Herr talman! Låt mig bara säga att jag minst sagt
blir förvånad när Marita Ulvskog drar upp en diskus-
sion om klasskamp. För vissa politiker, vissa socialis-
tiska politiker, tycks klasskamp ibland vara det sista
fortet man går tillbaka till när man börjar få svårt att
försvara sig. Jag antar att det är en rest från Marita
Ulvskogs tidigare tillvaro som redaktör när hon går så
långt. Ingen annan går så långt som Marita Ulvskog.
Låt mig sedan gå tillbaka till Stockholm och mu-
seerna. Det skulle råda politisk enighet om det här.
Får jag då påminna Marita Ulvskog om att det fanns
partimotioner från alla partier mot den här s.k. musei-
flytten. Jag använder begreppet "museiflytt" övergri-
pande. Alla partier höll fast vid detta - utom Väns-
tern. Där blev Gudrun Schyman överkörd, och hon
känner sig säkert inte särskilt glad över det. Jag tror
att även Charlotta Bjälkebring kan tycka att detta är
litet jobbigt.
Ingen har någonsin gått emot detta om flyttning av
föremål. Ingen har gått emot vad Bengt Pettersson
och andra har sagt. Det har ju alltid skett, det har vi
också sagt. Det talade jag om i morse, men det kom-
mer kanske inte Marita Ulvskog ihåg.
Det skall finns väl utvecklade direktiv för den här
organisationskommittén. Ja, vi var flera som försökte
få dem från departementet i går. De föreligger - men
var? Vi fick ett pressmeddelande som var från den
12:e. Det fick jag i går eftermiddag med posten. Var-
för denna väntan? Är det något slags mörkande här
också? Varför gick inte direktiven, om de är så väl
utvecklade, ut med detsamma?
Vi säger ja till pengar till Göteborg. Vi tror på att
vi kan ha en myndighet över de två etnografiska mu-
seerna. Vi säger inte nej till allting. Var snäll och håll
sig till verkligheten, för att inte använda starkare ord.
Jag kommer tillbaka till min sista fråga, varför si-
dor var urrivna. Det har upprört människor oerhört
mycket, Marita Ulvskog. Jag har ställt frågan flera
gånger här i kammaren och på andra ställen, och jag
får inget svar.