Herr talman! Sven Lundberg sade att den eviga
freden kanske inte har kommit. Det tror inte jag hel-
ler. Däremot kan vi konstatera att det sker förändring-
ar i världen som från en tid till en annan markerar ett
slags kvalitativa förändringar som praktiskt och för
överblickbar tid gör dem ganska säkra.
Jag tror t.ex. inte att någon av oss här föreställer
sig att det skall uppstå väpnade konflikter mellan
stater på den nordamerikanska kontinenten. Nu är det
ju inte så rasande många stater vi har att spela med
där, men mellan Kanada och USA lär vi nog få se en
evig fred, så långt vi nu kan bedöma den mänskliga
kulturen framöver och om vi tror på samhällsordning
som är någorlunda hanterbar. Även vad gäller risken
att det skulle uppstå väpnade konflikter mellan stater-
na inom USA torde vi nog befinna oss på ganska
säker mark.
Vad gäller norra Europa hoppas jag naturligtvis att
vi har nått det utvecklingsstadium då vi kan tala om
en sådan kvalitativ förändring. Jag är naturligtvis inte
helt säker, men jag tycker att den hittillsvarande ut-
veckling ändå motiverar oss att markera att vi tror på
den utvecklingen. Det medför vissa saker som vi bör
göra.
Vi tar ansvar för ekonomin, säger Sven Lundberg.
Det är mittfåran i svensk politik som definitionsmäs-
sigt tar ansvar. Andra är antingen för konservativa
och tillbakablickande eller alltför lättsinniga. Den
typen av politiska markeringar kan naturligtvis göras,
och vi får acceptera att sådana förekommer, men det
är inte någon analys av de andras ståndpunkter.