Fru talman! Jag skulle nästan vilja börja med att
säga: Käre Åke!
Vi har talat om bildningsmålet. Vi är helt eniga
om att det är mycket bra att vi talar om bildning.
Bildning är, som Marianne Andersson sade, det som
är kvar när vi har glömt vad vi lärde oss.
Men man glömmer inte allting, Åke Gustavsson.
När Åke Gustavsson citerar Fänrik Stål kan jag ta ett
annat citat: "han kysste och han slog ihjäl med samma
varma själ." Det är också någonting att komma ihåg,
Åke Gustavsson!
Jag blev litet förvånad över Åke Gustavssons an-
grepp bl.a. när det gällde kultur i hela landet. Ett av
mina avsnitt i mitt huvudanförande handlade just om
samarbete med hela landet och om att jag är tacksam
över att dessa förslag nu har kommit på riksdagens
bord så att vi kan minska den s.k. Stockholmsfientlig-
heten - jag säger hela tiden den s.k. Stockholmsfient-
ligheten. På den punkten är vi alltså eniga, och det
finns inte någon anledning till angrepp.
Sedan vill jag gå tillbaka till Åke Gustavssons på-
stående att jag älskar marknadskrafter - inte bara jag,
utan hela Moderata samlingspartiet. Vi tycker att bra
marknadskrafter är bra för oss alla. De ger oss jobb
och mycket annat. Men de negativa yttringarna tycker
vi inte om. Det märkliga är bara, när vi ser på den här
målsättningen, att i utredningen, där både Åke Gus-
tavsson och jag och flera andra här satt med, var vi
helt eniga om att vi skulle ta bort detta mål om nega-
tiva marknadskrafter. Vi tyckte inte att det negativa
skulle komma med i målen; det var därför borta. Så
kom förslagen till departementet, så kom de tillbaka
och nu har ni ställt upp på det.
Det är väl så att ni måste ställa upp. Vi vet ju alla
att en regering regerar, och så får man göra det.
Således kan vi stryka det också, tycker jag. Då
tycker jag inte att Åke Gustavssons kritik innehåller
så mycket mer än ord.