Herr talman! Livets turer är oförutsägbara. Jag
hade trott att jag i dag skulle debattera narkotika-
handlingsplanen med min gode vän och med- och
motdebattör sedan mer än 10 år, Rinaldo Karlsson.
Men så blev det tyvärr inte. Det känns tomt att inleda
denna debatt utan Rinaldo.
Herr talman! Som Sickan själv återkommer soci-
alministern med en ny plan, fjärran från verkligheten
- nu mot narkotika. Det fanns stora förväntningar på
handlingsplanen. Många drabbade anhöriga och ide-
ellt engagerade personer hoppades på en kraftfull
narkotikapolitik. Missbruket har ju i det närmaste
exploderat det senaste årtiondet.
Utmärkande för 1990-talet är de nya s.k. partyd-
rogerna som är särskilt riktade till ungdomar. Jag
behöver bara nämna Ecstacy. Detta missbruk är lika
farligt och leder till samma misär, samma destruktiva
och kostsamma följder som något annat missbruk.
Förra året sökte sig drygt 1 500 ungdomar till Ma-
ria ungdomsmottagning i Stockholm. Det är en ök-
ning med 12 % jämfört med året innan, och det
högsta antalet någonsin. Nästan 12 % av de ungdo-
mar som missbrukade amfetamin under förra året var
under 15 år.
I dag är det för de flesta ungdomar enklare och
billigare att få tag i narkotika än alkohol. Daniel,
17 år, från en Stockholmsförort, skrattar i en intervju
och säger: Det är lättare att köpa knark än en liter
mjölk.
Herr talman! Utifrån den verkligheten är reger-
ingens handlingsplan ett haveri. Det regeringen nu
presenterar i kampen mot narkotika är inget annat än
prat. Politik som gör skillnad måste vara mer än att
vilja och prata. En aldrig så god vilja räcker inte när
handlingskraft saknas. Handlingsplanen är i stort sett
utan konkret innehåll.
Att propositionen dessutom fått titeln Nationell
narkotikahandlingsplan gör att man undrar över hur
regeringen definierar handling.
Är det något regeringen här visar sig sakna så är
det just handlingskraft. Detta trots att narkotikan är
ett av vår tids värsta gissel. Det är bland narkotika-
missbrukare man hittar den svåraste misären. Narko-
tikan bryter ner människor fysiskt och psykiskt. Nar-
kotikan tvingar missbrukare till oönskade och krän-
kande beteenden för att finansiera fortsatt missbruk.
En narkoman ljuger för sina närmaste, bryter förtro-
enden och upphör till slut att älska allt utom narkoti-
kan.
När allt fler narkotikapåverkade människor rör sig
på restauranger, i utelivet eller i trafiken blir samhäl-
let osäkrare för oss alla. Att bekämpa narkotikan är
därför att stå upp för människors rätt att få leva tryggt
och anständigt.
Herr talman! Att säga att missbruket under 1990-
talet har sprungit ifrån den svenska narkotikapolitiken
är ingen överdrift. En svensk narkotikapolitik mot
ökningen av missbruket och de nya attityderna till
droger har saknats. Narkotikapolitiken har varit re-
striktiv i ord och i viss mån i lagstiftning men mycket
slapphänt i handling. När nu efterfrågan på narkotika
växer saknas informationsinsatser för att dämpa efter-
frågan, polisiära resurser för att minska användandet
och vårdande insatser för att bryta missbruket.
Det finns, herr talman, en opinion mot missbruk
som ofta tar sig uttryck i ett starkt engagemang. Men
det finns också de som menar att narkotikaproblemen
måste ses i ett nytt perspektiv och att förbud inte
hindrar människor från att missbruka. I takt med att
antalet unga missbrukare ökar, färre missbrukare får
vård och antalet ungdomar som provar narkotika
stiger döms den restriktiva narkotikapolitiken ut. Det
menar jag är en farlig utveckling.
Narkotikahanteringen skapar enorma rikedomar
för ett fåtal kriminella, samtidigt som den ödelägger
tusentals människoliv. Droger och kriminalitet går
hand i hand - antingen begår man brott för att få tag i
pengar till narkotika, eller så börjar man ta droger för
att orka med ett liv i kriminalitet. Missbruket tar ock-
så över de anhörigas liv, och de pendlar mellan ett liv
i skräck och ett liv i maktlöshet.
Men förtvivlan kan också ta sig desperata och
olagliga uttryck när samhällets instanser sviker, som
medborgargarden och enskilda uppgörelser - nog så
förståeligt ibland. Att förebygga och bekämpa drog-
missbruk - lokalt såväl som globalt - handlar därför
om att förhindra familjetragedier och värna rättssta-
ten.
Herr talman! Att utreda, utveckla, analysera,
kartlägga, samordna och hålla konferenser och semi-
narier är enligt handlingsplanen det som ska vända
den explosionsartade ökningen av narkotikamissbru-
ket, bromsa upp kriminalitet och det våld som följer i
dess släptåg. Men vad har handlingsplanen att erbjuda
alla de missbrukare som behöver hjälp nu? Alla de
som förtvivlat försöker få en anhörig missbrukare
omhändertagen för vård? Alla de föräldrar som ser
polisen stå maktlös inför spridningen av partydroger?
Svaret till dem är: Det finns inget i handlingsplanen
att hämta. Mot dem är handlingsplanen ett svek. Den
rådande situationen kräver snabba och effektiva åt-
gärder. All kraft måste nu ligga på att få stopp på
ökningen.
Det kanske mest allvarliga är att de förslag som
Narkotikakommissionen presenterade i syfte att kun-
na upptäcka ungdomsmissbruk i tidigt skede har
försvunnit. Det handlar om ökade befogenheter för
polis och socialtjänst att gripa in när man misstänker
narkotikamissbruk hos ungdomar över tolv år. Inte
heller kommissionens förslag om hur smuggling av
narkotika in i fängelserna ska försvåras har följts upp.
Herr talman! Med vetskap om den aktuella situa-
tion som råder i dag är regeringens förslag om en
särskild narkotikasamordnare otillräckligt. Problem-
område efter problemområde pekas ut i handlingspla-
nen utan att följas upp av konkreta åtgärder. Varken
polis eller tull ges de verktyg som behövs för att
minska nyrekryteringen av missbrukare och tillgång-
en på narkotika.
Att utan några andra insatser tillsätta en särskild
nationell samordnare av narkotikapolitiken riskerar
att bli verkningslöst.
I stället för att ge förslag har regeringen nöjt sig
med att bara göra bedömningar. Ett undantag utgör
förslaget om registrering av läkare som förskriver
narkotikaklassade läkemedel. Detta är anmärknings-
värt nog den enda lagändring som föreslås i hand-
lingsplanen. De positiva effekterna av förslaget är en
försvinnande del i missbruksproblemet i stort och
riskerar dessvärre också att få kontraproduktiva ef-
fekter för vården. De som förskriver dessa läkemedel
är få, och problemet kan lösas inom dagens system.
Herr talman! Det här duger inte. Riksdagen måste
begära av regeringen en ny handlingsplan mot narko-
tika med ett verkligt innehåll.
Herr talman! Det behövs lagändringar som un-
derlättar upptäckten av missbruk i ett tidigt skede.
Det är helt avgörande för framtiden. Tull, polis och
kriminalvård behöver mer resurser och ökade befo-
genheter för att kunna bryta utvecklingen och förbätt-
ra dagsläget. Herr talman! Jag ska vara tydlig. Föl-
jande behövs:
· Specialiserade narkotikaenheter i varje län samt
gatulangnings- och ungdomsgrupper i större stä-
der.
· Vid misstänkt missbruk ska provtagning på ung-
domar över tolv år tillåtas.
· De pågående försöken med utdelning av fria
sprutor till narkotikamissbrukare ska omedelbart
upphöra.
· Kriterierna för metadonbehandling måste ändras.
Metadonprogrammet kräver en klar målinriktning,
och för ett meningsfullt program krävs att det
ställs tydliga krav på patienten.
· Arbetet med dokumenterat framgångsrika be-
handlingsmetoder ska intensifieras.
· Insatserna mot narkotikan på fängelserna måste
intensifieras. Narkotikafria fängelser är ett måste.
· Kriminalvården behöver resurser för att kunna
fylla verksamheten med ett fungerande innehåll
samt kunna ha ett tillräckligt antal platser. För att
detta ska bli möjligt vill vi satsa 2,2 miljarder
kronor mer än regeringen på kriminalvården un-
der nästkommande treårsperiod.
· Ökade befogenheter för polisen att beslagta till-
gångar vid misstanke om att dessa förvärvats ge-
nom brottslig verksamhet.
· Maxstraffen för ringa och grova narkotikabrott
måste höjas.
· Vi tillför ANT-utbildningen i skolan för elever,
lärare och skolpersonal 40 miljoner kronor. Sko-
lan ska ha en absolut plikt att informera vårdnads-
havare vid misstanke om narkotikaanvändning.
Herr talman! För att förslagen ska bli verklighet
avsätter vi sammanlagt 3 ½ miljard kronor utöver vad
regeringen anslagit för kommande treårsperiod till
rättsväsende, tull och preventivt upplysningsarbete.
Socialministern, som enligt ryktet skulle vara här men
ännu inte är det, måste vara medveten om den besvi-
kelse hans plan utlöst bland så många. Han har här
och nu tillfälle att säga att han tar åt sig av kritiken
och accepterar vårt förslag som utgångspunkt för en
nationell handlingsplan så att man kan uppnå de nar-
kotikapolitiska mål som vi faktiskt alla är ense om.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.