Herr talman! Sverige har haft trovärdighet i sin
vision om ett narkotikafritt samhälle, i varje fall fram
till 1995. Även om de knarkliberala krafterna i Euro-
pa har sagt att det varit en utopi, har vi kunnat visa på
att vi har haft en låg andel missbrukare. Det har varit
en bra utgångspunkt. Men efter 1995 har någonting
hänt. Missbruket har ökat väldigt mycket och särkilt
rekryteringen av unga missbrukare.
Susanne Eberstein har sagt ungefär vad jag har
sagt att man bör göra. Skillnaden är att ni bara säger
att man ska anslå pengar. Det finns inget konkret. Jag
undrar, Susanne Eberstein, hur vi ska kunna göra den
här visionen trovärdig, hur vi ska kunna stödja dem
ute i Europa som också vill ha knarkfria samhällen -
mot knarkliberalerna - när vi inte gör några konkreta
satsningar.
Var finns de konkreta satsningarna? Var finns lag-
förslagen? Var finns de resurser som verkligen ökar
polisantalet och inte bara återställer det som det var
vid 1990-talets början? Var finns insatserna till tul-
len? Var finns sådana insatser som kan tyckas svåra,
nämligen att spåra upp de unga som är på väg in i
missbruket? Man skulle t.ex. kunna ta urinprov på
dem som är tolv år och äldre för att försöka förebygga
i tid. Var finns de konkreta lagförslagen? Var finns de
konkreta pengarna? Vi anslår ju 3,5 miljarder. Var
finns era satsningar?