Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik

JUAN FONSECA (s), 1997-12-02 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till

hemställan i utskottets betänkande beträffande mål

och inriktning för integrationspolitiken. Jag kommer

att avstå i en eventuell votering gällande inrättande av

en ny myndighet för integration. Mina motiv har jag

redovisat i en motion som har behandlats av utskottet.

Jag är nämligen skeptisk till en sådan myndighet.

Jag blir också litet fundersam när jag läser i Dagens

Nyheter i dag att de som skall förbereda och genom-

föra bildandet av en ny integrationsmyndighet bara är

etniska svenskar - detta apropå mångfald. Jag tycker

att det bland dessa åtta i rimlighetens namn åtminsto-

ne borde finnas någon från det svarthåriga Sverige.

Vad avser diskrimineringsombudsmannens uppgif-

ter, hör jag till dem som anser att ämbetet som sådant

måste förstärkas i enlighet med de förslag som redo-

visades i betänkandet avseende utredningen av över-

synen av lagen mot etnisk diskriminering som presen-

terades i går. Vidare tycker jag att Invandrartidningen

inte bör läggas ned. Utöver dessa konkreta frågor har

jag följande att säga:

Jag tolkar regeringens propositionsmål för integ-

rationspolitik som ett erkännande av att jämlikhet i ett

modernt välfärdssamhälle präglat av mångfald bety-

der allas rätt och möjlighet att vara olika. Under de-

cennier har ökad jämlikhet varit synonymt med ökad

likhet. För jämlikhetens skull skulle alla gå i samma

skola och vårdas på samma sjukhus. Vi skulle alla bo

och bete oss som svenskar oavsett varifrån vi kom.

Staten och dess institutioner försökte - och försöker -

att enhetliggöra alla invånare i landet. Svenskar som

inte ser ut som etniska svenskar kallas för "nya svens-

kar". Ingen får vara olik och annorlunda.

Regeringens proposition är viktig därför att det i

den anges att statens viktigaste uppgift är att garantera

lika behandling av invånare och medborgare oavsett

ursprung. Varje individ skall i sitt sökande efter för-

sörjning och livsstil känna stöd och uppmuntran.

Staten skall inrikta sig på motstånd mot alla former av

diskriminering i samhället.

Fru talman! För att bekämpa ett vi-och-de-

tänkande krävs det att det svarthåriga Sverige på

allvar tas in i de instanser som avgör vårt lands öde.

De flesta invandrade människor och deras barn i Sve-

rige vill inte ta avstånd från det svenska. Men politi-

ker, myndigheter, arbetsmarknaden och dess organi-

sationer har väldigt svårt att öppna sina dörrar för

dem som de anser är olika och annorlunda.

Om de politiska partierna, som är de instanser som

skulle gå i spetsen för integrationsprocessen och mot-

verka ett vi-och-de-tänkande, samlas till kongresser,

stämmor eller landsmöten, där det bara finns ett fåtal

personer tillhörande det svarthåriga Sverige, hur skall

ett vi-och-de-tänkande då brytas och bekämpas? Vilka

är det som har de bästa förutsättningarna att bryta och

bekämpa ett vi-och-de-tänkande? Är det de som sam-

las till kongresser m.m. för att bestämma vårt lands

öde, eller är det de som knackar på för att över huvud

taget få komma in men inte släpps in? För mig är det

de först nämnda som har de bästa förutsättningarna

för detta.

Statsminister Göran Persson skriver i sin bok Den

som är satt i skuld är icke fri bl.a. följande: "Vi måste

få in fler svenskar med invandrarbakgrund i politiken,

i statsapparaten och i beslutande positioner. Fler

svenskar med invandrarbakgrund måste återfinnas

som åklagare, domare, poliser, officerare, förvalt-

ningschefer, stadsarkitekter, skolchefer, rektorer och

kommunaldirektörer. Och fler måste bli kommunal-

råd, nämndordförande och riksdagsledamöter. Detta

är ett ansvar för alla politiker och partier." Jag är

fullständigt överens med statsministern.

Vi socialdemokrater i Stockholm känner oss stolta

över att Stockholm är den första staden som i dag

genomför en konkret integrationspolitik. Vi socialde-

mokrater i Stockholm har i dag fem personer med

invandrarbakgrund i stadsfullmäktige, en av dem är

kulturborgarråd. Samtliga tre socialdemokrater med

invandrarbakgrund som finns i riksdagen är från

Stockholm. Tre stadsdelsnämndsordförande i Stock-

holm är personer med invandrarbakgrund, och en

stadsdelsdirektör har invandrarbakgrund. Stockholms

socialdemokrater visar vägen i kampen för ett Stock-

holm för alla. Den enda förtroendepost som statsmi-

nister Göran Person inte gett personer med invandrar-

bakgrund utanför Norden och Europa är som statsråd

i regeringen. Jag hoppas att den dagen också kommer.

Fru talman! Så länge maktstrukturerna i vårt land

inte ger plats åt det svarthåriga Sverige kommer frå-

gan om integration att tolkas som allmän retorik av

dem som man anser sig vilja integrera.

Fru talman! Det är väl känt att den svenska ar-

betsmarknaden har stora svårigheter med att öppna

sina dörrar för det svarthåriga Sverige. Väldigt få

arbetsgivare vill anställa folk som inte liknar dem

själva. Etnisk diskriminering på arbetsmarknaden är

ett stort problem i dagens Sverige, och till en del

accepteras denna typ av diskriminering som något

normalt.

Sara Fahlberg, 24 år, nekades arbete på Statoil

därför att hon är svart. "Det är ju en chansning att

anställa en svart person, man har ju hört en del. Man

har mindre besvär med en svensk." Så kommenterade

en hög chef på Statoil fallet med den svenska svarta

Sara Fahlberg i tidningen Dagen.

Häromdagen träffade jag ett hundratal välutbilda-

de afrikaner. En del var inflyttade hit, andra var födda

här. Jag ställde följande fråga: Hur många av er har

ett riktigt jobb? Ingen av dem hade ett riktigt jobb.

Jag har vid en genomgång av riksdagens perso-

nalstyrka, utom lokalvården, hittat endast ett fåtal

personer som har rötter utanför Norden. Det känns

litet märkligt att riksdagen bland sina anställda inte

bättre kan motsvara landets befolkningssammansätt-

ning. Det skulle kännas bra om riksdagen, som är

landets högsta politiska instans, bättre kunde visa att

man anstränger sig för att få en mångfald av männi-

skor bland sina anställda. Jag har till talmannen

skrivit ett brev om detta. Tittar man vidare på de

politiska partigruppskanslierna i riksdagen är situatio-

nen om möjligt ännu sämre. Gruppansvariga för varje

partigrupp skulle kunna arbeta med frågan. I ärlighe-

tens namn skall jag säga att Folkpartiet har en person

med rötter utanför Norden, och Kristdemokraterna har

en. Svarthåriga människor lyser med sin frånvaro.

"I Sverige 1997 händer sådant som vi brukar för-

knippa med det sydafrikanska apartheidsystemet eller

den amerikanska södern. Och det är så vanligt att

många av oss inte längre reagerar på vad som sker. I

dagens Sverige nekas familjer med invandrarbak-

grund att hyra lägenhet med hänvisning till vad gran-

narna skall säga, i dagens Sverige vägras nyktra sköt-

samma personer med utländsk bakgrund inträde på

krogen med motiveringen att de är berusade eller

våldsbenägna, i dagens Sverige nekas invandrade

svenskar socialbidrag när infödda svenskar i motsva-

rande situation får sina bidragsansökningar beviljade.

En central fråga är hur rättsväsendet förmår att tackla

denna 'vardagsdiskriminering'. I dag är det uppenbart

att det inte fungerar som det borde. Bristerna är all-

varliga i polisens och åklagarnas hantering av utred-

ningar rörande brottet olaga diskriminering."

Fru talman! Det som jag har läst upp är inget som

jag har skrivit, det är ett citat från Sveriges f.d. vice

statsminister, tillika ordförande i kommittén Europa-

året mot rasism, Mona Sahlin i en debattartikel i Da-

gens Nyheter tisdagen den 30 september 1997. Mona

Sahlin är möjligen den enda person i hög politisk

position från det etablerade Sverige som vågar be-

skriva det som många människor som ser lika konsti-

ga ut som jag gör eller möjligen ännu konstigare till-

hörande det svarthåriga Sverige utsätts för i det land

som Olof Palme föddes i.

Jag själv vet vad det betyder att inte få komma in

på en krog i Stockholm. Jag vet vad det betyder att

förnedras och undanknuffas utan någon som helst

förklaring. Jag vet själv hur rättsväsendet icke funge-

rar gällande fall som rör etnisk diskriminering.

Fru talman! Svarta människor i Sverige kräver att

de inte blir kallade för negrer av poliser och andra. De

upplever detta som diskriminerande och rasistiskt.

Det borde faktiskt räcka att de svarta kräver detta för

att andra skall respektera vad de tycker.

Tack för ordet.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

JUAN FONSECA (s): Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (1997-12-02) — PRESS0