Fru talman! Det är med tillfredsställelse jag kon-
staterar att kulturministern befinner sig i kammaren i
dag. Annorlunda har ju tidigare försports, varför jag
hoppas att kulturministern kommer att övervara da-
gens debatt och svara på de frågor som vi från flera
håll har att ställa till henne.
Låt mig först konstatera att ett enigt utskott finner
det olyckligt att budget- och kulturpropositioner har
lagts fram samtidigt. Det har avgjort försvårat utskott-
sarbetet, som måst ske under ytterst begränsad tid. En
av huvudtankarna bakom budgetreformen var dock att
höstens arbete skulle koncentreras på budgetproposi-
tionen, medan riktlinjer och lagstiftningspropositioner
skulle behandlas under resten av året. Ansvaret för att
otillräckligt med tid ställts till förfogande åvilar rege-
ringen.
Moderata samlingspartiets kulturpolitik syftar till
kulturell mångfald och möjlighet för den enskilda
människan att välja i ett kulturutbud av hög kvalitet.
75 % av de medel som satsas på kultur kommer från
de enskilda människorna. Stat, kommun och landsting
står tillsammans för 75 %. Kulturpolitikens uppgift är
enligt vår syn att främja kvaliteten i utbudet, inte styra
till vissa områden för att binda människor till sig.
Kulturen har ett värde i sig, ett värde som kopplas till
den enskildes val. Trots att 75 % av medlen kommer
från enskilda människor är samhällets satsningar
viktiga, avgörande för vissa kulturinstitutioner.
Fru talman! Jag vill redan nu yrka bifall till den
moderata reservationen nr 1. Vi moderater står givet-
vis bakom alla de reservationer där vi finns med, men
för tids vinnande kommer vi inte att yrka bifall till
mer än reservation 1.
I den statliga utredningen Kulturpolitikens inrikt-
ning, som ligger till grund för propositionen, presen-
terar en enig utredning förslag till nya kulturpolitiska
mål. Som portalmening föreslog utredningen enigt
följande: "Kulturen ger människan glädje, insikter,
många uttrycksmöjligheter och ett rikare liv."
Följande mål enades vi sedan om:
- värna yttrandefriheten och ge reella yttrandemöj-
ligheter,
- verka för delaktighet och stimulera eget skapande,
- främja konstnärligt förnyelse och kvalitet,
- ta ansvar för kulturarven och främja ett positivt
bruk av dem,
- ge kulturen förutsättningar för att vara en dyna-
misk, utmanande och obunden kraft i samhället.
Tyvärr försvann den uttrycksfulla och positiva
portalmeningen i propositionen. Detta innebar en
försvagning enligt vårt sätt att se och visar enbart på
politisk klåfingrighet och återställarlusta.
Även i övrigt har utredningens eniga förslag änd-
rats. Den viktigaste återställaren här utgörs av återin-
förandet av formuleringen att "motverka kommersia-
lismens negativa verkningar". En viss förbättring av
propositionsförslaget har majoriteten faktiskt åstad-
kommit, men vi moderater kan inte bifalla formule-
ringen "de negativa verkningarna av kommersialis-
men". Dessa är värdeord som ofta används på ett
felaktigt sätt. Vad är kommersiellt? Jo, så bra att det
betalar sig självt på en öppen marknad. Att vara
kommersialiserat, dvs. tillkommet enbart för att tjäna
pengar, är däremot något helt annat. Normal affärs-
verksamhet i sig är varken ond eller god. Den förut-
sätter en säljare och en köpare. Om inte båda är nöjda
blir det ingen affär.
Med ökade internationella kontakter bl.a. genom
vårt medlemskap i FN, EU och Europarådet får de
svenska kulturarven särskild betydelse för oss och blir
en fast förankrad grund när impulser och mönster från
omvärlden når oss. Vi moderater menar att alla i vårt
land skall kunna utöva sin kultur så länge den inte står
i strid med grundläggande värderingar i vårt samhälle.
Fru talman! Museifrågorna har i stort kommit på
Jan Backmans lott, varför jag kommer att inskränka
mig till att tala om den beramade museiflytten från
Stockholm. Under mina snart 18 år i denna kammare
har jag aldrig konfronterats med ett så bristfälligt
underbyggt förslag från regeringen. Det i vår grundlag
inskrivna beredningstvånget har inte uppfyllts. Infor-
mation från berörda institutioner har inte inhämtats.
Utskottets krav på fullödighet i förslaget, som ligger
till grund för vårt arbete, har inte uppfyllts. Vi har
därför anmält frågan till konstitutionsutskottet för
granskning. Någon gång i maj får vi se resultatet.
Flyttas, flyttas ej. Flyttas, flyttas ej. Informationen
från kulturministern har varit högst svävande. Hon har
talat om en idé. En osmält idé, skulle jag vilja säga.
Men efter en idé bygger utskottet inte ett betänkande,
fattar inte riksdagen ett beslut. Beskeden från Ulvskog
har varierat från medium till medium, från dag till
dag. Inte fick jag något svar från kulturministern på
min fråga vid torsdagsfrågestunden hur det kunde
komma sig att just de sidor som rörde denna fråga
hade försvunnit när propositionen gick ut till institu-
tioner för delning. Kanske jag kan få svar på den här
och nu av Marita Ulvskog. Såvitt jag blivit rätt under-
rättad har respektive museichefer aldrig tidigare upp-
levt att sidor blivit urrivna.
I det förslag till skrivningen som den 7 oktober la-
des fram av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
stod att "betydande delar av den berörda museiverk-
samheten skall vara kvar". Vad innebär betydande
delar? Är det 50, 40 eller 30 %? Jag vet inte, ingen
vet.
Organisationskommittén skulle få i uppdrag att se
hur museilokalerna i Stockholm skall disponeras. Vad
innebär disponeras? Hur? Vad? Vilka skall vara kvar
och vilka försvinner?
Så sent som i går fick jag i min hand ett press-
meddelande från den 12 december beträffande orga-
nisationskommitténs direktiv. Samma formuleringar
om betydande delar och disposition av museilokaler
återfinns i detta. Jag kan således bara konstatera att
hotet mot Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet,
Folkens Museum Etnografiska kvarstår. Socialdemo-
kraternas och Vänsterpartiets företrädare må sedan
försöka mörklägga fakta så mycket som de förmår.
Samarbetet med Statens konstmuseer, vilket avse-
värt sänker kostnaden för Östasiatiska museet, med
Stockholms universitet, med Historiska museet och
med forskning, såväl inom som utom landet, lider stor
skada. Museiutredningens ordförande, socialdemokra-
ten Bengt Säve-Söderbergh förskräcktes inför idén
och trodde sig, enligt tidningarna, se en kostnad på
uppemot miljarden innan förslaget eventuellt hade
förts i hamn. Var tar man dessa pengar ifrån? Jag
skulle vilja säga till kulturministern: Tänk om! Det är
inte för sent.
Däremot vill jag säga att ett enigt utskott stöder
pengar till Etnografiska museet i Göteborg.
För att ytterligare bidra till mångfalden i kulturut-
budet har vi föreslagit vad vi kallar en dubblerings-
fond för kulturella ändamål. Statligt stöd skall utgå
med samma belopp som enskilda institutioner, dona-
torer, testamentsgivare och gåvogivare har bidragit
med - därav benämningen dubbleringsfond. I inled-
ningsskedet föreslår vi 100 miljoner från statens sida.
Väsentligt är naturligtvis att fonden inte skall bi-
dra till verksamheter som erhåller offentligt stöd.
Fondens ändamål skall vara nyskapande och skapa
pluralism. Sökande kan vara såväl enskilda konstnärer
som institutioner, föreningar m.fl.
För bara några år sedan var såväl Socialdemokra-
terna som Vänsterpartiet ytterst negativa inför spons-
ring för kulturändamål. Näringslivets medverkan i
kulturevenemang misstänkliggjordes, tyvärr. Man
befarade i onödan, tycker jag, företagens intrång i det
fria skapandet. Men synen på sponsring har förändrats
allteftersom resurserna i samhället har minskat, och
det välkomnar vi.
Socialismens inställning till företagande står tydli-
gen inför en omvandling. Ibland vill man t.o.m. fram-
stå som de medelstora och små företagens speciella
beskyddare. Det låter bra men klingar dock falskt i
mina öron. Att tjäna pengar är ju fortfarande miss-
tänkt. Men hur i all världen skall man kunna håll liv i
ett företag och skapa arbetstillfällen utan att tjäna
pengar?
Problemen med sponsring nu är dock inte, som
många tror, skattelagstiftningen i sig. Nej, det är sna-
rare tolkningen av skattereglerna från myndigheternas
sida som är oklar. I en interpellationsdebatt för någon
månad sedan var skatteminister Östros och jag eniga
om detta. Jag förutsätter att skatteministern har vid-
tagit eller kommer att vidta åtgärder för att förbättra
tolkningskunskaperna på myndighetshåll.
Tillsammans med Folkpartiet har vi en reservation
beträffande stiftelsen Framtidens kultur, som är en
självständig juridisk person med syfte att främja ett
vitalt kulturliv i Sverige. Inkomna bidragsansökningar
prövas av minst två instanser. Vid bedömningen med-
verkar t.ex. Kulturrådet, Riksarkivet och Riksantik-
varieämbetet. Men väsentligt är, fru talman, att med-
len inte går till sådant som inte ryms inom vederbö-
rande myndigheters budgetar.
Framtidens kultur har nu verkat i två år. Det är
med glädje jag kan konstatera att den tycks gå fri från
den klåfingrighet som har drabbat övriga stiftelser,
bildade av löntagarfondspengar. Detta kanske vi skall
tacka Carl Thams frånvaro på området för.
Just i dagarna beslutar stiftelsen om bidrag i stor-
leksordningen 80 miljoner kronor och är således den
kraftfulla fria resurs för de som arbetar med konstnär-
ligt skapande och som avsågs av de borgerliga parti-
erna och regeringen vid bildandet. Särskilt bör beto-
nas att det inte minst är ungdomar som får del av
dessa medel.
Fru talman! 1995 stiftades Kulturarv utan gränser,
en stiftelse med rötter i den tragiska konflikten på
Balkan. Inititivtagare är förra riksantikvarien Marga-
reta Biörnstad och beskyddare är Prinsessan Christi-
na, fru Magnusson. Syftet är att skapa opinion och
engagemang för ett gemensamt mänskligt kulturarv
och att medverka till bevarandet av kulturegendom i
områden som drabbas av konflikter, katastrofer eller
hot av annat slag. Jag skall citera en av stiftelsens
programskrifter: "Att rasera kulturbyggnader är bara
ett annat sätt att skada människor." Vi minns alla bron
i Mostar och dess betydelse för människorna där.
Kulturarv utan gränser är värd all uppmärksamhet.
Till slut, fru talman, ett par ord om kulturhuvud-
stadsåret 1998, som förhoppningsvis skall bli ett år då
Stockholms och hela landets kultur skall visa hela
omvärlden vad vår gemensamma svenska kultur är
och vad den står för. Denna för hela landet gemen-
samma inriktning kommer att främja samverkan mel-
lan huvudstaden och övriga landet långt efter 1998.
Den i många sammanhang diskuterade stockholmsfi-
entligheten minskar förhoppningsvis. Stockholm är
allas vår huvudstad.
Samtidigt bör denna uppmärksamhet också kunna
bidra till bättre marknadsföring av svenskt kunnande
och svenska produkter. Arbetet med planeringen
följer, enligt vad jag har förstått, den uppgjorda pla-
neringen. Det är bara att önska alla som deltar lycka
till.
Tack, fru talman!