Herr talman! Först vill jag ta tillfället i akt att ge
Sven Lundberg och den socialdemokratiska utskotts-
gruppen en eloge för att man har varit öppen och fört
en saklig diskussion och även varit beredd att accep-
tera kritik mot regeringens agerande i många frågor i
detta betänkande. Det gäller personalfrågorna, an-
passningen, ledningsorganisationen, förhållandet
mellan nationell säkerhetsstrategi och operationer
samt brister i kompetens i Försvarsdepartementet.
Detta är långsiktiga, litet mer diffusa frågor. Vad
gäller de frågor som har att avgöras nu har den soci-
aldemokratiska utskottsgruppen inte haft civilkurage
att stödja uppenbart riktiga avvägningar som samtliga
andra partier utom de båda parterna i koalitionen har
gjort. Det är anmärkningsvärt.
När det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen
vill jag hänvisa till det Jan Jennehag sade. De senaste
två åren ger inte anledning till någon förändrad syn på
säkerhetspolitiken och försvaret som skulle motivera
Moderata samlingspartiet att föreslå lägre anslag. Vi
står fast vid den inriktning på kvalitet, ett starkt men
ändå ganska begränsat försvar, som lades fast i 1992
års försvarsbeslut. På den punkten har vi inte ändrat
oss vare sig sedan 1995 eller 1996. Något annat vore
anmärkningsvärt.
Däremot är det anmärkningsvärt att Sven Lund-
berg inte i något avseende tar upp försvarets ekono-
miska problem. Antingen har han blundat för dem,
eller så vill han inte ta upp dem utan hoppas att de
kommer att lösas. Det är uppenbart att försvaret med
de moderata förslag som lades fram 1996 och som nu
har avslagits av riksdagen skulle ha haft avsevärt
bättre förutsättningar att lösa också de begränsade
uppgifter som angavs i 1996 års försvarsbeslut. Men
om detta ger Sven Lundberg ingen som helst antydan.