Herr talman! Dagens debatt och de beslut som vi
fattar i eftermiddag handlar formellt om budgeten för
1998 för utgiftsområde 6 Totalförsvaret. Detta är i sig
inte speciellt dramatiskt, särskilt inte som det skulle
röra sig om en uppföljning för år två av det femåriga
försvarsbeslut som riksdagen tog i december för ett år
sedan. Och särskilt inte som de båda regeringsbärande
partierna - Socialdemokraterna och Centern - visat
samma totala brist på vilja att lyssna och ta till sig
kritik, förslag och synpunkter under beredningens
gång i försvarsutskottet som förra året. Vad som
överenskommits i slutna rum skall även denna gång
drivas igenom till varje pris.
Men - vad värre är - vi vet egentligen inte alls
vad majoriteten i dag fattar beslut om. Rapporterna
om allt större svarta hål i försvarets ekonomi blir allt
intensivare. Kommer försvaret ens under innevarande
år att kunna fullföljas i enlighet med det som s och c
"majoriserade fram" för ett år sedan?
Finns det över huvud taget någon möjlighet att ut-
skottsmajoritetens förslag enligt regeringens budget-
proposition kommer att kunna fullföljas, eller är det
redan i dag urgröpt till oigenkännlighet? Och när skall
det bli dags att rätta till det inträffade? Av allt att
döma kommer 1998 års kontrollstation inte att hinna
förelägga riksdagen beslutsunderlag för justeringar
ens för år tre, budgetåret 1999.
Om de värsta uppgifterna från högkvarteret är
sanna, tyder de på en fullständig brist på grepp över
ett läge som löper amok. Om de olika uppgifterna
däremot är ett utslag av taktiskt spel för att skjuta
över ansvaret för Försvarsmaktens problem på den
politiska sidan, tyder det på en upprörande omdömes-
löshet.
Men, försvarsministern, den bistra sanningen är
nog tyvärr att ingen av oss vet, att varken Försvar-
smakten eller Försvarsdepartementet har en aning om
hur det ligger till, och det är en skandal utan like.
Vem kommer att ta ansvar för detta, och när? Skulle
något sådant kunna ske inom någon annan samhälls-
sektor utan att någon ställdes till personligt ansvar?
Herr talman! 1996 års försvarsbeslut var i allt vä-
sentligt resultatet av en politisk kohandel mellan s och
c, där Centerpartiet fick rikligt betalt för sitt stöd för
den socialdemokratiska minoritetsregeringens eko-
nomiska politik, sedan alla andra parlamentariska
samarbetspartner förbrukats. Centern fick närmast
carte blanche att i partitaktiskt nit rädda vad som
räddas kunde i viktiga lokala centerfästen.
Sakskälen vägde lätt när en rad krigs- och freds-
förband offrades på uppgörelsens altare. När vi nu ser
hur de svarta hålen riskerar att mycket snart leda till
ytterligare förbandsslakt, kan det t.o.m. visa sig att
Östersund, Falun och Halmstad ropade hej för tidigt.
Det måste kännas särskilt bittert i dag för centerpoliti-
ker som Karin Israelsson, Sven Bergström, Roland
Larsson och Lennart Brunander.
När Olof Johansson och Thage G Peterson gjorde
upp i förra årets läggspel på tu man hand var det sä-
kert deras förhoppning att 1996 års försvarsbeslut
skulle ihågkommas som i alldeles särskilt hög grad
deras skapelse. Alltmer tyder på att så blir fallet i en
utsträckning som de båda nog aldrig kunde föreställa
sig. I ett historiskt perspektiv kanske 1996 års för-
svarsbeslut rent av kommer att framstå som en än
större felbedömning än 1925 års försvarsbeslut gjort.
Men det var inte bara propositionen inför 1996 års
femåriga försvarsbeslut som var en produkt av ett
politisk-taktiskt spel. Det var tyvärr redan fallet med
ÖB:s försvarsmaktsplan. Den gav inget att hålla i
handen inför det fortsatta politiska spelet utan var
tvärtom en inlaga i samma spel.
Var det ett utslag av politisk taktik för att rädda
vad som räddas kunde, då var det ett utslag av poli-
tisk-taktisk inkompetens. Var det ett utslag av poli-
tiskt medlöperi, då var det en skandal. I alla händelser
måste man i dag ställa sig frågan i vilken utsträckning
som Försvarsmaktens underlag inför 1996 års för-
svarsbeslut bäddade för den nu uppkomna situationen.
Herr talman! Folkpartiet ställde sig vid förra årets
försvarsbeslut bakom en budgetram med samma nivå
som den regeringen föreslog. Men vi förordade en i
väsentliga avseenden annorlunda inriktning på ett
"smalare men vassare" försvar för att kunna möjliggö-
ra en långsiktig kvalitetshöjning såväl personellt som
materiellt. I förra årets debatt pekade jag därför på
riskerna med att som de båda regeringsbärande parti-
erna av politiska skäl försöka pressa in så mycket av
det gamla arvet som möjligt. Jag skall gärna erkänna
att jag inte då befarade att jag skulle kunna bli så
sannspådd så snart.
Jag sade då att: " Vi ifrågasätter emellertid starkt
grunderna för regeringens nu föreslagna förändringar
beträffande - - - Det är vår uppfattning att ytterligare
neddragningar i arméorganisationen kommer att visa
sig vara nödvändiga även med regeringens förslag.
Med det bristfälliga beslutsunderlag, som nu förelig-
ger, kanske i värsta fall redan före nästa försvarsbe-
slut. Kommande utgifter såväl för drift som för inves-
teringar vid förband, som då kommer att läggas ned,
har i så fall varit 'bortkastade' från försvarssynpunkt.
Det borde vid detta försvarsbeslut vara angeläget
att inte göra nedläggningar av förband, som det vid
kommande neddragningar kan komma att visa sig ha
varit felaktiga val. - - - Av dessa skäl borde de has-
tigt påkomna nedläggningarna i Umeå och Linköping
ha övervägts ytterligare."
Sanningen är att med förra årets och dagens beslut
kommer hundratals miljoner årligen - i värsta fall
miljarder - att rinna rakt ut i sjön utan att någonsin i
något avseende ha bidragit till svensk försvarsförmå-
ga. Det är förödande för de tusentals människor i vårt
försvar som alla gör ett lojalt och engagerat arbete.
Och det är förödande för skattebetalarnas tilltro till
vårt totalförsvar. Vad omvärlden kan tänka kanske vi
skall förbigå med tystnad.
Det här innebär vidare att nödvändig materiell
förnyelse - förutsättningen för framtida tillväxt -
skjuts på en obestämd och alltmer avlägsen framtid.
Det är en utveckling som väl bara den skulle välkom-
na som önskar se en närmast fullständig militär av-
rustning - men det skall väl ändå inte få kosta 36
miljarder om året?
Herr talman! Förra årets framhastade försvarsbe-
slut var också i andra avseenden i långa stycken en
ofullgången produkt. De i dag alltmer uppenbart nöd-
vändiga ledningsfrågorna som uppmärksammades i en
av Försvarsmakten illa tåld utredning under ledning
av Lars Jeding vågade Försvarsdepartementet inte ta i
förra hösten. Pliktfrågorna sköts framåt efter dåvaran-
de försvarsministerns för de flesta seriösa bedömare
obegripliga nostalgitripper. Ett år senare tillsätter
försvarsministern en parlamentarisk utredning som
skall få ordentligt med tid på sig. I bästa fall är det ett
skonsamt sätt att begrava företrädarens missfoster.
Skolverksamheten överläts till en f.d. centerpar-
tistisk försvarspolitiker att utreda. Uppdraget var för
stort för att hinna fullföljas till årets försvarsbeslut. I
stället för att arbeta fram ett helhetsförslag hastades
fram en förändring av lokaliseringen av den försvars-
gemensamma officersutbildningen. Syftet är uppen-
barligen att hinna befästa Centerpartiets bingovinster
förra året i Halmstad och Östersund innan man lämnar
samarbetet med regeringen. Sedan kunde det varit för
sent. Innehållet i utbildningen får däremot gärna vän-
ta.
Frågor rörande hur den nödvändiga anpassningen
skall kunna ske av befintliga förband har departemen-
tet uppenbarligen bara precis påbörjat sin beredning
av. Någon som helst redovisning till riksdagen har
därför inte kunnat lämnas. I ett statsfinansiellt och
säkerhetspolitiskt läge som det nu rådande vore det
ansvarslöst att hålla det militära försvaret på en sådan
ekonomisk nivå att det kan möta varje framtida för-
ändrad militär hotbild. Anpassning är då ofrånkomlig
som strategi. Men för att det skall vara ansvarsfullt
måste den vara väl förberedd och planerad. Här åter-
står uppenbarligen i det närmaste allt att göra.
Beträffande försvarsmaterielsidan tycks det hu-
vudsakliga intresset hittills mest ligga i vilka former
för ökad internationell samverkan som går att få vara
med i för Sveriges del. När det gäller att säkra jobb i
Sverige har svensk socialdemokrati uppenbarligen
inte alls samma beröringsångest inför olika bokstav-
skombinationer som man så länge haft - och kanske
fortfarande har i djupet av rörelsen - inför de bok-
stavskombinationer som rör samarbete och solidaritet
mellan västvärldens demokratier. Men i grunden
måste vi faktiskt reda ut hur vi skall ha det med
svensk försvarsindustri i framtiden. Det vore väl så
angeläget med en parlamentarisk utredning på detta
område som vad gäller pliktfrågorna.
Herr talman! På samtliga de nya områden som re-
gering och försvarsutskott i dag förelägger riksdagen
förslag för beslut står oppositionen enad i sin kritik av
ofullständigt och till sina konsekvenser oacceptabelt
beslutsunderlag. Försvarets framtida skolverksamhet
borde ha förelegat som ett viktigt ingångsvärde redan
vid de avgörande beslut som fattades för ett år sedan.
Att i dag kasta in en första del som bara tar sikte på
vissa partipolitiskt intressanta lokaliseringsfrågor är
otillständigt. Vi avvisar därför i alla delar de förslag
som avser skolverksamheten i avvaktan på ett full-
ständigt beslutsunderlag. Vi söker inte springa undan
några viktiga beslut. Det är regeringen som inte kun-
nat presentera underlag.
Helikopterfrågorna och deras betydelse i det civila
fredssamhället är ett annat område där inga argument
räckt för att de regeringsbärande partierna skall kunna
ändra sina ingångsvärden. Om Socialdemokraterna
och Centern i dagens voteringar låter sina ledamöter
från Västkusten och Norrlandskusten rösta fritt är det
antingen uttryck för att den samlade oppositionen i
allt väsentligt har rätt i sak eller för att partitaktiskt
rädda vad som räddas kan längs dessa kuststräckor.
Viktiga militära remissinstanser med militärområ-
desbefälhavarna i spetsen har visat på det viktiga med
en egen ledningsfunktion för helikopterverksamheten
vid Västkusten. Att i det läget bryta ned den mycket
väl fungerande verksamheten vid Sävebasen är obe-
gripligt. En femte helikopterdivision Väst lokaliserad
till Säve vore en väl genomtänkt lösning. Frågor rö-
rande räddnings- och katastrofberedskap har ofta visat
sig vara mycket direkt beroende av god lokalkänne-
dom och framför allt av god lokal samverkan mellan
olika insatsresurser. Det är frågor som aldrig löses
med några pennstreck på ett organisationsschema.
När det gäller helikopterberedskapen vid Norr-
landskusten är försvarsmakten nu i full färd med att
slå sönder en väl fungerande verksamhet med base-
ring i Söderhamn. I sitt nit att utplåna varje antydan
om att det bedrivits militär och särskilt flygmilitär
verksamhet i Hälsingland låter flygvapenchefen och
försvarsministern stelbenta militära organisations-
principer för åtskilliga år framöver få styra den faktis-
ka förmågan att med totalförsvarets helikopterresurser
komma människor till undsättning längs den nedre
Norrlandskusten.
Jag förstår att försvarsministern hade hoppats
kunna redovisa resultatet i dag av de överläggningar
som han ständigt hänvisat till mellan berörda myndig-
heter. Jag vet att berörda försvarspolitiker från de
båda regeringsbärande partierna är djupt olyckliga
över det som nu sker. De förstår nämligen också den
faktiska innebörden av det som sker. Det enda som
hade krävts var att först presentera en lösning och
därefter vidta nödvändiga organisationsförändringar.
Men flygvapenledningens prestige går före allt annat.
Varför går den före också socialdemokratiska och
centerpartistiska försvarspolitikers kunskaper och
omdöme?
Herr talman! Björn von Sydow var inte försvars-
minister när förra årets försvarsbeslut fattades, men är
det i dag. Jag lägger honom inte det beslutet till last. I
förra veckans debatt om Sveriges anslutning till Eu-
roatlantiska partnerskapsrådet framhöll jag den bety-
delse jag fäster vid försvarsministerns roll som säker-
hetspolitiker, och därmed för den snabba förändring
av svensk säkerhetspolitisk hållning som skett på ett
par år, i skarp kontrast till företrädaren. Jag upprepar
det gärna även i dag.
Men försvarsministern är ju också försvarsminis-
ter - eller hur? För var dag som går utan att vi får
besked om vart försvarsbesluten är på väg, och vilka
konsekvenser som måste dras av detta, blir försvars-
ministern alltmer politiskt huvudansvarig för det som
tillåts ske.
Herr talman! Folkpartiet står bakom samtliga våra
reservationer i utskottets betänkande men för att spara
tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationer-
na 11 och 23.