Herr talman! Att debattera Sveriges försvarspolitik
i dag är egentligen en märklig händelse. Vi har en
internationell omgivning där vi just genomlider en
säkerhetspolitisk kris i Irak och där det internationella
samfundet försöker upprätthålla det internationella
samfundets regler.
Vi vet att det kan handla om användning av vapen
som tyvärr kan tillhöra framtiden - biologiska vapen,
kemiska vapen. Vi vet att alla länder i Europa vädjar
till Förenta staterna: Vi måste fortsätta insatsen i
Bosnien för att inte krig skall kunna sprida sig vidare,
för att inbördeskriget inte skall återuppstå. Samtidigt
växer det fram internationella strukturer som syftar till
att befästa och utveckla den avgörande förbättring av
det säkerhetspolitiska läget som har skapats genom att
det kalla kriget har tagit slut och de f.d. kommunistis-
ka länderna har blivit demokratier.
Vi diskuterar försvarspolitik i dag från denna
dubbla utgångspunkt av krig och krigsrisker och för-
bättrade säkerhetsmöjligheter. Vårt försvar präglas av
en internationalisering, en förmåga att delta i vår tids
och den kommande tidens internationella mönster. Vi
har en förnyelse i vårt försvar av materiel och när det
gäller människorna. Vi inför ett sätt att utbilda och
karriärplanera som påminner om det som finns på den
civila sidan, högskolans sätt. Vi har samverkan med
det civila samhället. Jag såg senast för några dagar
sedan bandvagnar som forcerade fram i snöskogarna i
Värmland.
Vi har en forskning som delvis uppenbarligen är
av yppersta världsklass. Försvarets forskningsanstalt
kommer att motta ett pris som visar att man kan veri-
fiera kunskaper om kemvapen som är på absolut in-
ternationell nivå.
Vi har också kommit i gång med en framåtriktad
idédiskussion om det kommande försvaret in på 2000-
talet. Jag hoppas också att Pliktutredningen, som vi
tillsatt, skall kunna bli ett sådant forum, liksom natur-
ligtvis Försvarsberedningen. Jag önskar att få höra
mer av framåtsyftande idédiskussion om ett försvar i
den nya säkerhetspolitiska situationen - icke utan krig
och krigsrisker men samtidigt efter kalla kriget.
Försvarsutskottet har gjort flera påpekanden för
regeringen. Jag vill gärna öka vidden av kommunika-
tion och dialog mellan riksdagen och regeringen. På
flera punkter har utskottet uttalat sig för att man vill
ha och fördjupa en dialog med regeringen. Det gäller
anpassning, ledningssystem, IT, sambandet mellan
operativ förmåga och försvarskrafternas utformning.
Jag skall göra några kommentarer som jag ser be-
fogade för dagen.
Beträffande anpassning måste jag säga att även jag
har haft svårt att ta till mig de texter som vi håller på
att arbeta fram därför att det är en ny princip. Jag
kanske kan tycka att det hade varit mer naturligt att
titta på konkreta ställningstaganden. Jag ser Gripens
tredje delserie, som ju är ett stort anpassningspro-
gram, som ett väldigt konkret uttryck för att vi om
fyra, fem sex eller sju år skall kunna ha Gripen som
ett ännu mera slagkraftigt luftförsvarssystem. Jag ser
faktiskt Vikingprojektet som en sådan möjlighet - där
skall ett ställningstagande ske senare - om vi vill
kunna ha den anpassningsmöjligheten för vårt under-
vattensförsvar långt fram i framtiden. Jag tycker att
analysen från Överstyrelsen för civil beredskap av hur
det svenska samhällets alla myndighetsfunktioner och
näringsliv skall kunna ställas om ger ett intryck av att
det är möjligt. Det är t.o.m. förberett. Jag vet att det
inom högkvarteret finns anvisningar och analyser om
hur ett anpassningsförlopp skall gå till inom ett år och
inom fem år. Det är ett konkret arbete, inte bara fra-
ser.
Jag skall kommentera ytterligare en punkt, och det
gäller IT år 2000. I går fattade regeringen ett beslut
om att uppdra åt alla berörda myndigheter under vårt
område att varje kvartal redovisa för regeringen hur
situationen är inför år 2000. Jag förutser att vi kom-
mer att få åtskilliga redovisningar av både möjligheter
och svårigheter inför år 2000. Det gör vi på ett sätt
som visar, liksom när vi hade dialogen med Försvar-
smakten kring Siriusprojektet, att Försvarsdeparte-
mentet med riksdagens uppdrag i ryggen förmår att
föra en meningsfull och saklig dialog, som syftar till
att verkställa de politiska beslut och uppdrag som
Sveriges riksdag ger Sveriges regering och som sedan
skall genomföras av Sveriges myndigheter.
Även på de andra punkterna finns det åtskilligt att
säga, men jag hoppar över dem för ögonblicket och
vill avrunda denna del med att säga att jag självklart
är intresserad av en fortsatt dialog med riksdagen och
dess försvarsutskott om de punkter som utskottet har
tagit upp.
Det har gjorts gällande från olika håll i debatten
att det möjligen kan röra sig om överplanering eller
underbudgetering i det försvarsbeslut som vi lever
under. Det är riktigt att vi i budgetpropositionen an-
mält att det kan röra sig om 300-500 miljoner kronor.
De uppgifter som har cirkulerat de senaste veckorna
och månaderna om ytterligare stora uppgifter vill inte
jag lägga till bas för en diskussion i dag i Sveriges
riksdag, eftersom det ännu icke är utklarerat vari de
består, hur stora de är och vad de har för karaktär. Jag
har heller inte haft samtal med överbefälhavaren un-
der senare tid på denna punkt. Jag vet därför inte vad
överbefälhavaren i sin egenskap av chef för Försvar-
smakten har att säga till regeringen i detta samman-
hang.
Jag kan bara göra den reflexionen att moderater-
nas inlägg och skrivningar bygger på samma underlag
som togs fram för 1996 års försvarsbeslut. Innebörden
är att om det finns problem får alla som har varit med
och lagt fram sina olika alternativ i förra försvarsbe-
slut begrunda dessa. Att vi i dagens säkerhetspolitiska
situation skulle öka den svenska försvarsmaktens
omfattning på det sätt som moderaterna förespråkar
ser jag inga motiv för. Det är ett tänkande som inte ter
sig särskilt modernt.
Mycket av tiden i dag har diskussionen gällt för-
svarets skolverksamhet. Det inlägg som gjordes från
Anders Svärds sida är mycket uttömmande när det
gäller hur vi i regeringen har resonerat. Jag kan därför
ställa mig helt bakom hans sätt att argumentera.
Beträffande helikopterverksamheten har vi haft
debatter under frågestunder osv. här i kammaren. Jag
har sagt att jag vet att myndigheterna på det här om-
rådet, där Sjöfartsverket har centralt ansvar för rädd-
ningsverksamheten, arbetar med att åstadkomma det
som varit utgångspunkten för regeringens proposition.
Jag hade hoppats att det skulle föreligga ett avtal i
dag. Läget är följande. Förhandlingar pågår just nu
mellan berörda myndigheter, och avsikten är att ett
avtal mellan Sjöfartsverket och Försvarsmakten om
räddningsberedskapen i landet skall skrivas under den
15 december.
När det gäller beredskapen på Norrlandskusten
skall, enligt vad förhandlingarna i denna del för när-
varande går ut på, en helikopter upprätthålla bered-
skapen i norra Bottenhavets sjötrafikområde. Var
denna helikopter skall finnas är ännu inte bestämt i
dessa förhandlingar. De orter som funnits med i dis-
kussionen är Umeå, Sundsvall/Härnösand, dvs. Mid-
landa, och Söderhamn. Den kostnad som det här med-
för är enligt uppgift från Sjöfartsverkets finansierad
myndigheterna emellan.
Helikoptrarna som tidigare tillhörde F 15 i Söder-
hamn tillhör nu i enlighet med försvarsbeslutet från
förra året F 4 i Östersund. Eftersom avtal om rädd-
ningsberedskap ännu inte har undertecknats av myn-
digheterna skall jag se till att flytten från Söderhamn
till Östersund inte fullföljs innan avtalet underteck-
nats. Fortsatt stationering intill det att avtalet blir
undertecknat är alltså Söderhamn.
Med dessa ord hoppas jag att det skall vara möj-
ligt för kammaren att i dag fatta beslut i enlighet med
de förslag som försvarsutskottets majoritet har lagt
fram för kammaren.