Herr talman! Sverige en gråkall decemberdag
1997 - ett land med många olika nationaliteter och
språk, ett land med många olika matkulturer, religio-
ner, traditioner och väsenskilda referensramar.
I vårt gemensamma land är det många barn som i
dag går och längtar efter tomten som skall komma.
Tomten bryr sig ju inte om vilken hudfärg barnet har,
vilket land barnet är fött i eller om barnets föräldrar
heter Persson, Ismail, Blomberg eller Gonzales i
efternamn. I vissa hem kommer julafton att firas den
24 december. I andra hem firas julen någon annan
dag.
Jag har haft förmånen att under de senaste veckor-
na då och då få arbeta med en grupp ungdomar med
en gemensam nämnare: De är 19 år. För övrigt är de
mycket olika vad gäller bakgrund, nationalitet, erfa-
renheter och kunskaper. För dessa ungdomar är det
viktigt att människor har rätt att vara olika men ändå
ha samma värde. Det betyder givetvis samma rättighe-
ter, möjligheter och förstås samma skyldigheter för
alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Det är
något som för oss socialliberaler, precis som för ung-
domarna, är så viktigt att vi därför vill ha in det i ett
förtydligande i första målförmuleringen. Härmed lyfts
ordet "skyldigheter" tydligare fram vid sidan om allas
rättigheter och möjligheter. En framgångsrik integra-
tionspolitik innebär att alla - såväl svenskar som
invandrare - accepterar att vi lever i ett öppet samhäl-
le med gemensamma normer. Svensk lag gäller för
alla.
En av flickorna i den grupp som jag nyss nämnde
heter Parisa och kom till Sverige från Iran för ca tio år
sedan. Parisa tycker att Sverige är ett demokratiskt
land. Här har folket rösträtt och får vara med och
påverka vilka representanter som skall sitta i riksda-
gen. Henrik, däremot, som är född och uppvuxen i
Sverige kan inte förstå hennes inställning. De som
bestämmer gör ju som de vill och inte som folket vill.
Det är väl inte ett demokratiskt land, säger Henrik.
Här handlar det verkligen om olika referensramar.
Jag tänker ofta på hur berikande det är att få möjlighe-
ten att arbeta med ett lag som består av så många
olika värderingar och som har så olika tanke- och
synsätt med sig i bagaget som just dessa individer.
För mig handlar integration om att våga blanda livet
med alla de olika kryddor som bjuds. Det är ju kryd-
dorna som ger den där extra piffen åt de goda råva-
rorna.
Tänk om alla rotlösa, osäkra ungdomar som ser ut
som kalhyggen på huvudet skulle komma till insikt
om hur berikande det skulle vara att krydda sina liv
med litet annat umgänge än de kopior i svarta kängor
och bombarjackor som de oftast omger sig med. Tänk
om de en dag vaknar upp och kommer till insikt -
wow vilken upplevelse!
Detta uppvaknande måste vi alla på bästa sätt för-
söka medverka till. På olika sätt måste vi skaka liv i
de slumrande goda krafter som också finns inom alla
de osäkra, rotlösa och rädda ungdomar som i dag
skaffar sig någon sorts falsk trygghet genom att ut-
trycka sitt missnöje med att slå på någon främling.
Denna rädsla finns såväl hos en del svenskfödda
ungdomar som hos en del ungdomar som är födda
utomlands och som kommit hit av olika skäl. Det
finns en ömsesidig främlingsfientlighet. Här måste en
opinion komma till stånd för att långsiktigt skapa en
attitydförändring. Det är ingenting som görs över en
natt.
Denna attitydförändring skapar vi inte genom att
bygga upp en ny myndighet. Nej, här har vi alla ett
gemensamt ansvar - du och jag. Barnomsorg, skola,
idrottsföreningar, politiska och fackliga organisatio-
ner, kommunala och statliga myndigheter och nä-
ringsliv - alla måste hjälpas åt att förebygga, motver-
ka och kraftigt ta avstånd från diskriminering, främ-
lingsfientlighet och rasism.
Vad politiska beslut kan göra i dessa sammanhang
är att skapa förutsättningar för ett samhälle där mång-
fald, kreativitet och individuellt ansvar ses som en
tillgång och inte som en belastning. Olikheterna kan
vara något positivt.
Ett politiskt beslut som Diskrimineringsombuds-
mannen Frank Orton efterlyste vid den hearing social-
försäkringsutskottet hade för en månad sedan var bl.a.
en vassare antidiskrimineringslagstiftning som ger
redskap att aktivt bekämpa utslag av etnisk diskrimi-
nering. Frank Orton anser att denna diskriminering är
mycket påtaglig i Sverige i dag.
Jag vill passa på att säga att jag tycker att det är
bra att Socialdemokraterna nu har tvingats avstå från
inordnandet av Diskrimineringsombudsmannen i den
nya myndigheten och att DO därför får fortsätta att
fungera fritt stående och fritt tänkande.
Parisa, tjejen från Iran som jag berättade om, är en
annan som mycket tydligt lyft fram den diskrimine-
ring som hennes vänner och bekanta från Iran utsätts
för. Hon berättade om en läkare som i dag får nöja sig
med ett städjobb. Helst skall han också vara tacksam
för att han fått det jobbet! Hon berättade också om en
annan ung tjej från Iran som gick in i en affär därför
att hon hade fått kännedom om att man sökte ett af-
färsbiträde. När tjejen, med svart hår och bruna ögon,
frågade affärsinnehavaren om det lediga jobbet fick
hon till svar att platsen redan var tillsatt. När en
svensk tjej med svenskt utseende en timme senare
gick till affären och frågade om jobbet fick hon veta
att hon var välkommen tillbaka dagen efter. Då skulle
man ha anställningsintervjuer med några olika perso-
ner som anmält sitt intresse för det lediga jobbet. Så
här berättade Parisa för mig:
Det är så förnedrande. Jag blir ledsen flera gånger
varje dag när jag märker hur mina vänner förnedras
på detta sätt. Jag tror ni svenskar tycker att vi är
smutsiga och oärliga och att vi inte är lika intelligenta
som ni är. Min högsta önskan är att schahens son skall
få möjlighet att styra i Iran. Då får de som vill vara
muslimer vara det, med slöja och allt, medan vi som
inte vill bära slöja slipper. Om schahens son kommer
tillbaka till Iran och tar över kommer jag att flytta
tillbaka så fort jag kan. Jag lovar att jättemånga andra
kommer att göra det också.
Parisa är alltså beredd att lämna det land som hon
på ett sätt tycker är demokratiskt, men där attityder
och förnedring känns så svåra att hon inte står ut.
Att skapa en ny myndighet löser knappast de in-
tegrationsproblem med diskriminering och förnedring
som vi har i dag i vårt gemensamma land. Att dess-
utom driva igenom ett sådant beslut med en sådan
knapp majoritet som är aktuell i det här fallet bekräf-
tar nog i hög grad vad Henrik sade om att de som
bestämmer gör som de vill.
Det hela ter sig som ett monument över ovanifrån-
perspektivet som måste förstärkas. Vi har i dag en
statlig myndighet som har ansvaret för mottagandet av
invandrare och som mycket tydligt talar om risken för
dubbelarbete och gråzoner. Låt därför Invandrarver-
ket ha kvar det som en övergripande myndighet behö-
ver ha kontroll över! Men uppgifterna därutöver skall
läggas ut på andra medaktörer.
Fru talman! För oss socialliberaler handlar det om
att på bästa sätt skapa möjligheter för den enskilde
individen att få utlopp för sin kreativitet. Den enskilde
måste få ta makten över sin egen tillvaro och sitt eget
liv och förverkliga sina drömmar i stället för att bara
bli behandlad som ett offer som måste omhändertas.
Detta kan vi göra genom att riva ned en del av de
hinder som finns i dag i form av höga arbetsgivarav-
gifter, skatter, riskkapital, byråkrati, arbetsrätt, löne-
bildning och onödiga regler. Om detta blev verklighet
skulle fler människor våga ta risker som att starta
eget. Några företag skulle t.o.m. våga växa, medan
andra skulle våga nyanställa. Detta är något som även
skulle komma till gagn för personer med utländskt
ursprung eftersom eget företagande är en viktig del i
mångas kultur.
Jag är övertygad om att vi alla här i dag ser arbets-
lösheten som grunden till mycket av det onda som
sker runt omkring oss. Stor arbetslöshet ökar också
den främlingsfientlighet som finns. Dessutom får de
barn och ungdomar som växer upp i en miljö där det
inte finns en koppling mellan arbete och inkomst
självfallet svårt att i framtiden förstå varför man
måste jobba för att få en lön. Dessa barn växer många
gånger upp i en miljö som kan vara förgiftad av miss-
nöje och frustration över situationen. Det är inte svårt
att förstå att detta kan förvandlas till aggressivitet, ja
t.o.m. till hat ibland. Hellre vill nog människorna bo i
ett land som låter dem lyckas än i ett land som enbart
ger dem bidrag.
Det talas så mycket i dag om att människan måste
vara förändringsbenägen för att passa in på arbets-
marknaden i framtiden. Flexibilitet är ordet. Tänk om
även systemen och byråkratin var litet mer flexibla!
Ibland, ja ärligt talat rätt ofta, kan jag riktigt längta
efter att även de socialdemokratiska politikerna skulle
vara litet mer förändringsbenägna och inse att männi-
skan själv, den enskilde individen, skulle kunna klara
mycket, mycket mer om bara inte alla hinder fanns.
Om socialdemokraterna kommer till insikt om att en
ny myndighet kanske inte är lösningen - då skulle vi
kunna prata om förändringsbenägna socialdemokrater
och inte bara förändringsbenägna människor. Vilket
framsteg!
Gör därför som vi i Folkpartiet och de flesta andra
partier här i riksdagen i dag: Säg nej till en ny myn-
dighet! Den kommer bara att skapa gråzoner mellan
Invandrarverket och Integrationsmyndigheten. Den
kommer också att kosta onödiga pengar som måste tas
från Invandrarverkets verksamhet vilket kan leda till
att asylsökande får vänta ännu längre på sitt svar. Vi
har sett, hört och läst alldeles för mycket om hur
asylsökande utsätts för psykisk tortyr genom att man
låter dem vänta i tre, fyra och ända upp till sex år
innan de får sina svar. Långa väntetider var också ett
problem under den förra regeringsperioden.
Dessutom skulle avvecklingspengarna som till-
förts Invandrarverket kunna minskas så att Invandrar-
tidningen kan få en möjlighet att leva vidare - inte
bara till slutet av 1998. Tidningens verksamhet kan
säkert reformeras. Vi är öppna för att den sakliga
samhällsinformationen på olika språk t.ex. kan överlå-
tas till invandrarorganisationerna att förmedla. I dag
finns inte något klart alternativ för vem som kan ta
över den viktiga roll som Invandrartidningen har som
förmedlare av information och nyheter till många
invånare i Sverige som inte har svenska som sitt mo-
dersmål. Därför anser vi i Folkpartiet att stödet till
Invandrartidningen bör stå kvar.
Fru talman! Bäste statsrådet Blomberg! Snälla, gör
som tomten och strunta i vilken färg jag har. Statsrå-
det kan väl dela ut litet klappar till oss alla? De behö-
ver inte kosta en massa pengar, för det har jag förstått
att statsrådet inte har några. Men mina önskeklappar
kostar inte pengar, utan sunt förnuft och samarbetsvil-
ja. Det kan väl statsrådet bjuda på? Jag och mina
partikamrater i Folkpartiet önskar oss att Invandrar-
tidningen får leva ända till dess att det finns ett klart,
tydligt och bra alternativ.
Låt det inte bli någon ny myndighet! Det skapar
säkert bara en massa problem. Klargör däremot här
och nu att samtliga statliga myndigheter och verk
skall ha arbetsformer och ett synsätt som aktivt beja-
kar alla människors lika möjligheter och ser till män-
niskors behov oavsett bakgrund.Om nu statsrådet är
på gott humör och har spenderbyxorna på sig kan väl
också Diskrimineringsombudsmannen snart få en
vassare lagstiftningen så att han lättare kan utföra sitt
viktiga arbete.
Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 12, 44 och
47, men jag står givetvis bakom alla reservationer
som folkpartister undertecknat.