Herr talman! Det är bra att Jan Jennehag och jag
är överens om att den eviga freden i vart fall icke
ännu har inträtt.
Jennehag säger att vi ändå måste markera att det
förekommer en positiv utveckling i vårt närområde
när det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Det
gör vi genom att omforma det svenska försvaret,
genom att delta i internationella, fredsfrämjande,
humanitära insatser. Det är en stor uppgift att vara
med och bygga ett nytt Europa, som är stabilare och
där vi har en mer utvecklad demokrati. Den insatsen
gör vi nu.
Samtidigt måste vi ha en balanserad avvägning när
det gäller det svenska försvaret. Vi får inte ge upp de
militära möjligheterna att värna vårt eget land i hän-
delse av ett väpnat angrepp mot Sverige. Att något
sådant skulle inträffa kan vi inte se i dag, men som jag
sade i mitt anförande har historien lärt oss att ingen-
ting är slutgiltigt eller beständigt. Vi får därför än så
länge vara beredda på att satsa även på det militära
försvaret av vårt eget land, till dess att vi tror att vi
står nära den eviga fredens inträde.