Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande beträffande mål
och inriktning för integrationspolitiken. Jag kommer
att avstå i en eventuell votering gällande inrättande av
en ny myndighet för integration. Mina motiv har jag
redovisat i en motion som har behandlats av utskottet.
Jag är nämligen skeptisk till en sådan myndighet.
Jag blir också litet fundersam när jag läser i Dagens
Nyheter i dag att de som skall förbereda och genom-
föra bildandet av en ny integrationsmyndighet bara är
etniska svenskar - detta apropå mångfald. Jag tycker
att det bland dessa åtta i rimlighetens namn åtminsto-
ne borde finnas någon från det svarthåriga Sverige.
Vad avser diskrimineringsombudsmannens uppgif-
ter, hör jag till dem som anser att ämbetet som sådant
måste förstärkas i enlighet med de förslag som redo-
visades i betänkandet avseende utredningen av över-
synen av lagen mot etnisk diskriminering som presen-
terades i går. Vidare tycker jag att Invandrartidningen
inte bör läggas ned. Utöver dessa konkreta frågor har
jag följande att säga:
Jag tolkar regeringens propositionsmål för integ-
rationspolitik som ett erkännande av att jämlikhet i ett
modernt välfärdssamhälle präglat av mångfald bety-
der allas rätt och möjlighet att vara olika. Under de-
cennier har ökad jämlikhet varit synonymt med ökad
likhet. För jämlikhetens skull skulle alla gå i samma
skola och vårdas på samma sjukhus. Vi skulle alla bo
och bete oss som svenskar oavsett varifrån vi kom.
Staten och dess institutioner försökte - och försöker -
att enhetliggöra alla invånare i landet. Svenskar som
inte ser ut som etniska svenskar kallas för "nya svens-
kar". Ingen får vara olik och annorlunda.
Regeringens proposition är viktig därför att det i
den anges att statens viktigaste uppgift är att garantera
lika behandling av invånare och medborgare oavsett
ursprung. Varje individ skall i sitt sökande efter för-
sörjning och livsstil känna stöd och uppmuntran.
Staten skall inrikta sig på motstånd mot alla former av
diskriminering i samhället.
Fru talman! För att bekämpa ett vi-och-de-
tänkande krävs det att det svarthåriga Sverige på
allvar tas in i de instanser som avgör vårt lands öde.
De flesta invandrade människor och deras barn i Sve-
rige vill inte ta avstånd från det svenska. Men politi-
ker, myndigheter, arbetsmarknaden och dess organi-
sationer har väldigt svårt att öppna sina dörrar för
dem som de anser är olika och annorlunda.
Om de politiska partierna, som är de instanser som
skulle gå i spetsen för integrationsprocessen och mot-
verka ett vi-och-de-tänkande, samlas till kongresser,
stämmor eller landsmöten, där det bara finns ett fåtal
personer tillhörande det svarthåriga Sverige, hur skall
ett vi-och-de-tänkande då brytas och bekämpas? Vilka
är det som har de bästa förutsättningarna att bryta och
bekämpa ett vi-och-de-tänkande? Är det de som sam-
las till kongresser m.m. för att bestämma vårt lands
öde, eller är det de som knackar på för att över huvud
taget få komma in men inte släpps in? För mig är det
de först nämnda som har de bästa förutsättningarna
för detta.
Statsminister Göran Persson skriver i sin bok Den
som är satt i skuld är icke fri bl.a. följande: "Vi måste
få in fler svenskar med invandrarbakgrund i politiken,
i statsapparaten och i beslutande positioner. Fler
svenskar med invandrarbakgrund måste återfinnas
som åklagare, domare, poliser, officerare, förvalt-
ningschefer, stadsarkitekter, skolchefer, rektorer och
kommunaldirektörer. Och fler måste bli kommunal-
råd, nämndordförande och riksdagsledamöter. Detta
är ett ansvar för alla politiker och partier." Jag är
fullständigt överens med statsministern.
Vi socialdemokrater i Stockholm känner oss stolta
över att Stockholm är den första staden som i dag
genomför en konkret integrationspolitik. Vi socialde-
mokrater i Stockholm har i dag fem personer med
invandrarbakgrund i stadsfullmäktige, en av dem är
kulturborgarråd. Samtliga tre socialdemokrater med
invandrarbakgrund som finns i riksdagen är från
Stockholm. Tre stadsdelsnämndsordförande i Stock-
holm är personer med invandrarbakgrund, och en
stadsdelsdirektör har invandrarbakgrund. Stockholms
socialdemokrater visar vägen i kampen för ett Stock-
holm för alla. Den enda förtroendepost som statsmi-
nister Göran Person inte gett personer med invandrar-
bakgrund utanför Norden och Europa är som statsråd
i regeringen. Jag hoppas att den dagen också kommer.
Fru talman! Så länge maktstrukturerna i vårt land
inte ger plats åt det svarthåriga Sverige kommer frå-
gan om integration att tolkas som allmän retorik av
dem som man anser sig vilja integrera.
Fru talman! Det är väl känt att den svenska ar-
betsmarknaden har stora svårigheter med att öppna
sina dörrar för det svarthåriga Sverige. Väldigt få
arbetsgivare vill anställa folk som inte liknar dem
själva. Etnisk diskriminering på arbetsmarknaden är
ett stort problem i dagens Sverige, och till en del
accepteras denna typ av diskriminering som något
normalt.
Sara Fahlberg, 24 år, nekades arbete på Statoil
därför att hon är svart. "Det är ju en chansning att
anställa en svart person, man har ju hört en del. Man
har mindre besvär med en svensk." Så kommenterade
en hög chef på Statoil fallet med den svenska svarta
Sara Fahlberg i tidningen Dagen.
Häromdagen träffade jag ett hundratal välutbilda-
de afrikaner. En del var inflyttade hit, andra var födda
här. Jag ställde följande fråga: Hur många av er har
ett riktigt jobb? Ingen av dem hade ett riktigt jobb.
Jag har vid en genomgång av riksdagens perso-
nalstyrka, utom lokalvården, hittat endast ett fåtal
personer som har rötter utanför Norden. Det känns
litet märkligt att riksdagen bland sina anställda inte
bättre kan motsvara landets befolkningssammansätt-
ning. Det skulle kännas bra om riksdagen, som är
landets högsta politiska instans, bättre kunde visa att
man anstränger sig för att få en mångfald av männi-
skor bland sina anställda. Jag har till talmannen
skrivit ett brev om detta. Tittar man vidare på de
politiska partigruppskanslierna i riksdagen är situatio-
nen om möjligt ännu sämre. Gruppansvariga för varje
partigrupp skulle kunna arbeta med frågan. I ärlighe-
tens namn skall jag säga att Folkpartiet har en person
med rötter utanför Norden, och Kristdemokraterna har
en. Svarthåriga människor lyser med sin frånvaro.
"I Sverige 1997 händer sådant som vi brukar för-
knippa med det sydafrikanska apartheidsystemet eller
den amerikanska södern. Och det är så vanligt att
många av oss inte längre reagerar på vad som sker. I
dagens Sverige nekas familjer med invandrarbak-
grund att hyra lägenhet med hänvisning till vad gran-
narna skall säga, i dagens Sverige vägras nyktra sköt-
samma personer med utländsk bakgrund inträde på
krogen med motiveringen att de är berusade eller
våldsbenägna, i dagens Sverige nekas invandrade
svenskar socialbidrag när infödda svenskar i motsva-
rande situation får sina bidragsansökningar beviljade.
En central fråga är hur rättsväsendet förmår att tackla
denna 'vardagsdiskriminering'. I dag är det uppenbart
att det inte fungerar som det borde. Bristerna är all-
varliga i polisens och åklagarnas hantering av utred-
ningar rörande brottet olaga diskriminering."
Fru talman! Det som jag har läst upp är inget som
jag har skrivit, det är ett citat från Sveriges f.d. vice
statsminister, tillika ordförande i kommittén Europa-
året mot rasism, Mona Sahlin i en debattartikel i Da-
gens Nyheter tisdagen den 30 september 1997. Mona
Sahlin är möjligen den enda person i hög politisk
position från det etablerade Sverige som vågar be-
skriva det som många människor som ser lika konsti-
ga ut som jag gör eller möjligen ännu konstigare till-
hörande det svarthåriga Sverige utsätts för i det land
som Olof Palme föddes i.
Jag själv vet vad det betyder att inte få komma in
på en krog i Stockholm. Jag vet vad det betyder att
förnedras och undanknuffas utan någon som helst
förklaring. Jag vet själv hur rättsväsendet icke funge-
rar gällande fall som rör etnisk diskriminering.
Fru talman! Svarta människor i Sverige kräver att
de inte blir kallade för negrer av poliser och andra. De
upplever detta som diskriminerande och rasistiskt.
Det borde faktiskt räcka att de svarta kräver detta för
att andra skall respektera vad de tycker.
Tack för ordet.