replik
Fru talman! När det gäller vad Sverige hade kun-
nat göra om vi hade haft en egen röst i världen minns
jag hur det var under kvinnokonferensen då man på-
pekade att Gro Harlem Brundtland kunde driva kvin-
nornas sak betydligt hårdare. Hon hade en egen röst
medan Sverige fick försöka att skriva ihop sig med de
andra EU-länderna för att kunna driva olika frågor.
Det blev naturligtvis tystare från svenskt håll. Det
finns en mängd exempel där Sverige i dag inte hörs
lika mycket. Framför allt går Sverige inte ut och är
drivande utan i många frågor väntar vi till dess att
man inom EU gemensamt har bestämt sig för vad man
skall tycka. Därmed kommer man också ganska sent.
Vi var väldigt kritiska till de franska provspräng-
ningarna och Sveriges agerande i samband med dem.
Vi tycker att Sverige kunde ha agerat betydligt kraft-
fullare och utnyttjat EU-instrumentet. En av anled-
ningarna till att Sverige skulle bli medlem i EU var ju
att man skulle kunna göra mycket mer. Nu kunde man
inte göra så mycket mer när det gällde de franska
provsprängningarna. Man avfärdade det hela med att
det inte gick.
Så visst finns det en mängd frågor där vi skulle ha
kunnat vara mycket mera pådrivande. Framför allt är
jag orolig för vad som händer på sikt med utrikes- och
säkerhetspolitiken och möjligheterna att kunna behål-
la alliansfriheten och neutraliteten med tanke på den
debatt som har uppstått under den senaste tiden. Men
detta skall jag inte ta upp vid det här tillfället eftersom
det säkert kommer att bli fler debatter kring dessa
frågor.
Man talar om tomgång. Detta är ju inte någon se-
parat EU-debatt i bemärkelsen att vi skall debattera
alla EU-frågor. Denna debatt handlar om en berättelse
om vad regeringen har gjort. Om vi skulle debattera
hela EU-frågan skulle jag säkert kunna hitta en mängd
exempel på sådant man skulle ha kunna gjort ytterli-
gare och bättre, men jag nöjer med mig detta den här
gången.