Fru talman! Ett centralt tema i regeringens pro-
position och i utskottets betänkande Sverige, framti-
den och mångfalden - från invandrarpolitik till integ-
rationspolitik är integrationsprocessen. Begreppet är
visserligen inte närmare definierat, men man resone-
rar om målen för och inriktningen av integrationspo-
litiken.
Det finns en tydlig markering som jag vill dröja
vid. Regeringen anser att när begreppet integration
används i sammanhang som rör samhällets etniska
och kulturella mångfald bör det i första hand avse
processer på individuell och samhällelig nivå. Integ-
rationen ses alltså som en renodlat individuell process
å ena sidan och å andra sidan som helhet i ett samhäl-
leligt sammanhang där inte grupper är involverade.
Det är bara individuellt och samhälleligt.
Med den syn som vi kristdemokrater har på rela-
tionen mellan individer, familjer och grupper av
människor är detta märkligt. Vi ser inte en individs
kulturella identitet isolerad från den grupp som han
eller hon tillhör eller som han eller hon har en del av
sina rötter i. En kulturell identitet kan knappast upp-
rätthållas av ett antal från varandra isolerade individer
som lever i ett samhälle där majoriteten medborgare
delar en historiskt förankrad svensk identitet med de
grundvärderingar som vi har, med de levande språkli-
ga uttrycksmedel som vi har och vår kulturella ge-
menskap.
Vi kristdemokrater anser att integrationsprocessen
inte enbart gäller individer utan också rätten att som
minoritetsgrupp integreras i det svenska samhället.
Om en individ kan integreras utan att göra våld på sin
kulturella identitet kan detsamma naturligtvis gälla
även en grupp av människor. På den här punkten
framgår det tydligt att regering och utskott har en
inställning som är kluven, vilket jag beklagar.
Fru talman! Det talas om historia i propositionen.
Visst är det sant att hela svenska befolkningen av i
dag saknar en gemensam historia. Vi kristdemokrater
anser att de historiska rötterna till vårt samhälles
grundvärderingar är så viktiga att vårda att de bör
utgöra en viktig del av grunden för variationerna och
kreativiteten i det mångkulturella samhället. Vi vinner
ingenting på att göra Sverige historielöst. Betydelsen
av den svenska historien skall inte tonas ned. Jag vill
ge det erkännandet att utskottet i sin skrivning har
bättre formuleringar än i regeringens proposition. I
detta sammanhang framhåller regeringen att den som
har en starkt identitet har bättre förutsättningar att
vilja och våga möta det annorlunda och det främman-
de. Där talar man om invandrarna. Vi kristdemokrater
vill säga samma sak om oss ursprungssvenskar.
Enligt vår uppfattning gäller samma sak för oss
som företräder majoritetskulturen. En medveten men
ödmjuk och generös stolthet över den svenska histo-
riska bakgrunden är en del av den grund som skapar
en stark egen identitet också hos oss. Det är viktigt
enligt vår mening. Det är en förutsättning för att vi
skall kunna arbeta framgångsrikt mot rasism och
främlingsfientlighet och för att vi skall få en lyckosam
och ömsesidig integrationsprocess. Det är en bra
tanke: en ömsesidig integrationsprocess. Den är något
av det bästa som vi hittar i propositionen. Jag ser det
som en huvudtanke, och det vill jag gärna ge ett er-
kännande för. Det är ömsesidighet det handlar om.
Fru talman! Propositionen och betänkandet talar
om kontinuerlig uppföljning av integrationspolitiken.
På något sätt måste vi kunna veta om vi är på väg att
uppfylla målen eller inte. Vi kristdemokrater har
framhållit att vi inte bara kan ha de stora stolta målen
utan vi måste faktiskt också formulera konkreta steg
för att vi skall kunna mäta om vi är på rätt väg när vi
skall uppfylla de stora målen.
Vi har i en motion resonerat kring uppföljningen
och mätbara steg. Vi har visat exempel på hur man
skulle kunna formulera sig. Det skulle kunna röra sig
om att titta på om vi har en utveckling mot en bättre
jämlikhet mellan individer och grupper inom olika
sektorer i det svenska samhället, om vi har en utveck-
ling mot valfrihet för individer och grupper som står i
allt bättre överensstämmelse med internationella kon-
ventioner om mänskliga fri- och rättigheter och om vi
har en förbättrad samverkan mellan individer och
grupper som kan mätas i bl.a. minskad diskriminering
och segregation.
Vi anser att den typen av mätbara steg borde ha
diskuterats i betänkandet när nu regeringen inte gjor-
de det i propositionen. Men utskottet har inte delat
den uppfattningen, utan detta vill man rätt och slätt
lämna över till det föreslagna nya verket. Vi kristde-
mokrater har därför reserverat oss på den här punkten,
och jag yrkar bifall till reservation 6.
Fru talman! Stiftelsen Invandrartidningen fyller en
mycket viktig funktion. Regeringen vill att det statliga
stödet till stiftelsen skall bort. Förslaget skulle ha
inneburit att stödet hade avvecklats under första hal-
van av nästa år. Medlen behövde man förstås till det
nya integrationsverket. Vi kristdemokrater ser inte på
Invandrartidningen som enbart en förmedlare av in-
formation rakt upp och ner. Vi anser inte heller att det
är bara det som invandrare behöver.
Vår syn på integrations- och minoritetspolitiken
innebär att det är viktigt för invandrare att ha en möj-
lighet att behålla sin kulturella identitet. En person
som i sina försök att anpassa sig till vårt samhälle
tappar kontakten med sin egen kultur riskerar att
förlora sin identitet. Även om vi nu är beredda att
hålla med regeringen att utbudet av information har
ökat kraftigt anser vi att det framför allt rör sig om
enkelriktad kommunikation där någon talar om nå-
gonting för någon. Vi ser att Invandrartidningen er-
bjuder någonting mycket mer, nämligen en dialog
med läsarna. Deras frågor och deras synpunkter får
vara med och bilda underlag till artiklar och brevsvar
som publiceras i tidningen.
När vi tog del av propositionens förslag insåg vi
att vi inte kunde ställa upp på detta. Framför allt var
det som skrevs om detta förslag väldigt magert. Vi
tyckte att vi här behöver utreda saken mycket bättre
innan vi kan ta ställning till att avveckla stödet. Det
behövs svar på frågor som vilken roll tidningen spelar
för den direkta informationen till nyanlända, för
språkundervisningen och vad den betyder för demo-
kratisk delaktighet och kulturell identitet även för
etablerade grupper.
Det är bra att utskottet inte har avstyrkt en enda
motion på detta område. Det har tillstyrkt några mo-
tionsyrkanden, och med anledning av övriga gör ut-
skottet ett tillkännagivande till regeringen där man
även har tagit fasta på kravet att detta behöver utredas
mycket bättre. Därför får Invandrartidningen ha kvar
sitt stöd under hela 1998, vilket jag hälsar med till-
fredsställelse.
Fru talman! I propositionen sägs att staten skall
vara ett föredöme i strävan mot ökad mångfald i sam-
hället och speciellt i arbetslivet. Vi kristdemokrater
delar den åsikten, men vi ställer oss frågande till hur
det ibland fungerar i verkligheten, både personellt och
i fråga om val av lokalisering av statlig verksamhet.
Ett negativt exempel är Sida, som har förlagt sin
verksamhet till det mest banktäta och exklusiva områ-
det i Stockholm i stället för att förlägga verksamheten
i t.ex. Tensta eller Rinkeby, där det finns mångkultu-
rell kompetens rakt utanför husknuten. Vi har också
velat att man skulle uttala att hela den offentliga sek-
torn skall vara ett föredöme på det här området, vilket
tyvärr utskottet inte har ställt upp på.
Arbetsmarknaden är en oerhört viktig fråga med
tanke på våra invandrare. Tyvärr tas inte den unika
kompetens som många invandrare har till vara på ett
riktigt sätt. Det behövs naturligtvis många förändring-
ar för att det skall kunna ske, inte minst när det gäller
attityder.
Men det gäller även arbetsmarknadens struktur.
Arbetsmarknadspolitiken är för stelbent. Jag under-
stryker verkligen det som sades tidigare om att struk-
turerna behöver göras mer flexibla. Det är dags för
regeringen att kasta sina ideologiska skygglappar och
öppna för en mer flexibel arbetsmarknadspolitik, som
släpper in många fler människor än vad som sker i
dag.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att påminna om
att regeringen försvårar för invandrare att läsa sfi,
trots att man betygar hur viktigt man anser att det
svenska språket är och betonar vikten av sfi-
undervisningen. Vi kristdemokrater har motsatt oss
förslaget i budgetpropositionen om att ta bort timer-
sättningen för dem som läser sfi. Det förslag man
kommer med i stället är inte alls tillräckligt bra. Det
kommer alltså dubbla budskap från regeringen i de
här frågorna.
Jag vill slutligen ta upp frågan om ny myndighet
och Diskrimineringsombudsmannen. Jag tror att alla
vet att kristdemokraterna inte vill ha någon ny myn-
dighet, så det behöver jag kanske inte orda så mycket
om. Men tillåt mig att uttrycka min förvåning över att
regeringen och Centerpartiet vill ha en decentraliserad
immigrationspolitik och en centraliserad integrations-
politik. För mig är detta uppochnedvända världen -
absolut inget annat!
Vi vill ha en förstärkt diskrimineringsombudsman.
Vi vill lägga ett större ansvar direkt hos individen,
hos kommunerna och hos alla departement, verk och
myndigheter. Alla skall ta sitt ansvar fullt ut. Vi kan
jämföra med våra åsikter om jämställdhet, som jag
tror att vi alla här i kammaren delar. Där säger vi att
det är mainstreaming som gäller. Den politiken skall
alltså föras i huvudfåran överallt, inte här och där. Vi
har inte något verk däremellan, utan riksdag och re-
gering har ansvar för det hela, som sedan överallt
skall omsättas i praktiken.
Jag beklagar att vi partier i riksdagen inte har fått
möjlighet att verkligen diskutera det svaga stödet för
regeringens förslag. Utredningen poängterade ju att
det var viktigt. Jag tog redan i motionsskrivandet upp
att det, som utredaren sade, var viktigt med en bred
förankring och ett engagerat stöd i riksdag och rege-
ringen. Därför borde man inte driva igenom förslaget
om en ny myndighet utan ett brett stöd.
När motionerna väckts stod det klart att det inte
fanns något brett stöd. Då skulle regeringen ha kunnat
dra tillbaka förslaget på en gång, så att vi tillsammans
hade fått diskutera vad vi skulle göra i stället. Men det
visade sig att regeringen var nöjd med en enkel ma-
joritet. Regeringen delade inte utredarens syn på be-
hovet av en bred förankring och ett engagerat stöd.
Centerpartiet behövde inte heller det. Detta är så
oerhört viktiga frågor att vi för att få den kraftsamling
som vi alla vill ha skulle ha behövt diskutera tillsam-
mans hur vi skulle behandla frågorna och gå vidare.
Jag beklagar verkligen att det inte blev på det sättet.
Vad gäller det nya verket vill jag alltså yrka bifall
till reservation 44. Med anledning av vår syn på Dis-
krimineringsombudsmannen och på hur ämbetet be-
höver stärkas yrkar jag bifall till reservation 49.