Herr talman! I själva verket tycks skillnaden i den
här diskussionen gälla några få ytterligare åtgärder.
En av dem är det här med tester av barn. Men ta Se-
bastian - problemet var ju inte att omgivningen inte
visste att han missbrukade narkotika! Problemet var
att alla visste och ingen ingrep. Vi skulle inte ha flyt-
tat oss en millimeter mot en bättre situation med
drogtester av Sebastian. Här var problemet att alla
som representerade det offentliga och vuxenvärlden
visste, men ingen gjorde någonting.
Då är lösningen på problemet inte att ha fler tester
av barn, utan att se till så att vi verkligen utnyttjar den
kunskap som vi har. Det gäller att föra samman för-
äldrarna med myndigheterna, att tala med dem, att se
till så att socialtjänsten får resurser att verkligen följa
upp de enskilda fallen. Därför har vi kunnat säga att
de problem som finns med att gå ned för långt i åld-
rarna och testa barn gäller att detta faktiskt kan vara
kontraproduktivt. Det kan skapa en misstro mot sam-
hället som rentav kan verka i motsatt riktning.
Låt oss se till att den kunskap vi har faktiskt an-
vänds! Problemet är inte att vi inte vet. Vi vet alldeles
för mycket, men gör för lite.