Fru talman! Ledamöter! Åhörare! Jag kommer att
korta mina övriga anföranden i dag och väljer att
utöka det här ett par minuter, eftersom vi har minis-
tern här i kammaren under den första halvan av da-
gen.
Kulturen, vår inre odling och tillväxt - här gestal-
tas grunder och demokratins livsideal. Genom sin fria
karaktär verkar kulturen för såväl förändring av det
förflutna och förändring i dag som för en möjlighet
till bearbetning av det förflutna.
När vi forskar om äldre kulturer bedömer vi deras
status genom de konstföremål som har åstadkommits,
husens arkitektur, formgivning samt samhällets socia-
la struktur. Så kommer också andra att bedöma oss.
Vi ledamöter här i kammaren visar genom våra eko-
nomiska prioriteringar hur värdefullt vi anser det vara
med just kulturell tillväxt.
I dag utgår endast en mycket blygsam summa till
kultur över hela landet. Av den totala omslutningen på
7,1 miljarder kronor utgår 2,3 miljarder till folkbild-
ning och 480 miljoner till idrott. Av stödet till de
stora nationella institutionerna avgår cirka halva be-
loppet till att betala hyra för de nationalmonument de
är verksamma i.
Miljöpartiets huvudkritik mot Kulturutredningen,
kulturpropositionen och nu det betänkande vi har att
ta ställning till är att det här bedrivs ett nollsum-
mespel. 20 års kulturpolitik har nu utvärderats, dock
efter det att Kulturutredningen har lagt fram sitt för-
slag till kulturpolitik. Utvärderingen blev alltså klar
efter utredningen. Det som föreslås är mest en omför-
delning av medel. Jag yrkar därför bifall till reserva-
tion 7, mom. 9, i vilken Miljöpartiet vill att riksdagen
ger regeringen till känna att stödet till kulturen suc-
cessivt bör öka.
Att inte ge löne- och kostnadsutvecklingskompen-
sation är också ett sätt att spara. Vi ledamöter behöver
inte rationalisera bort en tredjedel av oss för att få
2 000 kr mer i månaden, men det sker nu på landets
nationella, regionala och lokala institutioner. Med det
yrkar jag också bifall till vår motion 52, mom. 110.
Där ger Miljöpartiet löne- och kostnadsutvecklings-
kompensation till Dramaten om 5 miljoner kronor för
att man inte skall behöva skicka anställda på teatern
rakt ut i arbetslösheten och därmed belasta AMS
budget. Jag anser dessutom att de medel som rege-
ringen har beviljat Kungliga Operan och Dramatiska
Teatern om 5 miljoner kronor vardera för att de skall
få råd att avveckla sina anställda i stället skall gå till
att behålla och utveckla de anställda. Med det vill jag
också betona att jag inte ställer upp på skrivningen i
betänkandet om att "kostymen måste minskas".
Däremot yrkar jag bifall till Folkpartiets och Mil-
jöpartiets gemensamma reservation nr 19, mom. 34,
om en teaterutredning. I den reservationen tar vi bl.a.
upp att kostnadsutvecklingen för alla teatrar har varit
snabbare än inom andra områden. Jag återkommer till
detta senare i debatten, under teateravsnittet.
Miljöpartiet vill också ge en fanfar till Kultur-
utredningen, det med anledning av kapitlet om arki-
tektur. Man skriver där att vi påverkas av den miljö vi
befinner oss i, och så står det nu också i propositio-
nen. Tänk om den insikten hade funnits under miljon-
programmets dagar och de dagar då landets stadskär-
nor revs! Men det är aldrig för sent.
Fru talman! Under två veckors tid har utskottet
träffat ett fyrtiotal olika organisationer och företrädare
för institutioner över hela Sverige. Jag önskar verkli-
gen att vi hade haft bättre ekonomiska möjligheter att
ta hänsyn till mer av all den information som givits
oss då vi har fått ta del av hela Kultursveriges ex-
pressiva tankar, idéer och pågående utveckling.
En sak kan vi i alla fall i dag lägga på hyllan för
mognad och möjligen också för förändring av karak-
tär. Det är förslaget om tidsbegränsade, riktade bi-
drag. Det finns en stark skepsis, kritik och oro för
avskedande och avvecklande av pågående mycket
lyckade samarbetsprojekt om förslaget genomförs nu.
Företrädare för länsteatrar, länsmusiken och länsmu-
seer uttrycker precis samma farhågor. Det är den
mycket svåra ekonomiska situationen vid hela landets
olika kulturinstitutioner, och därmed också för landets
kulturarbetare, där utebliven lönekompensation är en
viktig faktor, som medför att den pågående utveck-
lingen och det samarbete som sker i landet i dag helt
riskerar att slås sönder, och det var väl ändå inte me-
ningen när förslaget arbetades fram.
Jag menar att verkligheten har sprungit ikapp för-
slaget. Om förändringar i bidragsstrukturen ändå skall
genomföras, bör de genomföras när det finns ett re-
formutrymme. Nu blir det som ett sparbeting, efter-
som omfördelningen av det totala statsbidragets regi-
onala dans-, teater- och musikinstitutioner och regio-
nala museer lett till ett tidsbegränsat, riktat bidrag
inom ramen för de tillgängliga medlen.
Med detta yrkar jag också bifall till reservation 18,
mom. 32.
Rent generellt kan det sägas att det inte blir något
sparbeting, eftersom man kan söka till det ändamål
som regeringen nu föreslår skall extraprioriteras och
man då får tillbaka pengarna. Men genom att att detta
genomförs samtidigt som det inte tillskjuts extra me-
del - det finns ju redan i dag möjlighet att söka extra
medel hos Kulturrådet - blir det, som jag i dag ser
det, ett rent sparbeting.
Fru talman! Jag och Miljöpartiet menar att kultu-
rens betydelse ökar i en tid av stora förändringar, och
det må gälla förändringar som uppstår i samband med
det traditionella industrisamhällets upplösning med
ändrade sociala villkor eller som följd av globala
förskjutningar.
Kulturen är vår vägvisare och färjelots över flo-
den.
Kulturen hjälper oss att bearbeta konflikter, inre
som yttre, att reflektera och ta språnget ut i det
okända
Kulturen är människors sätt att bekräfta sin identi-
tet och självrespekt.
Om vi här i riksdagen inte bara med ord utan ock-
så med konkreta ekonomiska handlingar visar landets
kommuner att vi ökar anslaget till kulturen, blir vi
förebilder. Kommunens politiker kan då få det lättare
i sitt val mellan en musikskola, en kulturskola, en
parkeringsplats eller ett köpcenter.
Eftersom Miljöpartiet inte har någon egen sedel-
press, hoppas vi att vi tillsammans med andra partier,
av typen regerande partier, kan fördela om medel från
andra utgiftsområden till nästa års budget. Eftersom
den vägen inte har varit framkomlig i årets budget,
har vi valt att omprioritera medel inom utgiftsområde
17 och i viss mån också inom utgiftsområde 16 Ut-
bildning och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad.
Inom området kultur har anslaget till folkbildning
minskats med 40 miljoner kronor. Pengarna är avsed-
da att gå till de stora fackliga organisationerna LO,
TCO, SACO, LRF, Sveriges Fiskares Riksförbund
och Företagarnas Riksorganisation för uppsökande
verksamhet bland arbetslösa och skall mixas ihop med
vuxenutbildningssatsningar. Miljöpartiet menar att om
fackföreningsrörelsen vill arbeta med uppsökande
verksamhet, kan den göra det med egna medel. LO
kan t.ex. avsätta de 20 miljoner kronor som man an-
nars ger till socialdemokraternas valrörelse, i stället
till uppsökeri bland arbetslösa.
Annars har vi ju ett utbildningsutskott och ett ar-
betsmarknadsutskott. Detta mischmasch skall nu be-
kostas ur kulturutskottets mycket marginella budget,
medan arbetsmarknadsutskottet, inte kulturutskottet,
bedömer och förmedlar medel till kulturarbetare. Vi
har svårt att acceptera denna tågordning. Jag åter-
kommer till det under block 4, när vi skall prata om
konstnärernas ekonomiska villkor.
Miljöpartiet tillför också pengar till folkbildning-
en. Vi har föreslagit att de medel som inte tagits i
anspråk av komvux för utbildning av arbetslösa skall
användas inom folkbildningen, förmedlade via folk-
högskolor och studieförbund, för samma ändamål.
Dessa har köer och efterfrågar i dag mer, och de har
kapacitet för att få ut denna utbildning.
Så tillbaka till de 40 miljoner som Socialdemokra-
terna och Centern ger till facken. Miljöpartiet vill i
stället använda de pengarna till mer kultur. Det lokala
arrangörsstödet förstärker vi redan i år med 4 miljoner
kronor. Detta betyder oerhört mycket för en utveck-
ling av ett mer allsidigt och lokalt förankrat musikut-
bud över hela landet. Vi kommer även aktivt att fort-
sätta att agera mot regeringens tankar på att övervältra
kostnaderna för länsmusiken på landstingen. Det
gemensamma avtalet går att säga upp men kan inte
ensidigt brytas.
Dagens mycket svåra ekonomiska situation för
landets landsting, där sjukvården i vissa fall inte kan
klaras på ett anständigt sätt, medför enligt Miljöpar-
tiet att ett delat ekonomiskt ansvar för länsmusiken
bör anstå. Om regeringens ekonomiska planer för
1998 skulle gå igenom i riksdagen, riskerar länsmusi-
ken att halveras och 2 000 musiker att få gå ut i ar-
betslöshet, samtidigt som 40 miljoner skall gå till
fackligt uppsökande verksamhet bland arbetslösa. Hur
har Centern kunnat gå med på något så galet? Satsa
pengarna på musik i stället!
Och varför kan inte utskottet stödja mp:s förslag
om ytterligare 1 miljon kronor till forskningsnätverket
Mimers verksamhet? Det talas i propositionen så
mycket om eldsjälar och nätverk. För att ha en folk-
bildningsforskning av hög kvalitet behövs det mer
pengar. Den svenska folkbildningsidén är ju helt
världsunik.
Fru talman! Jag och Miljöpartiet avser också att
stödja landets kollektivverkstäder med 5 miljoner
kronor. Vi återkommer med ett mer detaljerat anfö-
rande senare i den här debatten.
Förutom den ekonomiska satsningen på 3,7 miljo-
ner kronor till Göteborgs etnografiska museum, som
hela utskottet står bakom, vill Miljöpartiet att det för
projekteringsstart av ett nationellt kvinnomuseum
och ett filmmuseum avsätts 5 miljoner kronor till
vartdera projektet, vilket jag återkommer till senare
under block 5.
Med sorg i hjärtat kan jag dock konstatera att den
överenskommelse med Socialdemokraterna som
Vänstern så stolt talar om, avseende att tre olika mu-
seer skall få en ny central administration i Göteborg,
inte har förändrats. Det är propositionsförslaget som
gäller.
I det pressmeddelande som kulturministern skick-
ade ut den 12 december säger hon så här:
"Övertonerna i de senaste månadernas debatt har inte
kunnat ta död på idén om ett nytt tvärvetenskapligt
och öppet museum." Vem har velat ta död på det? Jag
har inte hört att någon har velat ta död på det. Jag har
bara hört att folk har tyckt att det här är en jättebra
idé. Det är fel skrivet. Alla är positiva.
Vi i Miljöpartiet säger "utredning först" för att få
kontroll på finansieringen. Som det nu är skrivet skall
finansieringen ske inom museianslaget, och då undrar
vi vilka museer som skall läggas ned eller få minska-
de anslag. Det vill vi ha reda på först. Alltså utredning
först!
Det heter vidare i pressmeddelandet: "De förslag
som förs fram i kulturpropositionen har accepterats
fullt ut." Då undrar jag vad det är för överenskommel-
se som Vänstern talar om. Det står ingenting om
Vänstern här. Vad är det som ni har vunnit?
Det var sorgligt.
Svenskt kulturliv håller på att förändras på ett
smygande sätt. Jag noterar att kulturministern när
kulturpropositionen presenterades sade att hon egent-
ligen inte tycker om sponsring. Men verkligheten
säger oss att vi får vara glada för att allt fler sponsorer
i dag väljer just kultursponsring för sin reklam, efter-
som en del av svenskt kulturliv i dag helt eller delvis
får förlita sig på sponsring. Annars skulle t.ex. inte
några utställningar bli producerade på Nationalmuse-
um. Museets statliga anslag går åt till att täcka hy-
res- och personalkostnader. Inga föreställningar skulle
spelas på världens äldsta teater, Drottningsholms
slottsteater, det skulle inte bli någon opera i Göteborg,
inte någon Musik vid Siljan, inte någon Falu musik-
festival osv.
Jag anser det dock vara synnerligen olämpligt när
företag som Shell höjer sitt anseende genom att
sponsra en statlig kulturskatt. Därför vill nu Miljö-
partiet att det införs generella moraliska, etiska och
estetiska regler för kultursponsring, som stöd för
institutioner och organisationer som i dag får förlita
sig på medfinansiärer i form av sponsorer. Dagens
sponsringsregler är anpassade till de förhållanden som
råder för idrottssponsring. Samma regler för expone-
ring av företagen kan inte gälla för kulturen. Lagtex-
ten behöver därför förtydligas. Det går inte att likstäl-
la en teaterscen med en hockeyrink.
När det gäller pengar till icke statliga lokaler anser
vi att regeringens förslag om ett anslag om 10 miljo-
ner kronor måste vara ett misstag. De pengarna räcker
ju inte ens till att täcka de renoveringsbeslut som
redan är tagna, om de skall bli klara under det här
budgetåret. Och vi kan inte bevilja en enda krona till
för några nya renoveringar - inga nya beslut och inga
nya projekt.
Miljöpartiet avsätter i stället 15 miljoner kronor
extra under budgetperioden och hoppas att regeringen
kommer tillbaka med besked. Kulturutredningen
gjorde en kulturpolitisk bedömning, och vi fann att
dessa medel hade använts på ett väldigt positivt sätt.
Vi föreslog att begreppet skulle utökas till att innefat-
ta även biografer.
I kulturpropositionen skriver också regeringen att
medlen har haft en avgörande betydelse för regionala
och lokala satsningar på kultur. De skall bedrivas med
nuvarande inriktning, står det. Regeringen hänvisar
till budgeten för 1997, men när den så kommer finns
inte ens pengar till redan beviljade satsningar. Det här
kan inte vara sant!
Jag slutar här och återkommer senare i debatten.