Herr talman! Jag vill också säga att speciellt i dag
och i den här debatten känns saknaden mycket myck-
et stor efter utskottskamraten Rinaldo Karlsson.
Regeringens förslag när det gäller narkotikabe-
kämpningen är vällovliga men räcker inte för att
stoppa och vända utvecklingen mot alltfler narkoti-
kamissbrukare. Folkpartiet vill ha en avsevärt större
satsning än regeringen. Vi föreslår drygt en halv
miljard mer än regeringen fram t.o.m. 2004 i anslag
till kampen mot narkotika. Satsningen ska användas i
huvudsak till fyra ändamål:
- en utvecklad strategi för tidig upptäckt av narkoti-
kabruk,
- en förstärkning och vidareutveckling av narko-
manvården,
- ett stöd till de nya specialenheterna inom polisen
och
- satsningar på tullen för att förhindra smuggling.
Genom denna satsning och de övriga förslag vi
har lagt fram i vår motion anser vi att det blir möjligt
att återupprätta den svenska narkotikapolitikens
framgångar och verkligen närma oss målsättningen
om ett narkotikafritt samhälle.
Herr talman! Att ingripa tidigt är det viktigaste
man kan göra, och detta gäller inte minst ungdomar
som experimenterar med narkotika men ännu inte
hunnit utveckla något mer avancerat beroende av
droger. Detta ger positiva resultat på många områden.
Att ingripa tidigt medför att missbrukaren inte
hinner utveckla ett destruktivt narkotikaberoende,
vilket besparar individen och hans eller hennes anhö-
riga mycket lidande. Prognosen för att bli drogfri när
man väl har etablerat ett drogberoende är tyvärr inte
så god. Det är därför viktigt att man ingriper så fort
som möjligt.
Att ingripa tidigt medför att missbrukaren inte kan
sprida sitt missbruk vidare. Narkotika smittar, brukar
man säga. Det handlar om att man vill dela med sig
av sina positiva erfarenheter och därför introducerar
andra i narkotikabruket. Spridningen sker främst
under den s.k. smekmånadsfasen, den inledande peri-
oden av missbruket.
Att ingripa tidigt ger mer verksamma påföljder.
En sedan länge etablerad narkoman är i många fall i
det närmaste straffimmun medan människor som
fortfarande har en social förankring har mer att förlo-
ra på ett straff, varför eventuella påföljder blir mer
verkningsfulla.
Att ingripa tidigt får spridningseffekter. Unga
människor vill inte riskera att åka fast av polisen eller
socialtjänsten. Ett ingripande får därför preventiva
spridningseffekter då kamratkretsen ser att det får
tydliga konsekvenser om man bryter mot lagen.
Att ingripa tidigt är ekonomiskt. Det är extremt
dyrt att försöka få en avancerad narkoman att bli
drogfri.
Att ingripa tidigt minskar missbruket. Forskning
visar att ingripanden från myndigheterna inte bara
verkar på de individer som grips utan också ger en
effekt på hela samhällets missbrukarutveckling.
Att ingripa tidigt ger bonuseffekter. Att ingripa
mot de små narkotikabrotten ger ofta bonuseffekter
genom att man lyckas nysta upp större narkotikabrott.
Erfarenheter från den s.k. rejvkommissionen i Stock-
holm visar att man lyckas göra stora beslag genom
t.ex. tips som kommer fram på det här viset.
Herr talman! Det finns alltså ett flertal skäl att
ingripa tidigt mot narkotikamissbruk. Det är främst
unga människor, under 25 år, som testar narkotika.
Det är extremt ovanligt att en person som har passerat
den åldern testar narkotika om han eller hon aldrig
har gjort det tidigare. Att ingripa tidigt innebär därför
att man inriktar sitt arbete mot ungdomars missbruk -
det handlar om de platser där missbruket sker och de
tillfällen då det sker.
I dag är det betydligt lättare för unga att få tag i
narkotika än vad fallet var för 5-10 år sedan. När
man sedan kan konstatera att CAN:s drogvaneunder-
sökning bland elever i årskurs 6 visar att fyra av tio
inte har fått någon information alls och att en fjärde-
del har fått väldigt lite information finns det anled-
ning att oroas. Folkpartiet anser att alla skolor bör
åläggas att införa en drogpolicy i syfte att upptäcka
och åtgärda narkotikamissbruk. Det ska ske i samar-
bete med föräldrar, socialtjänst och polis. Varje elev
ska ha rätt att gå i en drogfri skola. Mot bakgrund av
att narkotikamissbruket ökar och går allt längre ned i
åldrarna anser vi att det, när stark misstanke före-
kommer om drogbruk bland barn under 15 år, ska
vara tillåtet att med målsmans tillstånd genomföra
drogtest på barnet.
Herr talman! Också inom polisen har sparkraven
gått fram radikalt under 90-talet, kanske i den falska
tron att narkotikaproblemet i början av 90-talet visade
sig gå åt rätt håll. Det kan inte uteslutas att avveck-
lingen av narkotikaenheter och annan specialkompe-
tens hos polisen runtom i landet har medverkat till att
utvecklingen under 90-talet vänt åt fel håll. Det är
hög tid att se till att polisens resurser prioriteras så att
man mer effektivt kan bidra till kampen mot narkoti-
kan. Särskilda polisenheter bör enligt Folkpartiets
förslag bildas i hela landet i detta syfte för att tillför-
säkra resurser och kompetens.
I går kunde man i ett TT-meddelande läsa att poli-
sen i Piteå hade upptäckt hundra nya narkotikamiss-
brukare. I samband med spaningar som har resulterat
i att en stor narkotikahärva i Piteå har nystats upp har
polisen i Piteå kartlagt över hundra nya missbrukare,
en del så unga som 15 år. Ett ökat antal narkotikare-
laterade brott, som stölder och inbrott, låg bakom
Piteåpolisens satsning på att systematiskt arbeta med
narkotikafrågan. Det ledde till ett stort beslag av
amfetamin men också till att ett hundratal missbruka-
re, varav många okända, kartlades. Det är ett exempel
på hur man kan arbeta och nå resultat, enligt bl.a. de
förslag som vi för fram i vår motion.
Herr talman! Även om det tidiga ingripandet är
viktigt har vi en skyldighet att hjälpa de människor
som har hamnat i ett missbruk. Missbrukarvården blir
allt mindre. Tvångsvården för narkomaner har i dag
endast en tredjedel av de platser som den hade för tio
år sedan. I dag är situationen så allvarlig att det ofta
helt enkelt inte finns vårdplatser ens till de narkoma-
ner som är mest motiverade att sluta med sitt miss-
bruk. Detsamma gäller frivilligvården. Den vården är
75 % av vad den var för tio år sedan. Samtidigt som
missbruket har ökat har vårdinsatserna minskat, och
det är horribelt.
I en strategi för att rehabilitera missbrukare bör
man ha som självklar utgångspunkt att man ska ingri-
pa tidigt i missbrukarkarriären. Vårdkedjan måste
fungera smidigt. Sekretessen får inte lägga onödiga
hinder mellan olika samhällsfunktioner som behöver
samverka. Vården och placeringen av narkomanerna i
vården måste också i så stor utsträckning som möjligt
anpassas till den enskilde missbrukarens behov. Ett
problem är att missbrukarvården är dåligt utvärderad.
Placeringen av den som behöver vård sker ofta utan
att den som ansvarar för den har kunskap om huruvi-
da behandlingsmetoden är lämplig eller inte. Det
krävs med andra ord att kommunerna när de upp-
handlar tjänsterna alltid kvalitetsgranskar de tjänster
som erbjuds. En uppföljning under vårdtiden och
även efter vårdtiden måste också ske.
Herr talman! De som missbrukar har också rätt att
få hjälp att hålla sig friska och att få den sjukvård
som de behöver. Många missbrukare söker sig inte
till vården eller blir dåligt bemötta eller t.o.m. avvisa-
de när de söker vård. Det sprututbytesprojekt som har
pågått under många år i Malmö och Lund har visat på
en modell för att få kontakt med de svåraste fallen av
missbruk. Själva utbytet av sprutor tillkom efter bl.a.
rekommendationer från WHO framför allt för att
stoppa spridningen av hiv. Osäkerheten kring verk-
samheten har varit stor under hela projekttiden, och vi
anser att det är dags att permanenta verksamheten.
Verksamheten består inte bara av ett utbyte av
sprutor. Narkomaner får här en kontakt med sjukvård
och med medmänniskor som bryr sig om dem som
personer. Den kontakt som de får är oftast den enda
kontakt som de har utanför missbrukarkretsen. Det
ges vaccinationer mot bl.a. hepatit. Det finns möjlig-
het att träffa en läkare vid sjukdom, och det finns
möjlighet för kvinnorna att träffa barnmorska och
gynekolog. Detta utgör en trygghet för de här männi-
skorna. De har rätt till detta precis som alla andra.
Invändningarna mot verksamheten växer. Det
handlar bl.a. om att man bryter mot den restriktiva
narkotikapolitiken. Vi ser det inte så. Ingen blir nar-
koman för att man får möjlighet att få rena sprutor.
Den här verksamheten är i stället en humanitär insats
för att hjälpa missbrukarna, och genom den mycket
nära kontakt som personalen får med missbrukarna
kan de motivera dem att söka vård och bli av med sitt
missbruk.
Precis som Kenneth Johansson anser vi att även
övriga landsting som så önskar ska kunna få starta
sådan här verksamhet. Vi tror att det är viktigt att det
byggs många olika modeller i landet med och utan
sprututbyte så att vi verkligen kan få någonting att
jämföra med, och det är viktigt att vi får en verklig
forskning om vad som är verksamt.
Det finns mycket mer att säga i den här frågan,
herr talman. Jag har inte berört alla de förslag som vi
har framfört för att få en mer effektiv narkotikapolitik
i Sverige. Våra reservationer finns i betänkandet, så
jag hänvisar till dem. Här ber jag därför bara att få
yrka bifall till reservation nr 5.