Fru talman! Först vill jag kommentera litet grand
Juan Fonsecas påstående om att det endast är Stock-
holms Arbetarekommun som har nominerat invandra-
re till Sveriges riksdag. Jag vill påpeka att vi är två
Sverige-finländare i den här församlingen, och ingen
av oss kommer från Stockholm. Vi har också invand-
rat till det här landet. Man bör vara litet försiktig med
sina påståenden.
Om vi Sverige-finländare sedan kommer att be-
traktas som invandrare i framtiden återstår att se. Men
man skall komma med fakta. Det är viktigt med in-
vandrarrepresentation, men man måste arbeta inom
organisationer och den vägen försöka medverka i det
politiska livet, kanske inte så mycket genom kvote-
ring, som Juan Fonseca tycks förespråka.
Fru talman! I detta betänkande behandlas mina
motioner angående statsstödet till den finskspråkiga
Invandrartidningen/Viikkoviesti och om växande
behov av omsorg på eget modersmål för ålderspen-
sionärer med invandrarbakgrund och arbetskraftsin-
vandrare i högre medelålder.
Frågan om äldre invandrares behov av vård och
omsorg på deras eget modersmål har även tidigare
varit föremål för diskussioner och beslut här i kamma-
ren. 1995 tillkallades en särskild utredare med uppgift
att kartlägga och analysera frågan om bemötande av
äldre.
Till att börja med vill jag uppmärksamma utskottet
på att jag använder ordet modersmål och inte
hemspråk. Det är faktiskt en väsentlig skillnad mellan
dessa två benämningar. I regel har t.ex. många av våra
finsktalande äldre talat flytande svenska under sina
unga och friska år, men på grund av ålderdomens
senilitet kan de ha förlorat det sist lärda språket. Kvar
har de endast sitt modersmål att kommunicera på. I
utskottets bedömning använder man ordet hemspråk,
vilket alltså inte behöver vara modersmål. Detta kan
vara vilseledande i diskussionen.
Regeringens utredare kommer snart att lägga fram
sitt förslag. Det är glädjande att utskottet instämmer i
att frågan är viktig, men man väljer dock att avvakta
utredarens slutliga förslag. Utskottet förutsätter att
kommunerna och landstingen redan nu beaktar de
krav som ett mångkulturellt samhälle ställer på vård
och omsorg.
Äldreomsorgen är en viktig jämställdhetsfråga.
Alla våra gamla bör få en likvärdig behandling oav-
sett deras etniska bakgrund. Speciellt viktigt är det när
man lider av senilitet eller av t.ex. psykiska sjukdo-
mar. Att kunna få hjälp på sitt eget modersmål kan
vara avgörande för rehabilitering och förutsätter i
praktisk handling att tvåspråkig personal finns till
hands där den behövs.
Min andra motion handlar om Invandrartidning-
en/Viikkoviesti. Utskottet har behandlat frågan posi-
tivt, vilket gläder mig och alla dessa tusentals finsk-
språkiga invandrare och läsare till Viikkoviesti som
har skickat in protestlistor till regeringen. Man med-
ger att tidningen behöver något längre tid än vad
regeringen föreslår för att kunna anpassa sin verk-
samhet till de nya villkor som borttagandet av stats-
stöd innebär. Därför föreslås att Invandrartidningens
statsbidrag bör kvarstå under hela 1998. Jag hoppas
att man under denna nådatid hinner skapa nya former
av informationskanaler som tillfredsställer t.ex. de
finska invandrares behov som ofta på grund av sin
höga ålder har försvårade möjligheter att tillgodogöra
sig samhällsinformation på svenska.
Slutligen vill jag här i kammaren framföra en åsikt
som finns hos många av de invandrare som jag har
mött under senare tid. De tycker att det är ett bra
förslag att tillsätta en ny myndighet där tjänstemännen
kommer att arbeta med invandrarnas framtidsfrågor.
Det gamla systemet har gällt alltför länge. Våra in-
vandrare vill bli jämställda med svenskar. De vill
sluta att vara invandrare och bli invånare utan att
behöva vara medborgare. Det är ett stort ansvar för
hela svenska folket, de nya och de gamla svenskarna.
Fru talman! Jag tackar utskottet för en välvillig
behandling av mina motioner samtidigt som jag yrkar
bifall till utskottets hemställan.