Fru talman! Låt mig börja dagens debatt med att
slå fast att kulturen har ett egenvärde och att den
enskilda människan skall ha möjlighet att själv välja
den kulturyttring som vederbörande önskar och att
den enskildes val skall vara fritt och inte styras med
hjälp av skattemedel.
Ansvaret för kulturen åvilar såväl staten som regi-
onala myndigheter och kommunerna. Ett särskilt
ansvar har staten vad beträffar det nationella kulturar-
vet, vilket innebär bl.a. ansvar för vårt kulturlandskap,
våra historiska byggnader och minnesmärken, våra
nationalscener, arkiv, vissa museer m.m.
Vad gäller de teatrar som inte är nationalscener
bör ansvaret på sikt övertas av de regionala huvud-
männen. Vad gäller nationella uppdrag på museiom-
rådet bör enligt vår mening sådana inte aktualiseras så
länge museerna befinner sig under omorganisation.
Den viktigaste kulturförmedlande institutionen är
skolan. Jag inkluderar här naturligtvis förskola och
liknande verksamheter. Kulturverksamheten i skolan
skall inte drivas som särskilda projekt med special-
destinerade bidrag utan skall utgöra en integrerad del
av skolans totala undervisningsverksamhet. Kulturen
skall således förmedlas till eleverna inte i form av ett
eller annat författarbesök, enstaka konserter eller
teaterbesök, utan kulturen skall genomsyra undervis-
ningen i stort.
Glädjande är de senaste årens växande intresse för
vår historia, för studiet av våra rötter i det förgångna.
En sådan kunskap bidrar verksamt till fortsatt intresse
för vårt samhälles utveckling och vår kultur i världen.
Jag nämnde tidigare helt kort ansvarsfördelningen
mellan stat, region och kommun. Vad gäller finansie-
ringen av det allmänna kulturstödet är det viktigt att
som utgångspunkt konstatera att 75 % av de samlade
kulturutgifterna betalas av de enskilda människorna
själva. Endast 25 % faller gemensamt på stat, lands-
ting och kommun. Dessa fakta kontrasterar starkt mot
den existerande bilden av kulturverksamheten totalt i
vårt land.
Vi moderater vill se en successiv övergång till
avtal mellan anslagsbeviljande instanser och motta-
gande kulturinstitutioner. På så sätt underlättas en
uppföljning och en utvärdering - som utskottet har
talat om många gånger - gentemot de kulturpolitiska
målen, och samtidigt underlättas en ekonomisk kon-
troll av anslagsanvändningen.
Sedan ett antal år tillbaka har vi i Moderata sam-
lingspartiets partimotioner föreslagit inrättandet av en
dubbleringsfond för kompletterande stöd till nyska-
pande kulturprojekt av hög kvalitet. Vi har i vår bud-
get avsatt 100 miljoner kronor i ett inledningsskede
till en sådan fond. Fonden riktar sig till enskilda som
genom gåvor, donationer och testamenten vill stödja
svensk kultur. Som en motprestation skall så staten
bidra till fonden med en lika stor summa som erhållits
från de enskilda givarna, donatorerna osv.
Stöd ur den av oss föreslagna dubbleringsfonden
skall inte utgå till projekt som redan har erhållit of-
fentliga bidrag.
För att stärka vården av våra kulturmiljöer föreslår
vi moderater inrättandet av en motsvarighet till brit-
tiska National Trust, till vilken både offentliga och
privata medel kan lämnas. Enligt de stadgar som
gäller för National Trust, som vi skulle kunna titta på
och inte efterlikna men kanske ha som föredöme,
tecknas avtal mellan myndighet och fastighetsägare
genom vilka fastighetsägarna erhåller rätt till avdrag
på fastighetsskatten mot att de vårdar de byggnader,
parker, broar och andra anläggningar som har kultur-
historiskt värde och som kan vara aktuella.
Beträffande uppdragsarkeologin, som vi i utskottet
har behandlat många gånger, vill vi återigen under-
stryka vikten av att olika aktörer kan arbeta under
likvärdiga villkor och att de nya bestämmelserna följs.
En stor kostnad framför allt för de stora kultur-
institutionerna utgörs av hyrorna. Sammanlagt betalar
man nästintill 350 miljoner kronor i hyra under 1997.
I SOU 1997:96, Lokalförsörjning och fastighetsä-
gande, föreslås en ny princip för att fastställa hyra för
s.k. ändamålsfastigheter - ett begrepp som också
inrymmer kulturinstitutioner. Om den nya modellen
skulle innebära lägre hyresnivåer för kulturinstitutio-
nerna kunde de frigjorda medlen komma till använd-
ning i den direkta kulturverksamheten.
Kvalificerad forskning är viktig också inom kul-
tursektorn. Forskningen skall ske på vetenskapliga
kriterier. Tyvärr finns exempel på enklare utredning-
ar, sammanställningar m.m. som inte borde gå under
rubriken forskning. Vi föreslår att medel ställs till
förfogande för forskning på kulturområdet.
Det är med tillfredsställelse man kan konstatera att
Socialdemokraternas tidigare så negativa inställning
till sponsring har vänts till en i den rådande ekono-
miska situationen mer positiv attityd.
Det är faktiskt inte några nålpengar som t.ex. Fö-
reningen Kultur och Näringsliv bidrar med. Under
1996 - redovisningen för 1997 kommer inte förrän i
januari - sponsrade ett sjuttiotal svenska företag totalt
kulturen med mellan 175 och 200 miljoner kronor.
Näringslivets sponsring sägs öka med ca 15 % om
året. Räknat i antal projekt blev det 325 s.k. kul-
tursamarbetare 1996. Uttalanden från näringslivet
tyder också på att ökade insatser kommer att göras
under kulturhuvudstadsåret 1998.
Framför allt satsar dessa sponsorer på musiken,
medan antalet projekt inom bildkonsten tyvärr har
minskat. Intresset för industri och kulturminnesvård
ökar markant. Likaså ökar intresset för långsiktiga
avtal, viket är mycket glädjande och ger möjlighet till
långsiktig planering och verksamhet.
I förra årets debatt framhöll jag att jag med glädje
kunde konstatera att Framtidens kultur gått fri från
Carl Thams klåfingrighet. Det är med lika stor glädje,
fru talman, som jag i dag kan konstatera att det verkar
som om stiftelsen lämnats i fred också under sistlidna
år. Jag hyser faktiskt förhoppningen att detta skall
fortsätta, inte minst på grund av att vi om några veck-
or går in i 1998 - Stockholms och Sveriges kulturhu-
vudstadsår. Min förhoppning är att Framtidens kultur
verksamt skall bidra till framgång för kulturhuvud-
stadsåret.
Under åren 1995, 1996 och 1997 har drygt 450
projekt erhållit stöd till en summa av 215 miljoner
kronor.
Så några ord om ett par av våra museer. Östasia-
tiska museet är ett konstmuseum vars samlingar tillhör
Nationalmuseum. Östasiatiska ligger geografiskt
nästintill granne med Nationalmuseum, och man ut-
nyttjar en lång rad av Nationalmuseums tjänster så-
som - jag tar ett axplock - administrativa tjänster,
registratorservice, fondförvaltning, transport-, post-
och teleservice, elektriker, snickare, säkerhetsperso-
nal, centralförråd m.m.
Vi finner därför att riksdagens beslut hösten 1996
bör ändras och att Östasiatiska även i fortsättningen
skall ingå som en museienhet i Statens konstmuseer.
Riksdagens beslut att föra Medelhavsmuseet till
den nya etnografiska museimyndigheten i Göteborg
var olyckligt. Beslutet bör därför rivas upp. Medel-
havsmuseet ingår som en enhet i Statens historiska
museer. För den händelse en organisationsförändring
är nödvändig bör Medelhavsmuseet sammanföras
med Statens konstmuseer - inte minst av den anled-
ningen att ungefär hälften av samlingarna ingår i Na-
tionalmuseums samlingar och därmed i SKM.
Fru talman! Som vanligt för tids vinnande in-
skränker jag mig till att yrka bifall endast till en av
våra reservationer, nämligen nr 3, medan vi natur-
ligtvis också som vanligt står bakom alla de reserva-
tioner där Moderata samlingspartiets namn återfinns.