Herr talman! Den hemställan som regeringen gör i
kulturpropositionen, har en bred majoritet i riksdagen
ställt sig bakom. Det diskussionen sedan har handlat
om är utredningsdirektiven och organisationskommit-
tédirektiven. Vi har fått goda råd om från utskottet när
det gäller hur dessa skall vara utformade. Det har vi
tagit till oss. Men utredningsdirektiv och organisa-
tionskommittédirektiv hör vanligtvis inte till det som
man skall behöva behandla när man behandlar en
proposition. När det gäller de konkreta förslagen, den
hemställan som finns i propositionen, är det en total
uppställning från en bred majoritet i riksdagen.
Jag delar inte Marianne Anderssons oro för att de
nationella målen skulle förvandlas till mål enbart för
den statliga kulturpolitiken. Precis som flera andra har
fört fram här i debatten, är dessa kulturpolitiska mål
en fortsättning på 1974 års mål. Det har skett en del
sedan 1974. Sverige har blivit ett mångkulturellt land.
Vi har dessutom haft en explosion inom medierna
som även nått Sverige. Det gör att det har blivit vikti-
gare att trycka på en del mål, och i övrigt rör det sig
ju i högsta grad bara om en linje som vi drar ut längre
in i framtiden. På den punkten delar jag alltså inte
Marianne Anderssons oro. Det handlar i hög grad om
en fortsättning på den väg som anträddes redan 1974.