Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik

Fru talman! Med det beslut som riksdagen kom-

mer att fatta i dag vad gäller betänkande Sverige,

framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik tar vi förhoppningsvis ett stort steg

framåt. Vi lämnar en stigmatiserande invandrarpolitik

med många särlösningar och går över till en generell

politik som innebär att vi tar till vara samhällets etnis-

ka och kulturella mångfald. Det är människors behov

och inte ett s.k. invandrarskap som skall styra ut-

formningen av våra åtgärder.

Men vi är inte där än. Vi har dock en vision. Vi-

sionen kommer att ställa höga krav på regeringen,

riksdagen och kommunalpolitikerna. Varenda åtgärd,

vartenda förslag av generell karaktär kommer att

behöva en konsekvensanalys ur ett flerkulturellt per-

spektiv eftersom integrationspolitikens mål och syn-

sätt skall genomsyra kommuner, statliga myndigheter

och samhället. Här infinner sig min oro.

För länge sedan ställde kvinnor i Sverige krav på

politikerna att göra något åt det faktum att kvinnor på

grund av brist på dagisplats inte kunde förvärvsarbeta.

Vi kommer säkert ihåg: Ropen skalla, daghem åt alla!

Vad som hände då med kvinnornas krav var att

samhället bestämde sig för att införa begreppet jäm-

ställdhet. Nu lämnar vi en dålig invandrarpolitik som

kritiseras bakom oss och antar ett nytt begrepp -

integrationspolitik. Måtte det inte gå med integra-

tionspolitiken som det gått med jämställdhetspoliti-

ken.

I ordlistan över det svenska språket definieras or-

det integrera som ett verb som betyder förena eller

sammanföra till en helhet. Själva ordet integrera inne-

bär att det är fler än en part som skall förenas till en

helhet. Integrationen är en process som sker över tid

och inbegriper flera parter. Ett samhälle där fattiga

och rika, svenskar och utlänningar, kvinnor och män

lever åtskilda med ojämlika förutsättningar skapar

orättvisa och konflikter.

Integrationsprocessens mål innebär ett samhälle

där varje människa kan försörja sig själv genom arbe-

te, kan påverka sin livssituation, hyser en berättigad

tilltro till samhället och dess institutioner och känner

hopp inför framtiden. I dag ser vi i stället växande

klassklyftor, hög arbetslöshet, fler fattiga, större av-

stånd till beslutsfattarna och misstro mot politiker och

samhälleliga institutioner.

Vägen till det integrerade samhället kantas av

milstolparna arbete och demokrati. Att som i dag

utestänga kompetens och begåvningar från arbets-

marknaden är ett resursslöseri som ett högt specialise-

rat samhälle som vårt inte kan tillåta sig. Likhet som

det normala och önskvärda tillståndet därför att det

inte ger upphov till motsättningar leder också till

stagnation och isolering. Ett mångkulturellt samhälle

kan inte beskrivas som ett lyckorike, men genom

möten och konstruktiv konflikthantering kan det bli

ett samhälle statt i utveckling.

Den andra milstolpen - demokratin - säger sig re-

geringen vilja värna. Det är bra, men det är inte till-

räckligt. Demokrati är inte bara en ideologi utan ett

sätt att handla. Att tala om demokrati, att försvara den

mot auktoritära ideologier eller att aktivt värna den

från angrepp från extremister är inte tillräckligt. Det

är inte tillräckligt om de som ytterst skall uttolka vad

demokrati innebär inte upplever den som en del av sin

vardag.

Om demokratin syns svag beror det inte på för li-

tet undervisning om demokrati eller för få vackra ord

om demokrati - för de är många. Det beror helt enkelt

på för litet demokratisk praktik. Därför är det viktigt

att kvinnor och män med utländsk bakgrund och in-

ternationell inriktning i högre grad än i dag ges infly-

tande inom den politiska maktsfären. Det är viktigt att

kvinnor och män med utländsk bakgrund engagerar

sig i olika politiska partier.

Regeringen konstaterar i sin proposition att efter-

som en stor grupp människor har sitt ursprung i ett

annat land saknar den svenska befolkningen en ge-

mensam historia. Demonstrationerna i förrgår visar att

inte ens etniska svenskar kan enas om hur vi skall

värdera Karl XII:s historiska insatser. En annan kung

dog den 6 november 1632 på slagfältet i Lützen. Vem

betalade dessa s.k. hjältekungars krig? Vår s.k. ge-

mensamma historia är fylld av umbäranden från stata-

re och andra fattiga för att vi skulle få gemensamma

årtal att minnas från fornstora dagar. Att vi nu har ett

starkare inslag av andra etniska grupper förändrar

möjligen kraven på historieundervisningen men inte

historien i betydelsen det som ägt rum.

Jag vill också påminna om att rådet i Stockholm -

det som i dag kallas för kommunfullmäktige - på

1400-talet hade en regel om att minst hälften av leda-

möterna måste vara svenskar. Det var underförstått att

det fanns för många tyskar i Stockholm. Det är med

andra ord fullständigt poänglöst att påpeka att ett

lands historia fungerar som en länk mellan människor

och att den svenska befolkningen saknar en gemen-

sam historia. Av rådet i Stockholm lär vi att det inte

fanns en svensk gemensam historia ens på 1400-talet,

om vi inte talar om herrefolkens gemensamma histo-

ria.

Av ordet integrera följer också substantivet in-

tegritet som enligt samma ordbok är ett orubbat till-

stånd, okränkbarhet eller oberoende. Det för mig in på

asylprocessen och flyktinghandläggningen. Kör vi

sönder människor i asylprocessen påverkas förstås

den senare integrationsprocessen. När människor

tvingas leva i ovisshet i många år på flyktingförlägg-

ningar där de slits ned av att dels inte få besked, dels

inte kunna börja planera för sin framtid, förstör vi ju

också ett av integrationsprocessens mål, nämligen ett

samhälle där varje människa hyser en berättigad tilltro

till samhället.

När försäkringskassan avslår ansökningar från

grekiskfödda kvinnor om förtidspension med motive-

ringen att det är ett invandrarsyndrom, att alla grekis-

ka kvinnor vill bli förtidspensionerade vi 55 års ålder

- men det skall inte samhället betala - är det en direkt

kränkning av en människas integritet.

Den ansträngda relationen mellan rättsväsendet

och invandrare blir inte bättre när företrädare för

polisen hävdar att det i rimlighetens namn måste vara

viktigast att rätt beskrivning av en gärningsman kom-

mer ut snabbt och att det därför skulle vara berättigat

att kalla en svart man för neger. Det är bara nonsens.

Vad jag kan se innehåller ordet svart lika många bok-

stäver som ordet neger. Om det skulle vara av tidsskäl

vågar jag inte tänka på vad poliskommissarien i det

här fallet skulle kalla en vit kvinnlig gärningsman.

I deklarationen om mänskliga rättigheter står att

varje människa är född i frihet och har lika värdighet

och rättigheter. Alla har rätt till de mänskliga rättighe-

terna oberoende av ras, färg, kön m.m. Att kränka en

svart människa genom att kalla henne eller honom

neger, blåneger eller vitneger är att kränka den män-

niskans integritet.

Jag saknar därför en plan för hur vi skall kunna få

slut på de kränkningar från myndigheter och myndig-

hetsutövare som människor med utländsk bakgrund

utsätts för. Det kan hävdas från socialdemokratiskt

håll och från centerhåll att det blir den nya integra-

tionsmyndighetens uppgift, men jag anser att det

borde ha diskuterats här. Vi talar om integration som

en tvåvägsprocess. Det är fler parter som skall integ-

reras, men vi talar inte om hur de etniskt svenska skall

integreras med svenskar med utländsk bakgrund.

Fru talman! I stort står Vänsterpartiet bakom re-

geringens proposition och socialförsäkringsutskottets

betänkande. Jag skulle nog vilja hävda att de flesta

partier i riksdagen stöder inriktningen på en generell

politik, och det är ju bra och någonting att bygga på.

Att vi sedan har olika lösningar på hur den generella

politiken skall se ut, hur vi löser arbetslösheten osv. är

något helt annat.

Vad vi också har gemensamt är att vi anser att

kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att

man skall kunna integreras. Jag vill därför ta upp

regeringens förslag att avskaffa timersättningen för

sfi-studier. En del av de elever som har lyckats få ett

arbete har för dåliga kunskaper i svenska. För att

kunna fortsätta sina arbeten måste de förbättra sina

språkkunskaper. Alla i Sverige har rätt enligt lag att få

tjänstledigt för studier. Men denna rätt fråntas nu i

praktiken de invandrade kvinnor och män som inte

uppnår s.k. sfi-nivå. De invandrare som mist sitt arbe-

te och uppbär a-kassa eller KAS har inte rätt att

stämpla för de timmar de studerar utan endast för

övrig arbetslös tid. Inkomstbortfallet får de kompen-

serat via timersättningen från CSN. Utan den kom-

pensation som timersättningen innebär tvingas denna

kategori elever att sluta sina svenskstudier för att

återgå till att stämpla på heltid.

Vi har därför reserverat 85 miljoner i vår budget

för att vi skall kunna behålla timersättningen för de

invandrade kvinnor och män som studerar svenska för

invandrare. Det är synd att inte regeringen gjort någon

flerkulturell konsekvensanalys av detta förslag innan

det lades fram.

Så till de frågor där vi skiljer oss. Där vill jag först

nämna Invandrartidningen. Regeringen ansåg att

Invandrartidningen skulle läggas ned för att därmed

kunna finansiera det nya integrationsverket. Anled-

ningarna var att de som varit länge i landet skall kun-

na få sin information på samma sätt som andra, dvs.

etniska svenskar, och att det inte bör ges ut tidningar i

statlig regi för grupper som varit länge i Sverige. Det

här resonemanget håller förstås inte. Staten ger varje

år ett presstöd på 520 miljoner kronor för att kunna

bevara den partipolitiska mångfalden för grupper som

befunnit sig i Sverige mycket längre än våra olika

invandrargrupper.

Nu har utskottet funnit en kompromiss, Invand-

rartidningen får leva ett år till. Vi tycker att det är bra,

och vi kommer självfallet att följa utvecklingen och se

vad som händer med Invandrartidningen.

Så till integrationsverket. Vänsterpartiet delar re-

geringens uppfattning att invandrarverket inte är den

bästa myndigheten att sköta integrationsarbetet med

tanke på verkets andra uppgifter. Men vi anser inte att

lösningen är en ny statlig myndighet. För hur skall en

myndighet kunna fungera som motor i ett arbete som

skall bygga på en process som kommer underifrån?

Människors tankar, fördomar och oro styrs inte av den

statliga överbyggnaden, utan av förhållandena i basen.

Alla ministrar måste ha ett verk, sa LO:s represen-

tant på ett integrationsseminarium i Tyresö. Men det

är inte sant. Alla ministrar måste inte ha ett verk, alla

ministrar skall inte ha ett verk. Jämställdhetsministern

är en sådan minister, integrationsministern är en an-

nan sådan minister.

Varför då? Jo, därför att både jämställdhetsfrågor-

na och integrationsfrågorna är alldeles för viktiga för

att de skall kunna gömmas undan i ett verk och över-

låtas åt tjänstemän. Allt för många gånger har jag stått

här i talarstolen och hört två flyktingministrar hävda:

Det kan jag inte göra någonting åt, det sköter myn-

digheterna och skulle jag lägga mig i kallas det för

ministerstyre. Vi anser att det är statsrådsberedningen

eller regeringen som skall ta ansvar för att integra-

tionspolitiken får avsedd effekt för var och en.

Vi anser därför att Diskrimineringsombudsmannen

skall få ökade befogenheter, främst i form av en vas-

sare lagstiftning. Det sitter nu en utredning som skall

lägga fram förslag till en skarpare lagstiftning, och det

är bra. Vi har ända sedan lagen antogs kritiserat att

den varit helt verkningslös. Varje år har vi i riksdagen

motionerat om att lagen borde göras om radikalt för

att bli ett praktiskt användbart instrument mot etnisk

diskriminering på arbetsmarknaden. Vi hoppas att det

lagförslag som nu skall presenteras tillgodoser dessa

syften och att vår långa kamp därmed blivit tillgodo-

sedd.

Regeringen har också föreslagit att Diskrimine-

ringsombudsmannen skall inordnas i den nya myndig-

heten och därmed mista sin självständiga ställning.

Sex riksdagspartier har en annan åsikt, och därmed

faller regeringens förslag.

Arbetet med integration måste decentraliseras och

inte centraliseras. Ansvaret för integrationsprocessen

måste ut i kommunerna, ut i skolorna, ut på dagis -

inte fastna i en statlig myndighet. Desto märkligare

blir därför Centerns ställningstagande i frågan om en

ny central myndighet. Som enda parti i riksdagens

stöder Centerpartiet Socialdemokraterna! Alla andra

partier avvisar förslaget. Det parti som utnämnt sig

själv till decentraliseringspartiet framför alla andra

anser tydligen att integrationsprocessen är en sådan

process som endast - och med stor framgång - kan

drivas av ett statligt verk.

Men trots att integratiosmyndigheten inte har den

breda förankring i riksdagen som integrationsminis-

tern ville ha, är verket här. Och då gäller det förstås

att göra det bästa möjliga av situationen. Det har

motionerats om att myndigheten inte skall ligga i

Norrköping.

Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Vi anser

att risken att Invandrarverket endast delas i två delar

är stor och att det som gör att vi och regeringen anser

att det är olämpligt att Invandrarverket har ansvaret

för integrationen försvinner. Vi tycker att det skall

vara en liten och operativ myndighet som skall jobba

nära kommunerna och inte komma med direktiv upp-

ifrån. Eftersom politikerna enligt vårt synsätt avhän-

der sig det direkta ansvaret för integrationspolitiken

anser vi att det är viktigt att det sitter parlamentariker

lika väl som representanter för invandrarorganisatio-

nerna i styrelsen. Den nyligen tillsatta organisations-

utredningen måste också arbeta nära invandrarnas

egna organisationer.

I integrationsarbetet är det särskilt viktigt att upp-

märksamma de invandrade kvinnornas situation. In-

vandrade kvinnor kan vara tredubbelt förtryckta på

grund av klass, kön och etnisk tillhörighet. Att vara

delaktig i den demokratiska processen, att kunna

försörja sig själv, att kunna påverka sin situation och

känna att det finns en framtid för en själv och ens

barn är långtifrån någon självklarhet för många kvin-

nor i Sverige i dag. Segregation och diskriminering på

grund av kön såväl som nationsbakgrund gör männi-

skor till problem, när det i själva verket är samhälls-

strukturen som är problemet.

När kvinnor under täckmantel av familjeheder och

kulturella traditioner misshandlas och dödas för att de

med all rätt gör motstånd mot förtryckande sedvänjor

och normsystem är det ett utslag av patriarkal mak-

tutövning. Som en ung kvinna sade vid det seminari-

um som invandrarministern ordnade: En kvinna skall

kunna klä sig som hon vill, bete sig som hon vill - det

är en mänsklig rättighet.

Fru talman! I går träffade jag för andra gången en

grupp invandrade män som alla bor på Lidingö. De

har alla varit här i över tre år utan att få ett arbete,

knappast någon hade heller fått ens en gång en prak-

tikplats. Alla är högutbildade och har yrkeserfarenhet

med sig från sina hemländer. Alla vill ha arbete, alla

vill försörja sig själva och sin familj, alla vill att deras

barn skall få leva och bo i Sverige i trygghet.

Jag är övertygad om att vi nu börjar något nytt.

Det är inte bara kring etniska svenskar vi skall sam-

verka i kommuner, landsting, på försäkringskassor

och arbetsförmedlingar, utan också kring våra invand-

rade kamrater. Låt oss ta lärdom av de misstag som

jämställdhetsarbetarna i vårt land har gjort, låt oss

också ta lärdom av det positiva i jämställdhetsarbetet.

Till sist vill jag uppmana alla invandrade kvinnor

och män: Utnyttja er rösträtt! Det finns nog inte något

tillfälle då politiska partier och politiker är så lyhörda

som strax innan ett val. Gå samman, ställ politikerna i

era respektive kommuner till svars. Vad har ni gjort

för oss, vad tänker ni göra för oss om vi röstar på er?

Självfallet skulle jag helst se att alla röstade på Väns-

terpartiet, men det viktigaste för mig är att ni utnyttjar

den demokratiska rättighet som deltagande i ett val

innebär. Vi har slagits för den rättigheten här i Sveri-

ge precis så som ni kämpat i era hemländer.

Fru talman! Jag står bakom Vänsterpartiets alla re-

servationer, men för tids vinnande yrkar jag endast

bifall till reservation 30 under mom. 21, reservation

38 under mom. 25, reservation 42 under mom. 29,

och för säkerhets skull reservation 44 under mom. 32,

om ny myndighet för integrationsfrågor.