att
Stockholms län saknar länsmusikavdelning. Stock-
holms Spårvägsmäns Musikkår är en stor professio-
nell symfonisk orkester med stor bredd och stor kon-
sertverksamhet. Landstinget är huvudman. Enligt min
mening borde Kulturrådet känna ett ansvar för att
säkerställa dess fortsatta verksamhet. Vi kan bara
vädja för den också.
Jag kommer nu till länsmusiken, som i många län
- kanske i alla - har en svår ekonomisk situation. Har
den inte det får den väl det om 20 % av dess bistånd
tas bort. I budgetpropositionen föreslås en minskning
av bidraget till länsmusiken med 25 miljoner kronor.
Så här sade riksdagen för ett år sedan:
"Regeringen anser att alla bör kunna få del av ett
varierat musikutbud av hög kvalitet och möjligheter
till eget musikutövande. För att uppnå detta bör sta-
tens insatser på musikområdet syfta till att
- ett vitalt lokalt musikliv utvecklas i hela landet,
- regionala musikinstitutioner blir en resurs i det
lokala musiklivet,
- lokal arrangörsverksamhet stimuleras,
- ökad samverkan kommer till stånd mellan musik-
institutioner och musiklivet i övrigt - - -" osv.
Man kan inte säga att vi uppfyller detta om vi
bantar länsmusiken på det här sättet.
Man hör ibland inlägg om att just länsmusiken har
varit gynnad med bidrag från staten. Då bör man
påminna sig, eller rättare sagt påminna andra om, att
staten när huvudmannaskapet övertogs från landsting-
en gjorde ganska långtgående åtaganden. Jag citerar:
Någon kostnadsövervältring skall inte ske, varken vid
övertagandet eller därefter. Vidare: Eventuella vär-
deminskningar av det statliga bidraget bör inte ske
utan att de nya huvudmännen får skälig tid och reella
möjligheter att vidta de åtgärder som då blir nödvän-
diga.
Jag tycker inte att man har haft reella möjligheter.
Landstinget är huvudman, och det är i de flesta fall
väldigt svårt i landstingen att tävla om pengar med
sjukvården. Även om landstingen har det här ansvar-
sområdet också blir det alltid ett motsatsförhållande
där. Jag kan förstå dilemmat, och det är mycket svårt
att i nuläget ändra på detta. Därför måste staten fort-
sättningsvis ta sitt ansvar.
Med det förslag som nu ligger på vårt bord för-
sämras förutsättningarna för en regionalt förankrad
musikverksamhet. Det kan innebära att vissa regioner
förlorar sin enda professionella musikensemble, vilket
i sin tur kan ge effekter på dans- och teaterverksam-
het. Det får mycket negativa effekter för regionalt
kulturliv och naturligtvis för de musiker som arbetar i
regionen. Vart tog talet om den regionala verksamhe-
tens betydelse vägen?
Ewa Larsson har pekat på musikskolorna i det här
sammanhanget. Om musiklivet i regionerna är en
kedja är det här en länk som man inte får glömma
bort. Vår vän Wilson tog upp teorislöjden. Faktum är
att det finns teorimusik också. Och det kan man ju ha
till en viss grad. Man kan tänka sig att samla en grupp
och diskutera noter och annat ett tag. Jag har faktiskt
hört detta, så jag vet att det förekommer. Men det är
inget sätt som man kan fortsätta på.
Det finns en risk att det här utarmas. Jag har sett
musikskolorna på nära håll, och jag har sett hur man
sparar på dem. Om man dessutom sparar på all annan
musikverksamhet i regionen går det onekligen ut över
barn och ungdomar och i det långa loppet över oss
alla. Vi är beroende av att de ungdomar som får mu-
sikskola från början får utveckla sitt musikkunnande
och sin musikkännedom. Det är viktigt att hela kedjan
hålls levande. Där är länsmusiken väldigt viktig, som
bjuder på levande, högkvalitativ musik.
Det är mycket glädjande att det i utskottet har
kunnat skapas enighet om de stora behov som finns
hos Musica Vitae och Kammarmusiken i Örebro. De
får 1,5 miljoner kronor var. Också Musikarrangörer i
samverkan får 2 miljoner kronor, vilket inte är lika
mycket som regering förutspådde i 1996 års proposi-
tion.
Det motiveras att det är angeläget att främja ett
brett och varierande musikutbud i landet. Men det
utbudet främjas inte av att 22 miljoner kronor dras in.
Det får vi inte glömma.
Vi kristdemokrater hade i vår budget avsatt 20
miljoner kronor till länsmusiken och 3 miljoner kro-
nor till Musikarrangörer i samverkan. Vi beklagar att
musiken har blivit så illa behandlad.