Fru talman! Mycket har hänt sedan riksdagen fat-
tade beslut om invandrarpolitiken år 1975.
Invandringen har radikalt förändrat befolkningens
etniska sammansättning. Närmare 1 miljon samhälls-
medborgare i Sverige är födda i något annat land. En
femtedel av alla barn under 18 år har minst en föräl-
der som är född utomlands. Sverige präglas i dag av
en sprakande mångfald av etniciteter, kulturer, språk,
religioner och livserfarenheter.
Denna mångfald är en stor rikedom, som bär löf-
ten om en vitalisering av hela vårt samhälle. Samtidigt
har nya, komplexa samhällsfrågor växt fram. Arbets-
lösheten har lett till ökade klyftor i samhället. Detta
har drabbat de invandrade samhällsmedborgarna
särskilt hårt.
En motsvarande situation råder också inom politik
och samhällsliv. Det finns i dag en påtaglig underre-
presentation av invandrade samhällsmedborgare inom
politiska församlingar, folkrörelser och gamla sam-
hällsinstitutioner. En annan utvecklingslinje som
kantas av oro är ökad segregation i boendet, ett väx-
ande utanförskap, diskriminering på arbetsmarknaden
och tilltagande inslag av rasism och främlingsfientlig-
het i vårt samhälle.
Avsikten med den gamla invandrarpolitiken har
varit att innefatta dem som invandrat i den svenska
samhällsgemenskapen. Denna politik har fungerat
framgångsrikt under den första tiden, men i längden
har effekten varit den motsatta. Invandrarpolitiken,
tillsammans med administration som byggts upp för
att genomföra den, har genom en ensidig fokusering
på säråtgärder för invandrade personer medverkat till
ett socialt utpekande av de invandrade samhällsmed-
borgarna som en avvikande befolkningskategori och
har bidragit till att skapa ett destruktivt vi-och-de-
tänkande i samhället.
Vi har ett stort behov av att komma bort från detta
segregerande vi-och-de-tänkande. Det är också nöd-
vändigt att harmonisera den etniska och kulturella
mångfald som präglar Sveriges nya verklighet och
finna varaktiga lösningar på de nya, komplexa sam-
hällsfrågorna. Detta förutsätter ett helt nytt synsätt
och en ny politik, som vida överskrider invandrarpo-
litikens snäva perspektiv och omhändertagande säråt-
gärder.
Invandrarpolitiken har spelat ut sin roll. Nu går vi
från invandrarpolitik till integrationspolitik.
Integration är ingen invandrarfråga utan en sam-
hälls- och demokratifråga som berör oss alla här i vårt
land. Integration handlar inte om att den invandrade
samhällsmedborgaren ensidigt skall anpassa sig i det
svenska samhället. Den nya politiken uppfattar integ-
ration som en ömsesidig förändringsprocess som
berör både samhället och individen, såväl den infödda
som den invandrade.
För den invandrade samhällsmedborgarens del
handlar det om viljan och ansträngningen att delta i
samhällslivet. För majoritetsbefolkningens och sam-
hällets del handlar det om att vara öppen för den
etniska och kulturella mångfalden, skapa lika förut-
sättningar för delaktighet och ta till vara mångfaldens
skaparkraft och rikedom inom alla samhällsområden.
De säråtgärder som riktar sig till nyanlända in-
vandrare kommer i den nya politiken att begränsas till
de första två tre åren. De introduktionsprogram som
erbjuds till nyanlända skall vara individanpassade och
utformas tillsammans med individen och inte åt ho-
nom eller henne. Medperspektivet skall genomsyra
hela den framtida integrationspolitiken.
Efter introduktionsfasens riktade åtgärder för ny-
anlända anser inte regeringen att det behövs en sär-
politik för invandrade samhällsmedborgare. I stället
skall den generella politiken gälla. Mångfaldens
verklighet ställer emellertid nya krav på den generella
politiken. Politiken måste på ett helt annat sätt än
hittills utgå från och spegla mångfalden i vårt samhäl-
le.
Det övergripande målet för den nya politiken är att
skapa lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett
etnisk och kulturell bakgrund. Ett annat viktigt mål är
att skapa en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund samt en samhällsutveckling som
kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans.
Integrationsfrågorna överskuggades tidigare av de
mer akuta och tidskrävande asyl- och invandringsfrå-
gorna. Genom att skilja dessa frågor åt på det politis-
ka planet får nu integrationsfrågorna betydligt större
utrymme i regeringens långsiktiga och löpande arbete.
Detta kan även skönjas i mediedebatten. Tidigare låg
integrationsfrågorna långt ute i debattens periferi. I
dag finns de i debattens fokus.
Av samma skäl anser regeringen att det krävs en
delning även på myndighetsplanet. Integrationsfrå-
gorna är av den art att de behöver stå i myndighetens
finrum och inte på dess bakgård, som har varit fallet
med Invandrarverkets hantering av integrationsfrå-
gorna.
Statens invandrarverk, som ansvarar för delar av
integrationsfrågorna, har som huvuduppgift att hante-
ra invandrings- och tillståndsfrågor. Invandrarverkets
migrationsprofil har förstärkts ytterligare sedan verket
tog över ansvaret för grundutredningar och förvar av
asylsökande, som tidigare hanterades av Polisen.
Regeringen anser inte att det är lämpligt att en
myndighet som hanterar polisiära frågor, som förvar
av asylsökande, samtidigt skall arbeta med frågor om
integration. Integration är ingen invandrarfråga utan
en mycket viktig samhällsfråga. Därför är det inte
lämpligt att en utpräglad migrationsmyndighet ansva-
rar för en samhällsfråga som är av stor vikt för Sveri-
ges framtid.
Regeringen har dragit slutsatsen att en ny statlig
myndighet behövs som får ansvar för att de integra-
tionspolitiska målen får genomslag och som aktivt
kan stimulera integrationsprocesserna i vårt samhälle.
De integrationspolitiska målen kommer inte att
kunna uppnås utan ett aktivt förändringsarbete som
berör hela samhället. Detta kommer emellertid inte att
ske automatiskt bara därför att en ny politisk slås fast
och mål och synsätt görs bekanta. Regeringen har
därför starkt betonat vikten av att kontinuerligt följa
upp vad som sker såväl över tiden som på olika om-
råden och nivåer i samhället. För att uppföljningen
skall kunna fungera som ett viktigt instrument i för-
verkligandet av integrationspolitiken måste resultatet
av uppföljningen återföras både till de olika aktörerna
- kommuner, organisationer arbetsgivare etc. - samt
till regering och riksdag. Genom återföringen skapas
incitament till förändringar, och kunskaper erhålls
som kan ge vägledning för det fortsatta arbetet. Vi
skapar också de goda exemplen.
Den nya myndigheten skall inte ta över uppgifter
från andra myndigheter, såsom har hörts i flera debatt-
inlägg från talarstolen här i dag. Tvärtom. Myndighe-
tens uppgift är att se till att andra tar ansvar för att de
i den egna verksamheten utgår från och speglar mång-
falden - detta oavsett om det handlar om åtgärder
inom den generella politikens ram, särskilda insatser
för nyanlända eller andra aktiviteter och verksamhe-
ter. Myndigheten skall alltså inte själv vara operativ,
utan den skall fungera som en motor för integrations-
arbetet och följa upp och utvärdera andras operativa
arbete.
Myndigheten kommer också att ha det övergri-
pande ansvaret för att motverka och förebygga främ-
lingsfientlighet och rasism och vara en drivande kraft
för att sådant arbete bedrivs kontinuerligt i samhället.
För att kunna fullgöra detta arbete bör den nya myn-
digheten ägna kraft åt att utveckla ändamålsenliga
metoder och arbetsformer.
I linje med integrationspolitikens mål och inrikt-
ning är det inte invandrare som är myndighetens mål-
grupp, utan det är kommuner och andra aktörer med
ansvar för att förverkliga de integrationspolitiska
målen. I centrum för myndighetens verksamhet står
enligt regeringens förslag att främja lika rättigheter
och möjligheter för alla, oavsett etnisk och kulturell
bakgrund, samt att följa samhällsutvecklingen och
utvärdera åtgärder och insatser mot bakgrund av den
etniska och kulturella mångfalden i vårt samhälle.
Detta är en annorlunda och betydligt bredare
uppgift än att ta ansvar för invandrares integration i
samhället. Integration syftar ytterst till att skapa ett
"vi" av samhällets etniska och kulturella mångdfald.
Det är enligt mitt sätt att se en ödesfråga för Sverige.
Integration handlar om deltagande och delaktighet.
Att öka de invandrade samhällsmedborgarnas delak-
tighet i alla samhällsområden och nivåer är en av vårt
samhälles stora utmaningar. Därför är integration en
fråga som angår oss alla.
Palme konstaterade vid ett tillfälle på 70-talet att
Sverige var ett mångkulturellt samhälle. Han sade att
det är svårt att leva i ett sådant samhälle och att det är
någonting som vi måste lära oss. Jag är beredd att
hålla med honom om det. Vi är inne i ett lärande. Vi
skall ta till vara den kunskap och kompetens som
finns, även om vi ännu inte alltid förstår att den finns.
Det finns en källa att ösa ur. Vi kan göra Sverige
mycket bättre och höja kvaliteten på våra liv som
människor i samhället.
Lika rättigheter och möjligheter i mångfaldens
Sverige är en vision för integrationspolitiken. Var och
en av oss - självfallet hela samhället - har ett ansvar
och en uppgift.